Jag var på möte idag. Det är förvånande hur svårt det kan vara för vuxna människor att kommunicera. Det är nästan lite roligt när tio välutbildade gubbar och gummor sitter runt ett bord i femton minuter, intensivt debatterande, utan att alls få fram vad de menar.

Det bjöds i alla fall på lunch på Il Forno a Legna efteråt och deras mycket hypade pizzor levde gott och väl upp till förväntningarna. När man slapp kolla på prislappen blev det hela ännu roligare.

Kvällen skulle bjuda på grillning var det tänkt. Jag hade till och med köpt fin-kött och lagt i marinad och fixat. Men det var “dretväer”, så jag och Kafka drog fram stekpannan istället. Hela UTN:s bästa vän anslöt efter ett tag och vi kom fram till att livet blir roligare om man benämner vektorer hon. “Men om vi transponerar henne då?”

Dagens nedåttjack.

Uppåttjack kan man väl knappast kalla Khonnor, men det är trevlig musik. Atmosfärisk, knastrig och trevlig. Ny skiva på gång, men jag trivs bra med gamla Handwritings. Dusty är en bra låt att börja med.

Spanarna har jag pratat om tidigare. Det är antagligen det bästa som sänds på svensk radio för tillfället. Jag är ingen spanare, det kan jag inte påstå. Inte för att jag inte ser saker omkring mig, utan för att jag sällan lyckas samla ihop tillräckligt med exempel för att underbygga mina teser (i Spanarna är kravet att man har tre exempel för att underbygga sin spaning). Idag är dock ett undantag. Jag slår tillochmed till lite extra med hela fyra exempel på samma sak: Sanningen blir allt mer relativ.

1. När man gör webtest på Expressens hemsida – jag gjorde ett om “danskdödare” – och har svarat på alla frågorna så får man reda på hur många rätt man har haft, sju av tio i mitt fall, och dessutom får man se statistik över hur andra har svarat. Vad de korrekta svaren är bedöms uppenbarligen inte som lika relevant som vad folk tror är korrekt och redovisas således inte.
2. LO:s ekonomer kom strax innan valet fram till att de flesta LO-medlemmar skulle tjäna på Alliansens politik. Wanja Lundby-Wedin svarade på detta att visst må det vara hänt, men medlemmarna kände fortfarande en stor oro. Nu ett tag efter valet har det ju kommit fram att om LO-medlemmarna hade fått bestämma hade Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen. Det beror dock, enligt LO, inte på att dryga fyra procent av medlemmarna är rasister (SD klassas ju som rasister av LO och Partiet), utan på att de känner oro. Alltså blir sanningen relativ för de som känner ett visst mått av oro.
3. Ok, nu är jag lite inne på samma spår igen, men ändå. Reinfeldt har som de flesta har hört fått lite vatten på sig. Detta har orsakat proteststormar av oanade mått och journalisterna är oroliga (där kom det där ordet igen) för att de inte längre ska komma lika nära Reinfledt, för att han efter den vattensprutande mikrofonen är rädd att någon med en svt-mikrofonpuff ska döda honom. Om vi ska vara lite realistiska så finns det ungefär 295.000 bättre sätt att gå tillväga om man vill göra Reinfeldt illa. Men den sanningen är inte relevant. Den relativiserade varianten smäller högre.
4. Det sista exemplet handlar om den fulländade anti-sanningen – den virtuella världen. Där har en dåligt animerad bild av Carl Bildt precis invigt ett dåligt animerat hus som kallas The Second House of Sweden. Att det inte finns något sådant hus är irrelevant, men samtidigt är husets icke-existens tydligen relativ.

Vill man se något så är det inga problem, för sanningen är om inte irrelevant så åtminstone lika omformlig som en slappt kramad snöboll, och innan vi vet ordet av så kommer snön ha smält och sanningen plaskar i högst flytande form för att sedan slutligen helt gå upp i rök.

Man skulle kunna göra en film om det här. Regnet smattrar utanför fönstret, då och då lyser skarpa blixtar upp mörkret, Rasmus Kellerman sjunger “This isn’t love, this is shelter”. Om jag hade en filmkamera skulle jag gå ut och ställa mig mitt i gatan och bara ta emot. Jag brukar tänka mig mitt liv som film ibland. Det skulle inte bli någon särskilt spännande film. Men den skulle ha ett grymt soundtrack.

Det har varit knepigt att få fokus på plugget den senaste tiden. Man är liksom mätt. Vi sitter mest och drömmer om bättre tider, eller kanske om sämre tider. Andra tider i alla fall. Jag är av den förhoppningen att framtiden kommer att bli bättre än nutiden. Det är faktiskt en ganska naturlig del av min livssyn. Det finns mycket som kan bli bättre.

En ny typ av människor har börjat ploppa upp i städerna: Det är de som går runt med sina vita lurar och nynnar eller sjunger och nickar huvudet i takt med någon ohörbar musik. De är iPod-blottare. Jag har vissa sådana drag, men jag är inte värst i stan. Jag tycker att det är ett ganska roligt fenomen ändå. Rätt som det är kan man gå förbi något som ser ut som en vandrande Idol-audition.

Jag skriver här för att jag vill få utlopp för olika saker. En del saker är det bättre att få utlopp för på andra sätt, så de behandlar jag inte här. Det är framför allt bra saker som hamnar i det facket. Men jag funderar på att göra en ljus sida också. Det kan nog vara bra. Fanns intressanta tankar på ämnet i DN idag också.

Bra är också Dntel – Rock My boat (feat. Mia Doi Todd). Men jag längtar fortfarande efter Nya Postal Service-skivan. För övrigt landade halva PunkStop-beställningen idag. Var den andra halvan är vet jag inte. Risken är att tullen har tagit den. Men en APC- och en Shins-tshirt sitter ju inte fel. Inte någonstans.

Nu är vi snart där. Snart är nyheterna helt borta från Expressen. Om man kollar på tidningens hemsida så finns det fem olika undersidor att välja mellan – Start, Sport, Nöje, Dina pengar och slutligen Expressen TV. Nyheter finns inte alls som kategori och klassiska delar som Debatt, Ledare och Kultur trängs bland kategorier som Poker, Sanktan, Sex & kärlek, Horoskop och Tävla & Vinn.

Ibland hittar man något att glädjas åt. Nu är det något hotell i Australien som har fått tillåtelse att porta heterosexuella människor. Jag kan se poängen med detta. Vill de ha sin klubb för inbördes beundran i fred så kan de väl få ha det. Det har egentligen ingenting med heterofobi att göra. Den intressanta frågan är förstås: Skulle det motsatta vara ok? Att svara nej på den frågan skulle kanske tyckas ganska inkonsekvent, men jag lutar ändå åt det hållet. Skulle ett “vanligt” hotell vilja förbjuda homosexuella kunder skulle de inte kunna hävda att ett homofobiskt motiv låg bakom. Det handlar helt enkelt om att kunna omvärdera sina principer i de fall då det finns rationella argument emot dem.

