Helvete. Fan, fan, fan. Skit. Piss & pest & senapsgas.

Jag hoppas att alla meteorologer och väderdatorer är inkompetenta. För de är allesammans ganska överrens om att Roskilde kommer att få idel skitväder den närmaste tiden. Får väl hoppas att tältet hållet tätt. Funderar på om jag kanske borde skaffa mig en regnjacka. Jag vill inte. Jag vill leva i sol och blomsterängar. Utan fästingar.

Radio Latinamerikas fotbollsturnering började idag. De flesta trodde att den skulle spelas klart idag också, men den fortsätter imorgon också, för de som inte kommer att sitta i bilen på väg mot Danmark. Vi vann våra två matcher ganska lätt i alla fall. Den andra matchen var mest intressant. Domaren var fullkomligt inkompetent, han blåste inte för någonting, förutom mål och halvtid, och när det väl blev mål antacknade han inte det. Snorungarna vi spelade mot lyckades nästan övertala domaren att de ledde när det stod 10-4 till oss.

Snorungarna var roliga. Gick runt och knuffades och slogs och filmade och sade “jag ska knulla din morsa” och skrek högt om man tog bollen av dem. Den värsta av dem vägrade tack för matchen efteråt också, men han kom tillbaka sen och slängde fram handen – “ey, jag bara driver med dig”. Det var skönt. De kommer nog också att växa upp, förr eller senare.

“Wow, what a great country. Everybody’s poor, like us.”
– Mrs. McCormick, Kennys morsa i South Park

Så hände det då äntligen. Nyheten som får bloggosfären att diskutera rättvisa. Anders Borg vill kanske, om staten har råd, höja jobbavdraget lite till. Arga sossar kommer med två sorters kritik, dels klagar de på att sänkt skatt driver upp räntorna och inflationen (jag kan för lite NEK för att uttala mig, däremot finns det andra som sågar friskt), och dels att det är orättvist, eftersom de bara gynnar “de rika”. De menar att det är orättvist av två orsaker, dels att jobbavdraget inte kommer alla tillgodo, arbetslösa, sjuka och pensionärer utelämnas alltså, och dels för att de som har högre lön får högre skattesänkning än folk med lägre lön. Grundpelaren är den gamla Blanc-devisen “Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”, även om tillämpningen numera mest liknar “Av var och en efter vilja, åt var och efter vilja”. Jag skulle hellre vilja se ett samhälle som byggde på principen “Av var och en efter vilja, åt var och en efter förtjänst i första hand och behov i andra hand”.

Spice Girls drar en repa till. Det var ju det jag sa. Return of the 90:s.

Jäklar vad jag springer nu. 44 minuter på Valsätra/BMC-varvet (10.9 km) är ett klart steg i rätt riktning. Visserligen var det blodsmak i munnen sista biten, men det känns ändå bra att det går hyfsat fort. Ska försöka blanda längre pass med intervallträning de närmaste veckorna (Roskildeveckan undantagen förstås). Midnattloppet hägrar.

Soundtracket till Pans Labyrint är helt fantastiskt. Javier Navarrete heter kompositören. Det känns inte alls fel att jämföra med Nino Rota och Ennio Morricone. Filmen i sig är också fantastisk. Såg om den igår och jag är lika imponerad den här gången.

Tanken var att jag skulle ha gjort saker idag. Så har inte blivit fallet. Gick till Folkes och köpte två Daim istället. (Här inser jag att jag tar navelskådarbloggandet till en ny nivå.) Men faktum är att den största anledningen till att jag inte har fått något gjort idag är att inte heller LiU-folket som har hand om min sommarkurs har gjort det de skulle, så jag kan inte börja på nästa lab än.

K-mittimot kom hem från Asientrippen idag, brunbränd och jetlaggad. Det första hon gjorde var att tvätta. Tokiga människa. Trevligt med lite mer folk i korridoren i alla fall.

Insåg just att jag nu äger fem par pilotbrillor. Nyaste paret är ihopfällbara och inhandlades på H&M idag. Lyckades glömma mina röda i omklädningsrummet igår, så de får jag klara mig utan ett par veckor, tills nästa träning. Jag resonerade som så att jag ändå behöver ett slit-och-släng-par att ha på Roskilde. Såhär i ljuset av eftertankens kranka blekhet är det väl bara att konstatera att jag skulle kunna spendera mina pengar på bättre saker ibland. Men sjukt snygga är de i alla fall.

Åkte till Sveriges Närmaste byhåla igen idag, av två anledningar. Dels ville jag äta jordgubbar och dels hade jag slut på rena kalsonger hemma och jag visste att det låg några av mina par hos mor och far. Tvätta själv? Nä, det är tråkigt. Köpa egna jordgubbar? Nä, inte lika gott och alldeles för dyrt.

