UpUnet-S, studentdatanätet i Uppsala, har varit nere sedan i fredags. I alla fall i min lilla lya. Piraten i rummet bredvid surfar dock glatt vidare. Det är en ganska lustig grej det där. Själva abonnemanget är gratis. Däremot betalar man 150 (eller så) kronor varje månad för själva nätverksuttaget, pengar som läggs på hyran. Detta innebär i praktiken att man inte kan skaffa någon annan bredbandsleverantör utan att bli tvungen att betala för två abonnemang. Det skulle kanske inte vara något problem om studentdatanätet fungerade bra. Men det är där problemet ligger. Att nätet lägger ner, som nu, händer ibland. Dessutom är det otroligt segt att ta sig ut på nätet på vardagskvällar, eftersom de inte har skaffat tillräckligt kraftfulla routrar. Problemet med att det är “för mycket” trafik löser de istället genom att stänga av de som använder sig av nätet. Om man använder mer bandbredd än vad de anser lämpligt en vecka får man strypt bandbredd veckan efter.

Jag tycker att det vore lämpligt om man antingen kunde välja någon annan Intenetleverantör eller åtminstone välja olika bandbredd på UpUnet-S och betala därefter. Men eftersom de inte är konkurrensutsatta så har de ju inget intresse av att tillgodose kundernas behov.

Så nu sitter jag och torrsimmar här. Försöker att underhålla mig bäst jag kan. Spenderade kvällen med kyckling och klagomål hos Kafka. Vi såg vad som kan ha varit den sämsta film jag har sett från början till slut. Arvet hette den. I början liknade det svensk-dansk amatörmjukporr, sedan blev det Hem till gården-pastisch i trekvart varpå det hela spårade helt och hållet och våldtäktsförsök blandades med dåligt spelade fyllon och klischékvinns. Både den hårda kalla morsan och det blonda våpet var med. Dessutom var huvudrollsinnehavaren en snubbe som var torrare och tristare än Lars Adaktusson och dessutom hade fulare frisyr. Men kaffet var gott.

Jag började av någon anledning som jag inte kommer ihåg nu (jag är tankspridd av mig) fundera på låtar som är otroligt bra, men som inte har släppts på någon riktig skiva och därför aldrig fått den uppskattning de förtjänar. Låtar som hamnat som b-sida på singlar eller som bonus på någon japansk ltd. ed-utgåva. Så jag såg det som ett bra uppdrag att sammanställa en liten topp 5-lista.

1. Tiger Lou – You can’t say no to me. Låg på baksidan av Oh Horatio-singeln.


2. The Cooper Temple Clause – Safe enough distance away. Den här var med på en Blind Pilots-maxisingel.


3. Nada Surf – Run. Låg på en japansk ltd. ed-utgåva av Let Go.


4. Per & Peter – Our song. Var med i en korvreklam. Finns att ladda ner från Scans hemsida, men har mig veteligen aldrig släppts på skiva.


5. Sufjan Stevens – The Lord God Bird. Sufjan fick i uppdrag av någon radiostation att göra en låt efter en historia de läste upp för honom. Resultatet finns med på en samling med outgivet material som cirkulerar på Internet.