Och sedan finns det saker som inte är lika glädjande (visserligen en gammal artikel). Jag blir mörkrädd.

Mark Ronson är en snubbe som har producerat Lilly Allen och lite andra halvtaskiga popoffer. Men en skön cover på Toxic har han i alla fall med på sin nya skiva. Britneys Toxic alltså, inte Crazy Towns…

Passa på att läsa kommentarerna till den senaste veckans poster. Där pågår en del ganska intressanta diskussioner.

Just när jag tänkte säga att det var dags att överge det föråldrade CD-mediet så händer det. Men vem fan bryr sig om Dizzie Rascal? För övrigt har Dagens Skiva hittat något inressant här.

Nu är vi inne i tentaveckan, vilket rimligtvis borde betyda att jag inte hinner skriva så mycket här. Vi får väl se hur det blir med det. Det beror ju förstås också om det finns något att skriva om.

Precis som den alldeles utmärkta Uppsaliensiska musikbloggen Let’s pretend we’re bunny rabbits måste jag tipsa om Uffie. Skön musik. Boom boom boom.

Bilden av att musikindustrin håller på att omvälvas blir allt tydligare. Det verkar som att den nya tekniken ger små aktörer större möjligheter att hävda sig gentemot “jättarna” på marknaden. Mindre kostnader för marknadsföring och distribution gör det lättare att nå ut till konsumenterna. På det stora hela en öppnare marknad med större konkurrensmöjligheter. Det kanske bara är så att konsumenterna tackar nej till de stora bolagens skitmusik i allt större utsträckning.

SAS har problem. De sitter fast i förhandlingar med strejkande personal där båda parterna ogärna kompromissa på sina krav. Krav som enligt vissa är tilltagna i överkant. Jag skulle gärna se fler lågprisflyg på marknaden, något som en kris för SAS mycket väl kan föra med sig.

Läraryrkets degenerering har pågått alltför länge. Om inte politikerna börjar arbetet med att åter öka lärarnas status kommer kommande generationer att få skörda frukterna. Men det är uppenbart att de inte har insett det ännu.

För övrigt: Det ska löna sig att arbeta och det ska löna sig att utbilda sig.

Tillbaka till det som ligger mig närmast då. Mig själv alltså. Tentaplugget har satt igång, och efter en halv plugg-dag känns det plötsligt mycket lugnare än vad det gjorde igår. Det är helt enkelt så att kursen är ganska liten och lätt. Hälften är gammal skåpmat och den andra hälften ska inte vara något större problem. Fan vad kul om vi hade fått lära oss det här tidigare i kursen.

UTN:s valberedning har äntligen fått en ordförande. För att citera Herman: “Precis vad valberedningen behöver.”

Inför Vapnet-konserten imorgon vill jag påminna om att Kalla mig och Thoméegränd är riktigt bra låtar. Vad vissa schlagerlovers än påstår så är musik som bäst när den görs av olyckliga människor.

“Soldariteten ska inte sluta vid landets gränser.”

Orden är Jan Eliassons. Kontexten är visserligen inte densamma som den i vilken jag har hävdat samma sak, han syftade framförallt på miljöfrågor. Men även de globala inkomstklyftorna åsyftades, som jag tolkade honom. Synd att hans partikollegor inte har samma synsätt.

Det var en mycket intressant paneldebatt idag, mellan Kofi Annan och herr Eliasson. Tyvärr slösades för mycket tid bort på pseudofrågor som “generalsekreterarens roll” (han måste vara både general och sekreterare).

“Den största tragedin ät inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad.”
– Martin Luther King. Kofi var inne på samma linje, framförallt när det gäller religösa ledare.

Men ganska mycket tid ägnades också åt klimatet, FN:s förändrade roll i världen, olika konfliktzoner som Darfur, Irak och övriga Mellan Östern. De konstaterade bland annat att Europa och EU är ett utmärkt exempel på hur en region kan utvecklas i rätt riktning. Man glömmer lätt hur viktigt det är med stabilitet och frihandle och mycket annat av det som EU har bidragit med.

“Linné har fått äran för mycket i år.”
– Dagens skönaste citat, från freds- och konfliktforskaren Peter Wallensteen, som höll i debatten.

Om jag skriver som en kratta så är det Gammeldanskens fel. Styrelsemiddagen var annars mycket trevlig. Det är ett trevligt gäng.

“En diplomat är någon som kan be dig dra åt helvete och få dig att med förtjusning se fram emot färden”

För övrigt ser jag fram emot det här. Nu när seriesäsongen håller på att ta slut känns det bra att det finns hopp inför framtiden.

Hycklare är irriterande. Nu kastar hycklarna pajer på varandra. Borgarna sågade sossarnas utnämningspolitik längs fotknölarna innan valet och sade att om de fick makten, då skulle det minsann bli ändring. Nu har det gått ett drygt halvår sedan valet och borgarna har fortsatt i precis samma spår som sina företrädare. Detta vållar proteststormar från S-håll. Inte, som man skulle kunna hoppas, på grund av nyvunnen insikt om det absurda i politiska utnämningar, utan på grund av att de sviker sina löften. Undrar hur höga protesterna hade varit om borgarna hade gjort som de sade, och undrar hur sossarna kommer att göra efter nästa val, när de har återtagit makten.

För övrigt har sysselsättningen ökat med 156 000 personer. Arbetslösheten har minskat med 37 000.

Det här med att folk är idioter har ju varit på tapeten i denna blogg ett antal gånger. Det är väl något av ett tema, kan man säga. Men det är något som behöver, som det heter, problematiseras.

“Folk är idioter.” Hur många då? Har någon räknat på hur många som är idioter? Är alla idioter?

Är det så att “folk” innebär alla, eller de flesta, så inställer sig frågan om jag också är idiot. Eller du. Och i så fall, hur skall vi veta? För en idiot är självinsikt ytterst sällsynt. Många menar till och med att om man har insikt om sin egen idioti så är man ingen idiot.

Hur som helst, man bör ställa sig frågan om man är idiot själv.

Gör det, trots att svaret kan tyckas självklart. Det kan ju trots allt tänkas, om än bara teoretiskt, att du inte är det.
– Kommentar av Steffekingen

För att citera Forrest Gump: “Stupid is as stupid does.” Idioti är något man gör, inte något man är. Alla gör idiotiska saker, en del oftare än andra, så i den meningen är alla idioter, om än inte alltid.

