Man skulle kunna göra en film om det här. Regnet smattrar utanför fönstret, då och då lyser skarpa blixtar upp mörkret, Rasmus Kellerman sjunger “This isn’t love, this is shelter”. Om jag hade en filmkamera skulle jag gå ut och ställa mig mitt i gatan och bara ta emot. Jag brukar tänka mig mitt liv som film ibland. Det skulle inte bli någon särskilt spännande film. Men den skulle ha ett grymt soundtrack.

Det har varit knepigt att få fokus på plugget den senaste tiden. Man är liksom mätt. Vi sitter mest och drömmer om bättre tider, eller kanske om sämre tider. Andra tider i alla fall. Jag är av den förhoppningen att framtiden kommer att bli bättre än nutiden. Det är faktiskt en ganska naturlig del av min livssyn. Det finns mycket som kan bli bättre.

En ny typ av människor har börjat ploppa upp i städerna: Det är de som går runt med sina vita lurar och nynnar eller sjunger och nickar huvudet i takt med någon ohörbar musik. De är iPod-blottare. Jag har vissa sådana drag, men jag är inte värst i stan. Jag tycker att det är ett ganska roligt fenomen ändå. Rätt som det är kan man gå förbi något som ser ut som en vandrande Idol-audition.

Jag skriver här för att jag vill få utlopp för olika saker. En del saker är det bättre att få utlopp för på andra sätt, så de behandlar jag inte här. Det är framför allt bra saker som hamnar i det facket. Men jag funderar på att göra en ljus sida också. Det kan nog vara bra. Fanns intressanta tankar på ämnet i DN idag också.

Bra är också Dntel – Rock My boat (feat. Mia Doi Todd). Men jag längtar fortfarande efter Nya Postal Service-skivan. För övrigt landade halva PunkStop-beställningen idag. Var den andra halvan är vet jag inte. Risken är att tullen har tagit den. Men en APC- och en Shins-tshirt sitter ju inte fel. Inte någonstans.