Var håller alla bitska vänsterbloggare till nu? Jag vill höra alla fantasifulla bortförklaringar de kan komma på till det här. Jag har inte tillräckliga kunskaper för att med någon trovärdighet spekulera om orsakerna till att tillväxten skrivs upp, men bra är det.

Föga förvånande har SvD uppmärksammat helikopterövervakningen som jag talade om här senast. I detta fall, precis som efter Rojas-artikeln, är det bloggkommentarerna som är intressantast. Temat på de tre kommentarer som finns är “Shit vilken cool pryl. Vill ha!” Lite mindre testosteronstinn prylgalenhet efterfrågas. Jag undrar faktiskt varför så få blir upprörda över det här. Det är faktiskt en ganska skrämmande utveckling som framför allt har tagit fart ordentligt i Storbrittanien. Detta kommer absolut att kunna användas som argument för en liknande utveckling här i Sverige. Jag hör redan någon politikerbroiler spotta ur sig: “Det här är inget kontroversiellt, det görs redan i England”).

Appropå hur artister tjänar pengar: Barbara Streisand kommer till Sverige för en konsert i Globen. Minst 2100 kronor får man hosta upp för att lyssna på “stjärnan”. Italienarna protesterade lite försynt, men Streisands publicist svarade att det här minsann var att jämföra med att få se Sinatra eller Elvis. Jo, tjena. Personligen skulle jag inte gå om jag inte fick en riktigt bra timpenning. Gärna rikligt med OB också.

För övrigt är det alltid kul med kommentarer på det jag skriver.

Facket är glatt nu, efter generaladvokatens utlåtande om Vaxholmskonflikten. Ytterligare ett bevis för att den svenska solidariteten inte når längre än till landets gränser, om ens dit. Annars är det väl bara att hoppas att EU-domstolen gör som i målet om Systemets monopol – går emot generaladvokaten.

Alla som gillar musik borde skaffa Under the Iron sea, förra årets kanske bästa album.

Skivbolagen går inte så bra längre. Det är intressant, men knappast förvånande. Folk börjar lära sig hur man använder Bittorrent och sådant. Dessutom fick ju hela systemet en fruktansvärd massa gratisreklam i och med hela Pirate Bay-härvan. Med tanke på åklagarnas klumpiga agerande fick de väl antagligen en del goodwill hos vissa grupper också. Hur som helst tycker jag att det är synd. Det skulle vara underbart om musikindustrin kunde tjäna mycket pengar. Men jag är dock övertygad om att de är inne på fel spår i nuläget.

Min egen musikkonsumtion då? Tja, jag beställde band-tshirts för en dryg tusenlapp här i veckan, har nyligen pröjsat två lakan för Roskildebiljetten och det var inte helt länge sedan jag köpte skivor heller. Men visst vet jag hur Bittorent funkar…

När 25 personer, de flesta barn, dör i en bilbomb tycker man att det borde bli stora rubriker. Men när våldet har blivit vardag försvinner sådant snabbt i nyhetsforsen. En bekant är hemma på permis från ett KFOR-uppdrag. När amerikanska Iraksoldater ska vila upp sig får de åka till Kosovo istället, för där händer ändå inget. Det är till att ha olika referensramar.

Jag är trött på-listan just nu:

1. Plugg – Snart är det lov. Tre dagar senare börjar sommarkurserna.
2. NHL – Kan de inte ha säsonger som pågår två månader istället för 10 månader, och kan inte SR och SVT sluta prata om skiten?
3. Linné – Det funkar inte att hypa en gubbe som har varit död i 250 år. Låt stackaren vila i frid.

Det ryktas om att ESK fifflar med publiksiffrorna. Med tanke på att det är Enköpings egna Tony Soprano som sitter bakom spakarna känns det inte helt otroligt…

1984 var ett tag sedan, men det är ett årtal som känns mer och mer aktuellt. Nu har britterna gått över gränsen i alla fall.

Sverigedemokraterna ska bemötas med korrekta argument, inte demoniseringar. En del har fattat det redan.

Nya Arctic Monkeys-plattan är helt ok. If you were there, beware är favoritlåten just nu.

STS-kändisen och ärkeliberalen Mauricio Rojas skriver på DN Debatt idag om politiskt färgade skolböcker, ett fenomen som tyvärr är alltför vanligt förekommande. Men va fan. Skolböcker består av snuttifierande förenklingar, surprise!

Min bild av Rojas har jag till stor del fått ifrån Tillväxt, stagnation, kaos, där han tillsammans med Christer Gunnarsson talar om länder som genom att tillämpa ett marknadsekonomiskt tänkande har utvecklat sin ekonomi, exempelvis Taiwan och Chile. Där, precis som i dagens rapport, ignorerar Rojas helt samhälleliga effekter. Han konstaterar att Pinochetregimen visserligen var en rätt läskig diktatur som inte hade mycket till övers för mänskliga rättigheter eller sådant tjafs, men det gick ju bra ekonomiskt, så… Samma mönster går igen nu, när han viftar bort kolonialmakternas övergrepp, exempelvis Nederländernas utnyttjande av Indonesier. Men detta till trots har Rojas faktiskt rätt i de flesta av sina påståenden i DN-debattartikeln och i rapporten.

Intressant är också den massiva kritikstrom som alla vänsterbloggare på den här sidan om nordpolen kommer med. Kritiken handlar i huvudsak om tre olika saker:

1. Rojas är ett pucko. Allt han gör är fel.
2. Rapporten är gjord i samarbete med Timbro, alltså är det bara propaganda från nyliberala extremister.
3. Att skolböckerna är vinklade gör inget. Det finns ju annan information på Internet.

All denna kritik säger mer om kritikerna än om Rojas artikel. De flesta som uttalar sig har heller varken läst rapporten eller någon skolbok.

“Min gissning är att VSF kommer att bilda kårstyrelse med S-studenter och Piratpartiet.”

Så sade jag för ett par veckor sedan, strax efter att kårvalsresultatet hade kommit ut. Det blev ungefär så också. VSF, S och P sitter i presidiet och har Gröna studenter med sig i styrelsen. Synd att folk ska vara så korkade.

Men demokrati handlar också om att kunna göra ett val där man är välinformerad om alternativen. Färre skulle antagligen rösta på socialistiska och kommunistiska initiativ om de visste vad kommunism innebär. En människa som tror att kommunismen har skördat knappt en miljon liv är kanske mer benägen att sympatisera med ideologin ifråga än någon som vet hur det egentligen ligger till.

Det är kanske därför krafter inom UTN hävdade att man skulle bryta mot lagen om man inte tog den nya alkoholpolicyn, ett dokument som bland annat förbjuder vinprovningar i stil med den som vi anordnade förra veckan (och det var en ordnad tillställning vill jag lova). Folk vill ju inte bryta mot lagen, så policyn togs av FUM utan ändringar. De kommer att bli sura som ättika när vi begär att öppna punkten igen. Synda att jag inte personligen kan närvara.

Vapnet spelar på V-Dala på lördag. Nya mini-CD:n låter bra efter en första lyssning. S ska bli av med sin konsert-oskuld också, verkar det som.

Annars uppskattar jag Andreas “Twenty Questions” Roos nya band This Time Divine. Crash är en toppenlåt.

Fan, det här håller på att bli en filmblogg. Illa. Nu har jag i alla fall sett Daredevil. Inte 300-kass, men Ben Affleck är i alla fall en riktig jävla träbock. Ful och trist. Det är en ganska bra beskrivning på filmen i övrigt också förresten. Ett trasigt par färgade solbrillor blir betyg.

Smashing Pumpkins och Take That har återförenats. 90-tal I tell you.

Match mot Danmark idag. Vi spelade bra, men gör man inte mål på sina chanser så vinner man inga matcher. Boman lyckades visserligen med en kalasträff men vi fick nöja oss med oavgjort 1-1. Jag gjorde en hyfsad match.

Vapnet kommer hit på lördag, så nu laddar jag och resten av bekantskapskretsen för konsert. Eller i alla fall jag.

Jag tycker det är komiskt att Ozzy Osbourne spelar in sin första drogfria skiva vid 63 års ålder. Men nu är han i och för sig konstant dum i huvudet istället.

Också kul att Hillary Clinton inte kan välja sin egen musik. Bara det är ju skäl nog för mig att börja ogilla henne. Men jag ska inte vara småaktig, så jag kommer med lite egna förslag.

• Blue foundation – Save this town
• The Cooper Temple Clause – The same mistakes
• Evelyn Grace – Stumble blindly
• Foo fighters – Times like these
• Kings of Convenience – I don’t know what I can save you from
• The Music – One way in, no way out
• Nas ft. Lauryn Hill – If I ruled the world

Det finns faktiskt bra ploitisk musik. Jeff Lynne – Save me now är det bästa exemplet. Jag förutspår att den hamnar i Greenpeace nästa reklamfilm.

Man kan få en Ratsit Large gratis nu. Jag kom på att jag skulle använda min på Martin “Rocky” Kellerman. Men fan vad den killen visade sig vara trist. Inte ens en jävla betalningsanmärkning. Fy fan.

Namn, Personnummer
Martin Kellerman, 19731224-2758
Födelsedatum:1973-12-24 (en måndag för 12 200 dagar sedan)
Adress:Långholmsgatan 1 A LÄG 32
Postnummer:117 33
Postort:Stockholm
Civilstånd:Ogift
Antal betalningsanmärkningar:0
Summa betalningsanmärkningar:0 SEK
Summa skuldsaldo:0 SEK
Taxeringsår:2006
Inkomst av tjänst:0 SEK (per månad: 0 SEK)
Taxerad förvärvsinkomst:1 171 000 SEK
Sammanräknad inkomst:1 057 809 SEK
Förmögenhet:0 SEK
Inkomst av kapital:0 SEK
Underskott av kapital:113 191 SEK
Inkomst av tjänst, föreg. år:1 582 SEK (per månad: 132 SEK)
Taxerad förvärvsinkomst, föreg. år:482 800 SEK
Sammanräknad inkomst, föreg. år:386 918 SEK
Förmögenhet, föregående år:0 SEK
Inkomst av kapital, föregående år:0 SEK
Underskott av kapital, föregående år:95 882 SEK
Utmätning:Nej
Skuldsanering:Nej
Fastighetsinnehav(Endast de fem högst taxerade småhusenheterna)
TYNNINGÖ 1:959 KSEK
Län:StockholmTaxeringsvärde totalt:2 020
Kommun:VaxholmTaxeringsvärde byggnad:852
Församling:VaxholmTaxeringsvärde mark:1 168
Typ:221 – Småhusenhet, fritidsbostad för 1-2 familjerTaxeringsvärde ägd del:2 020
Antal ägare:1
Ägd del:100 %
Areal:4673 kvm
Händelser:Inga händelser finns registrerade (gäller fr. mars 2004)

Insåg precis att Sunblock har gjort en cover på nittiotalshiten Baby Baby. Förra året var det ju 80-tal som gällde för dem (I’ll be ready och First time) men nu händer det. Nu händer det verkligen.

Räkna med många observationer av 90-talsretrofenomen framöver.

Såg film igår, Aeon Flux. Det var som ett trippelavsnitt av Dark Angel ungefär. Fast Jessica Alba är snyggare i mörka trikåer än Charlize Theron. Nåväl, det var väl en trevlig action med en godkänd story och schyssta effekter. Tre tajta trikåer blir betyget.

Sedan har jag sett 300 också. Det är nog den mest hjärndöda film jag har sett. Extremistklyschor om ära, död och respekt som hade fått vilken Al Qaida-taliban som helst att nicka instämmande blandades med rasideologi a la Hitler. Strumpstoppade kalsonger fanns också, kroppshår återfanns endast i ansiktet, magrutorna var enorma, caperna var röda och blodet sprutade från de avhuggna huvudena. Kalle visar hur man måste förbereda sig för 300, om man inte är masochist. Betyget blir det lägsta möjliga: en smutsig kalsongstoppning.

The partymeister hade fest igår. Jag hade förväntat mig mycket mer fest än vad som bjöds, men det var icke desto mindre rätt trevligt. Men framförallt var det en tankeställare. Det var väldigt nyttigt att komma tillbaka till det man har lämnat bakom sig, att påminnas om att man har gjort rätt. Klichéer var det gott om. Rajraj-skrål följt av en halv rad av Helan går följt av nedslagna ölburkar.

“I turned from that path many years ago.”

Nog för att det är lite galet att man helt hipp som happ får 15 flak Burn, men det är nästan lika sjukt att vi har lyckats göra av med över fem av dem redan.

Jag har ingen hög motivationsnivå när det kommer till att plugga nu för tiden. Får fan skärpa mig nu. Tag tag i mina problem, bli en bättre människa. Men faktum är att jag behöver ha lov snart. Det har varit för mycket, för länge.

Aprilmånaden i år var varm. Det tycker jag är bra. Man kunde sitta ute och grilla och ha det trevligt. Det är inget konstigt att alkoholkonsumtionen ökar när vädret är bra, det skulle faktiskt kunna ses som en vedertagen sanning. SvD glömmer dock helt bort detta när de behandlar ämnet. Konstigt. “Växthuseffekten får alkoholkonsumtionen att skjuta i höjden” är väl en ganska klatschig rubrik?

Nu kommer den, 90-talsretron. Efter mitt senaste inlägg har jag hört både Aqua och Svage Garden på radio, insett att någon nyligen har gjort en cover på Truly, madly, deeply, sett en tjej med chockrosa hörlurar och dansat till en remix av Smells like teen spirit.

StarCraft var ett av ganska få spel som jag verkligen uppskattade under min period som LAN:are. Nu kommer äntligen StarCraft II. Det ser jäkligt trevligt ut. Får jag tid någon gång ska jag återuppliva gamla minnen av Protoss Carriers, Zerg-rusher och mineralinsamling.

Det kom en manskör in till K och sjöng serenader igår vid tredraget. Sådant händer inte varje dag. De sjöng ganska fint faktiskt.

Smashing Pumpkins nya album Zeitgeist är ett av årets mest spännande släpp. Nya singeln Tarantula är här och finns för gratis nedladdning här. Det är värt besväret.

Jag hittade extremt mycket idioti på Expressens hemsida idag (länk 2). Jag tror att de håller på att fylla tomrummet som En Ding Ding Värld lämnade efter sig. Till råga på det så håller SvD nästan jämna steg.

Det är ett gäng månader kvar på det här året. Mina två profetior har fortfarande god tid på sig att slå in. Den första, att Expressen och/eller Aftonbladet helt ska överge nyhetsbevakning, är på god väg att slå in. Den andra, att 90-talsretron kommer på bred front, kommer den också även om det går lite saktare än jag hade trott.

Match idag, Upplandscupens tredje omgång, mot Knivsta. Vi hade många borta, bland andra våra bägge målvakter. Ersättaren gjorde så att säga ingen stormatch. Det gjorde å andra sidan inte vi utespelare heller. Jag blev trampad och sparkad ungefär överallt. Vi har fått fyra straffar hittills i år och inte satt en enda. Det är inte särskilt bra.

Så var man anmäld till Midnattsloppet också. Det verkar vara ett kul lopp. Om man kollar på de råden som ges på deras hemsida blir man dock helt förundrad. När de går igenom banan tycker de att man ska ta det lugnt hela vägen fram tills slutet av Hornsgatan, där man ska börja spurta. Undrar om de vill att man ska springa fort. Sedan blir det antagligen Hässelbyloppet också, men det ligger längre fram i tiden. Då satsar jag på att göra en riktigt bra tid.

Hade tänkt att skaffa riktiga tävlingsskor också. Jag har inte köpt något på ett tag, och dessutom kostar de bara 400. Låt vara för att de inte håller mer än en vecka.

Jogg.se är grymt förresten. Där kan man mäta sina löprundor och föra statistik över sin träning och allt. Jättebra.

Det är inte bra att försova sig till middagen. På kuppen sov jag bort tiden jag skulle ha ägnat åt att städa rummet också, vilket gör att det fortfarande ser ut som en svinstia här.

Great minds think alike.

Hittade en skön skiva med gitarrversioner av Beatleslåtar. Toots Thielemans gör Yesterday väldigt fint. Jag letar dock fortfarande efter Beatles Symphony Orchestra. Jag vet att den finns, och jag tror att den är helt grym.

Det är tydligen helt socialt accepterat att ta folks fotpallar. En fotpall är inte värd någonting. Sitter man med fötterna skönt vilande någonstans där någon skulle kunna sätta ned ändalykten så kan man räkna kallt med att någon gör just det. Jag vill hävda följande: Fotpallar bör respekteras. Fötter är inte mindre värda än arslen, och bör därför trängas undan från viloplatser i samma låga utsträckning som ändor. För inte kommer man och knuffar undan någon som sitter på en stol och säger “Ursäkta, kan jag ha min väska här”?

Jag lyssnade faktiskt på Systemanalysföreläsningen idag. Det gjorde ingen nytta, för han sa ändå bara skit. Tänkte att det kanske skulle bli bättre på lektionen som var efter lunch. Men icke. Han upprepade bara samma skit igen. Sämsta föreläsaren någonsin. Jag ska skaffa mig en tolk som kan Texasamerikanska och be honom att dra åt…

George Harrison – My sweet lord. Andra låten från ett av hans allra bästa album, All things must pass. Älskar hans gitarrspel.

När jag kom hem idag blev jag ganska överraskad. Mitt i korridoren stod 13 flak Burn. På köksbordet stod två flak till. Enligt E var det några som hade frågat om vi behövde lite läsk, och sedan börjat lyfta in grejorna. Så nu sitter vi på 75 liter energidrink. Jag räknade lite snabbt och kom fram till att försäljningspriset på 15 flak Burn är 4170 SEK.

Den i mitt tycke mest självklara lagändringen i dagens Sverige har kommit upp på tapeten. Det är självklart att den allmänna värnplikten är en helt och hållet förlegad modell. Kul att det finns politiker som också inser det. Låt vara för att de är femton år för sena bara.

Roligt med reaktionerna från vänstersidan också: S gissar att unga arbetslösa kommer att söka sig till militären om förslaget går igenom (och jämförelsen med Irakkriget låter jag passera, varför vet jag inte). Två invändningar har jag att komma med:
1) I praktiken är det redan valfritt med värnplikt och ännu mer med vidare militärtjänst.
2) Vilka ser S helst i militären? Välutbildade, arbetande 50-plussare?

V säger att regeringen vill gå med i Nato. Regeringen säger att den inte har några planer på Natomedlemsskap.

Dungen – Gör det nu.

Idag var det vinprovning. Väldigt trevligt och det gick runt ekonomiskt dessutom, tror jag. Man vet aldrig hur mycket folk fakturerar.

Det har kanske börjat bli lite mer dagboksprägel på sistone här i bloggen. Det beror egentligen mest på att det händer saker just nu. Och det är ju positivt.

Det stämde ju förstås inte, det där om att jag sprang om fyra personer i sekunden. Men nästan. Det var som kommunism – en teoretisk tankevurpa. Men det var trångt ändå.

“Lägg ned skiten!” – Aftonbladet söndag, alltså dagen efter Schlagerfesten. Kan vara det bästa det någonsin haft på en löpsedel.

Ibland skäms man över att man har röstat liberalt. Idag är en sådan dag. Har kvinnan någonsin varit på ett uteställe?

Det blir mycket Beatles ibland. Det kommer liksom i vågor. Det som skiftar är vilken låt man tycker är bäst just för tillfället. Just nu favoriserar jag Real Love, introspåret på Anthology II.

Så här blev det till slut.

Förening: Borussia Basra
Startnummer: 30209
Tid: 1.39.07
Placering: 3784

Det innebär att jag sprang förbi drygt 26000 personer på 109 minuter. Det är nästan 239 personer i minuten eller 4 personer i sekunden. Det var trångt.

Jag hade ingen tillgång till Internet under min vistelse i Göteborg, men Alfred var med. Jag skrev av mig lite eftersom. Det blev ganska mycket.

––––

Teknikens under. Jag sitter i tysta avdelningen på ett tåg, just nu på Skövde central. Om en timme landar jag i Göteborg. Under resan från Stockholm har jag suttit med Alfred i knät och jobbat, kollat på det sista My Name is Earl-avsnittet och förundrats över hur snabbt utvecklingen går. Hade man kunnat föreställa sig det här för 20 år sedan? Vad trodde egentligen folk 1987 att de skulle syssla med med idag? Det är nu jag skulle ha velat kunna kolla lite på nätet om vad som var nytt och hett 1987, och det skulle jag kunna göra men jag tycker inte att det är värt pengarna det kostar att komma åt den trådlösa uppkopplingen här. Hur som helst tror jag inte att det var så här de tänkte sig år 2007.

En annan rolig grej här är att kolla på de andra människorna som sitter i kupén. En kille gör det “klassiska” – sover ibland, läser resten av tiden. En snubbe sitter med en Franz Kafka-tshirt och gör någon slags hemuppgift i filosofi. Jag tjuvkikade lite på hans skärm och frågan jag såg handlade om bergreppet “vilja”. Typ, förklara någon tjommes definition av vilja, diskutera, och fundera på o man enligt den definitionen kan övervinna viljan. Han passar in i flumikum-mallen. Och sen har vi tjejen i den randiga tröjan som sitter uppkrupen i stolen med luvan uppdragen över huvudet, ipodlurarna fastväxta i öronen och blicken ut genom fönstret.

––––

Nu var jag uppe och sprang lite, och då fick jag se tanten som blänger surt på en när man går förbi. Jag visste väl att jag skulle stöta på henne också.

Alfred känns betydligt mindre mainstream här än vad han gör på Ångström. Där är väl ungefär 90% av datorerna MacBooks. Dessutom är det här en miljö som passar Alfred väldigt bra. Lite småmörkt, vilket gör att äpplet syns bra. Lite dåligt med plats, vilket gör att man uppskattar smidigheten.

––––

Well. Nu är klockan tjugo i ett på lö(pa)rdagen. Jag sitter i brorsans lilla lägenhet och ska strax koka lite pasta. Det spritter lite lagom i kroppen, det är mulet och runt 10ºC. Luften känns frisk.

Tyvärr hittar jag inte något trådlöst nät som jag kommer åt här, och bror min har inte skaffat någon dator än. Får försöka ta mig in mot stan imorgon. Det optimala skulle ju vara att det fanns någon FON-router i närheten. Det är väl ungefär det som är poängen med FON.

Promoe – Long distance runner rullar i itunes. Konstigt va?

––––

Efter loppet. Klockan är lite efter åtta, jag har hunnit med en halv kebabpizza, en pint Folköl och en välförtjänt dusch. Nu sitter jag och jobbar med KV-jox i väntan på resten av gänget. Vi ska ut och fira.

Dagens citat, från ekhist-KV:n: “PM är otroligt viktigt för oss ingenjörer. Vi kan inte få nog av dem.”

Jag är lite trött måste jag säga. Loppet gick sådär. Jag är rätt missnöjd med tiden (jag tror det landade någonstans strax under 1.40), men å andra sidan var förutsättningarna att göra en bra tid inte särskilt bra. Det handlade mer om slalom än löpning. Det var tjockt med folk hela vägen och de allra flesta sprang långsammare än vad jag ville springa. Kanske tog jag det också det lite väl lugnt i början, men det var ganska svårt att veta hur man skulle lägga upp det. Banan var hur som helst inte särskilt jobbig. De två bropassagerna var mycket lindrigare än jag hade tänkt mig dem, kanske för att det inte riktigt gick att springa fort för allt folk.

Det blir i alla fall ett nytt försök nästa år. Måste ju få chansen att göra mig själv rättvisa. Z höll med. Hon klarade sig runt på 1.54 och var – med all rätta – nöjd. Nu ska jag fundera på om Lidingöloppet är något att ha. Det lutar nog mer mot att jag springer något mil-lopp istället, Midnattsloppet kanske.

––––

Söndag morgon, tekoppen i handen och The Music i stereon. Gårdagen avslutades med ett par välförtjänta öl i goda vänners lag. En bra avslutning på en underbar dag. Jag har lagt in nästa års varv i kalendern. 17 maj. Be there or be square, typ.

––––

Hittade en kul skiva här i brorsans hylla, Help: A day in the life heter den. En samling för att hälpa några mindre lyckliga på något vis. Innehåller hur som helst en hel del kul grejer, bland annat en jättetrevlig cover på Goodbye Yellow brick road av Keane & Faultline. Jag tror att jag ska rippa skivan innan jag åker.

Laik vann enligt uppgift derbyt mot Fanna med 3-1 i fredags. Eldh-effekten månne?

––––

Jag hatar tåg. De skakar, tjuter, dallrar, låter och kränger. Det roliga när man går i ett tåg är att det ser ut som att man är full. Det gör att man inte märker om folk verkligen är fulla när de går. Men en del är nog det. De säljer ju Glenlivet i Bistrovagnen, och det finns inte så mycket att sysselsätta sig med. Klart att en del kommer att ta sig en jäkel eller två. Personligen sysselsätter jag mig med Wallace & Gromit.

––––

Hemma igen. Trött. Zzz…

Nu är det mindre än en timme innan det bär av till Götet. Väskan är packad (sånär som på Alfred), maten är äten, tånaglarna är trimmade, pulsen ligger strax under 50 bpm. Allt är som det ska*.

Jag lyckades få två mycket vackra dobbmärken på fotleden igår på träningen. Var lite orolig i natt när det svullnade upp och hade sig, men det verkar inte vara någon fara.

Hoppas att man kan ha lite Keane i lurarna, trots att man åker i tysta avdelningen.

*Med reservation för ev miss i packningen. Jag brukar alltid glömma något viktigt.

Det är så mycket jag skulle vilja skriva om, som jag inte känner att jag har tid att ta upp ordentligt. Jag vill vara upprörd över att svenska ungdomar inte vet Jack Schitt om kommunismens avskyvärda brott, jag vill prata lite om att man på Facebook kan välja sju olika politiska inställningar, ingen av dem till vänster om liberal, jag hade tänkt att ironisera över att SMHI är typ sämst i världen på att förutspå det svenska vädret och jag vill hävda det absurda i att samma dag komma med larmrapporter om att dels snusning och dels icke-kulturalism orsakar cancer. Men jag tänker inte prata mer om det.

En liten aktuell händelse känner jag dock att jag måste avhandla lite mer noggrannt, fast det kanske är mer att betrakta som en icke-händelse. Det är nämligen så att det har uppdagats att det i det mediahaussade dataspelet Second Life (för ett dataspel är precis var det är) förekommer sexuella relationer mellan äldre män och barn – pedofili med andra ord. Det är förstås avskyvärt med alla former av barnporr och pedofili, och att Second Life inte bör bli en fristad där pedofiler kan sprida barnpornografiskt material lär väl de flesta hålla med om.

Om vi tar ett annat dataspel, Counter-Strike, som jämförelse. Där kan man visserligen inte ha virtuellt sex, men man kan däremot mörda folk med knivar, svärd, ett hundratal olika skjutvapen, ett antal olika former av bomber och knytnävarna. Min fråga är: Var är åklagarna som utreder detta? Är det så att mord är moraliskt accepterat i större utsträckning än barnporr? Är det ok att sätta 20 kulor i bröstet på någon i “Life 2.0” varpå man dansar på hans döda kropp, eller är det bara inte riktigt lika illa?

Min poäng är väl egentligen att det som händer i ett dataspel händer just bara i ett dataspel. Alltför många har glömt bort att Second Life är ett dataspel.

Nu till trevligare saker. Imorgon tar jag tåget mot Sveriges rövhål. Bror har lovat att öppna dörrarna till sitt chateau för mig. Jag tycker att det är utmärkt eftersom han bor ett hundratal meter från starten. Om nu någon skulle vara intresserad, så kan man beställa resultat och mellantider via SMS här. Mitt startnummer är 30209. Det betyder att jag startar jävligt långt bak.

Swingle Singers är urtypen för en bra vokalgrupp. De spöar Mina Killar, Vibafemba och The Real Group på uppsjungningen. Jag tycker dock att det behövs instrument för att musik ska bli riktigt bra. Men ingen regel utan undantag. Deras cover på Strawberry fields forever är helt sanslöst bra.

Ska bli skönt att slippa allt snack om fransmän. Jag kunde inte bry mig mindre om vem som ska sova i Chiracs gamla säng. Lika intressant som melodifestivalen ungefär. Nu fattas det bara att folk slutar tjafsa om växthuseffekten och Zlatan också.

Skönt också att Internet har återvänt hem.

Dagens skratt.

DN:s tv-krönika idag var läsvärd. Inte bara för att han hyllar Wallace & Gromit, det bästa som kommit från Britannien sedan Spinning Jenny, utan framförallt för att han “kan inte låta bli att tycka om” Janne Josefsson. Blanda och ge tror jag att sånt kallas.

Heimdal har svårt att få sina rum uthyrda. KONSTIGT Tror de att folk vill betala 2900 för att bo i skabbiga korridorer i Flogsta? För övrigt mäste Heimdal ha fått höghusen gratis. Alternativt är det världens mest korkade företagare som ligger bakom.

TV-spelsmusik är ofta underbart. Man tröttnar aldrig på slingorna från SMB1, Outrun, Bubble Bobble, Zelda, Alex Kidd och Tetris. Därför uppskattar jag OverClocked Remix. En hel del är skit, men det finns också guldkorn, som Super Mario Jazz Plumber Trio.

Jag önskar att jag kollade mer på film än jag gör. Det finns alltför många filmer som jag inte har sett. Jag vill inte bli snubben som kollar sex gånger på Mannen utan minne (även om det är en fantastisk film), men lite mer vill jag se.

De senaste dagarna har det dock blivit lite film. Arvet har jag redan sågat klart. Som nattunderhållning kollade jag på Déjà vu, en rätt trist Denzel Washington-thriller. Det mest anmärkningsvärda med den filmen var att de levererade “roliga” oneliners förhållandevis ofta, men utan att någonsin frambringa ett leende eller skratt. Det verkar som att de verkligen hatade livet när de spelade in den filmen.

Söndagen ägnades åt Science of sleep, en fruktansvärt konstig film. Det är en historia om olycklig kärlek som bryter mot alla naturlagar och alla konventioner. Inte insmickrande på något sätt, inte vacker. Men ändå underbar. Överlägset bäst av helgens trio, men även den som kräver mest av tittaren. Nja, förresten. Det är nog mer påfrestande att kolla på Arvet.

Nu har jag sprungit sista löppasset innan Göteborgsvarvet. Klockan 15:52 på lördag börjar jag avverka mina 21 kilometer. Cirka 30.208 löpare har jag framför mig när jag drar igång och runt 1.500 bakom mig. Jag är väldigt osäker på hur bra jag faktiskt är på att springa halvmara. Har ju aldrig gjort det förut. Dessutom är formen osäker. Idag var det femtio sega minuter runt i Uppsala, men nu ska jag lätta på träningen och kolhydratladda resten av veckan.

Bra spaningar den här veckan. Typ som vanligt alltså.

Vad innebär det förresten att kolhydratladda för mig? Käka pasta till lunch och middag är ju inget ovanligt, det är snarare regel än undantag faktiskt. Det är så min kost brukar se ut.

Fortfarande inget Internet i Rackarberget. Nu sitter jag på Pollax och ska strax börja dagens pluggaktiviteter. Tur att jag har Alfred.

The Cooper Temple Clause topp fem.

1. Blind Pilots.


2. Amber.


3. The Same Mistakes.


4. Waiting Game.


5. Safe Enough Distance Away.

The Cooper Temple Clause har splittrats. Föga förvånande egentligen, men inte mindre sorgligt för det. Ni som inte har upptäckt deras musik bör verkligen ta chansen. Kick up the fire and let the flames break loose är fortfarande 00-talets bästa album, och Blind pilots är 00-talets bästa låt.

UpUnet-S, studentdatanätet i Uppsala, har varit nere sedan i fredags. I alla fall i min lilla lya. Piraten i rummet bredvid surfar dock glatt vidare. Det är en ganska lustig grej det där. Själva abonnemanget är gratis. Däremot betalar man 150 (eller så) kronor varje månad för själva nätverksuttaget, pengar som läggs på hyran. Detta innebär i praktiken att man inte kan skaffa någon annan bredbandsleverantör utan att bli tvungen att betala för två abonnemang. Det skulle kanske inte vara något problem om studentdatanätet fungerade bra. Men det är där problemet ligger. Att nätet lägger ner, som nu, händer ibland. Dessutom är det otroligt segt att ta sig ut på nätet på vardagskvällar, eftersom de inte har skaffat tillräckligt kraftfulla routrar. Problemet med att det är “för mycket” trafik löser de istället genom att stänga av de som använder sig av nätet. Om man använder mer bandbredd än vad de anser lämpligt en vecka får man strypt bandbredd veckan efter.

Jag tycker att det vore lämpligt om man antingen kunde välja någon annan Intenetleverantör eller åtminstone välja olika bandbredd på UpUnet-S och betala därefter. Men eftersom de inte är konkurrensutsatta så har de ju inget intresse av att tillgodose kundernas behov.

Så nu sitter jag och torrsimmar här. Försöker att underhålla mig bäst jag kan. Spenderade kvällen med kyckling och klagomål hos Kafka. Vi såg vad som kan ha varit den sämsta film jag har sett från början till slut. Arvet hette den. I början liknade det svensk-dansk amatörmjukporr, sedan blev det Hem till gården-pastisch i trekvart varpå det hela spårade helt och hållet och våldtäktsförsök blandades med dåligt spelade fyllon och klischékvinns. Både den hårda kalla morsan och det blonda våpet var med. Dessutom var huvudrollsinnehavaren en snubbe som var torrare och tristare än Lars Adaktusson och dessutom hade fulare frisyr. Men kaffet var gott.

Jag började av någon anledning som jag inte kommer ihåg nu (jag är tankspridd av mig) fundera på låtar som är otroligt bra, men som inte har släppts på någon riktig skiva och därför aldrig fått den uppskattning de förtjänar. Låtar som hamnat som b-sida på singlar eller som bonus på någon japansk ltd. ed-utgåva. Så jag såg det som ett bra uppdrag att sammanställa en liten topp 5-lista.

1. Tiger Lou – You can’t say no to me. Låg på baksidan av Oh Horatio-singeln.


2. The Cooper Temple Clause – Safe enough distance away. Den här var med på en Blind Pilots-maxisingel.


3. Nada Surf – Run. Låg på en japansk ltd. ed-utgåva av Let Go.


4. Per & Peter – Our song. Var med i en korvreklam. Finns att ladda ner från Scans hemsida, men har mig veteligen aldrig släppts på skiva.


5. Sufjan Stevens – The Lord God Bird. Sufjan fick i uppdrag av någon radiostation att göra en låt efter en historia de läste upp för honom. Resultatet finns med på en samling med outgivet material som cirkulerar på Internet.

Jag undrade hur det fungerar med déjà vu. Jag kollade Wiki. Wiki vet. Inte konstigt att det händer mig ganska ofta nu, med tanke på hur lite jag har sovit. Flickorna tvingar upp mig tidigt om morgnarna nu. Det är nog tur det.

Jag tror att det nya förslaget om nationella prov är riktigt bra. Det är mycket i Björklunds skolpolitik som jag tror på. En slapp skola gynnar bara de starka, duktiga eleverna. De som pluggar ändå, även om de inte behöver.

Jag var sådan. Fick sällan hjälp, behövde sällan hjälp. Fick aldrig höra “du kan bättre” även om jag satt och latade mig en hel dag. För jag klarade mig alltid “tillräckligt” bra. Men jag var en flitig kille, som pluggade ändå. Värre då för de som kunde men inte riktigt ville. Det är de som tjänar som mest på en strukturerad skola, en skola som inte drar sig för att sätta gränser.

Jag var och LAN:ade med Alice idag. Det var trevligt. Mindre kul att Internet inte funkar hemma hos undertecknad. Man får abstinensbesvär och blir handikappad. Men jag hade som tur var några serieavsnitt och filmer på datorn, så hemmakvällen blev lyckad ändå.

Match idag. 3-3 mot Film. Överlag en ganska bra match av oss, men vi var slappa på tre fasta situationer och det utnyttjade våra gäster. Men det är dags att börja vinna nu.

Jag lite kluven till Aftonbladets nya påhitt. Visserligen är det jättebra att problemen med prostatacancer lyfts fram, men man kanske kunde ha hittat nåt bättre sätt. Det liksom en “kul grej”, ett förlöjligande. Och det är inte någonting som förtjänar att förlöjligas. Dessutom riskerar vi att få se alldeles för många alldeles för fula mustascher. Sådant finns det ingen ursäkt för.

Linkin’ Park är ett självklart hatobjekt för de flesta musiksnobbar. Numetal-sellouts, flufftuffingar och prettyboys har de alldeles säkert kallats. Men jag tycker att de är ganska underskattade faktiskt. Visst, det är mest treminuterspop med lite distkrydda, inte särskilt komplicerat eller smart, men låtarna är trevliga och riffen är i vissa fall helt ok. Session är trevligast, för där slipper man sången.

Fan vad jag är poppis. Eller om inte jag så i alla fall mina tillhörigheter. Skorna i måndags var ju uppenbarligen bara början. Ska fan börja spika fast saker här hemma. Min grönjacka lämnade med en NIN-tröja som jag hade lagt lite för synlig och idag tog någon lustigkurre mina Vans från Fyrisfjäderns skoparkering. Om de inte dyker upp ska jag skaffa ett par röda Old Skool. Eller nåt. Men det är jag och Pepe.

Det är egentligen ganska sjukt att deklarera och städa vid midnatt på Valborg. Framförallt att städa.

Jag har några MSN-vänner som förser mig med roliga länkar ibland. Man kan ju inte hålla koll på allt själv, så det är väldigt uppskattat. Om det kommer en Aftonbladetlänk kan man oftast räkna med att det handlar om att någon är dum i huvudet, oftast journalisten men ibland även själva subjektet. Nu senast fick jag den här länken, där subjekt och journalist är samma snubbe… Killen har ju uppenbarligen ingen koll. De flesta cyklar nog bättre med 1,4‰ i blodet än vad han gör nykter. Det är alltid rätt att cykla.

Såg intagningssiffrorna till ingenjörsutbildningarna i Uppsala idag. För STS var det en knapp ökning mot förra året, och med 77 förstahandssökande lär vi fylla upp våra platser. De stora “vinnarna” var dock ES, med över två förstahandssökande per plats (122/60) och Bygg, med närmare fyra gånger förstahandssökande per plats (115/30). Noterbart är att endast fyra program hade fler förstahandssökande än platser. De fyra programmen (ES, STS, W och BI) bildar tillsammans programrådet Tekniska System. Generellt sett finns det dock mycket att göra. Universitetet är en jävla soppa.

Arvikafestivalen lockar. Någon som vill med? Mates of State, Bloc Party, Hot chip, In flames, Ida Maria, Mando Diao, Pain, Strip Music och Mustach liksom. Annars lär det bli en till NIN-konsert. Måste ju skaffa ny tröja nu… Idag lyssnar jag på NIN – The Collector.

Jag hade fel. Jag har också en grönjacka. Damn.