Nu sitter jag och funderar på vad jag vill se för filmer framöver. Kollar på IMDb:s topplistor och inser att jag borde se The Shawshank Redemption. Men annars blir det mycket South Park nu. Planerar att ta mig igenom hela serien i sommar, men då måste jag jobba på. Har knappt nio säsonger kvar.

Sitter och kollar på Malmö FF – Kalmar FF. Det är parodiskt dåligt om man jämför med det jag brukar kolla på (mest La Liga och Champions League). Det lär dröja innan Sverige får några framgångar i europacuperna, om det någonsin händer. Men vi kan ju minnas Änglarnas underbara 80-tal.

Detta gör förstås min egen fotbollssituation än mer beklämmande, när jag harvar runt i botten på division 5. Gårdagens match slutade med ännu än jobbig förlust, 2-3 mot Morgongåva. De gjorde två riktiga skitmål i första halvlek, bägge efter långa utsparkar från deras målvakt som våra mittbackar inte lyckades få undan. Deras center var visserligen hyfsad, men vårat försvar är otroligt dåligt. Inte konstigt alltså att vi har släppt in flest mål serien.

Måste inflika att min ordlista vill att jag ska skriva isär “målvakt” och “utsparkar”. Tekniken är nog ond ändå.

Med ett annat synsätt har våren varit en succé för mig och mitt fotbollsspelande. Jag har tagit en ordinarie plats i laget – har startat alla matcher och får numera hela matcherna. Tycker dessutom att jag har utvecklat mitt spel ordentligt under året, det känns som om min teknik är mycket stabilare nu än tidigare och även mitt fysiska spel har blivit bättre, numera kan jag hålla de flesta stången även på innermittfältet. Ett klart fall framåt jämfört med tidigare alltså. Och det är förstås väldigt skönt att slippa nöta bänk.

Laget har efter 12 matcher ett snitt på 1.0 poäng per match, vilket förstås gör att vi harvar i botten av tabellen. Avståndet är visserligen betryggande till jumbon Söderfors, men om två lag åker ur serien ligger vi brunt till. Å andra sidan har vi haft lite “stolpe ut” under säsongen, det känns som om vi borde ha vunnit flera av de matcher som slutade oavgjort. Om vi ska avancera i tabellen krävs två saker. Dels måste försvaret sluta läcka. Många mål släpps in på hörnor och höjdbollar, och där måste vi bli bättre. Dessutom måste vi bli bättre på att träna. Det är ungefär fyra stycken av de ordinarie a-lagsspelarna som tränar regelbundet (jag leder träningsligan), övriga tränar i snitt mindre än varannan träning. That just won’t fly.

Blair Witch Project kanske är en film som man “ska ha sett”, men särskilt bra är den inte.

Bra är däremot att St. Vincents fullängdare nu finns att tillgå här och var. Marry me heter den, och som jag har sagt tidigare: Jag skulle säga ja till henne utan att blinka. Har lyssnat igenom den en gång och den uppfyller än så länge alla högt ställda förväntningar.

Jordgubbssäsongen är igång igen, och de som känner mig väl vet att det är vad jag ser fram emot under hela vintern. Nästan så att jag ångrar att jag ska åka till Roskilde, det är ju mitt i bästa jordgubbsveckan. Det finns knappt något bättre än en tallrik med yoghurt och jordgubbar.

Sista matchen innan sommaruppehållet idag. Jag är sanslöst taggad. Imorgon ska jag summera vårens bollsparkande tror jag. Sedan är det löpning som gäller ett par veckor. Ska ju komma under 42 minuter på Midnattsloppet, var det tänkt.

Centern har nu kommit på det som de flesta studenter har vetat länge – det är dags att lägga ner CSN. Centrala Studiestödsnämnden är ett monopol på en marknad som skulle kunna blomma. Jag ser det som en perfekt möjlighet för bankerna att tidigt knyta kunder till sig, kunder som antagligen kommer att dra in ganska mycket kapital åt bankerna. Vänsterbloggarna ser dock rött och sjunger monopolets lov. De hävdar att en konkurrensutsatt marknad kommer att göra att vissa inte kommer att kunna få studielån. Det är förstås fel, dels av den anledningen som jag precis skrev om, dels för att detta förstås kommer regleras i lagen.

Det är ett vanligt fenomen det där faktiskt, att man lägger till påhittade “fakta” för att motivera sin ståndpunkt. Just när det gäller monopol och deras eventuella avskaffande brukar försvaret oftast utgå ifrån en demonisk beskrivning av en helt oreglerad marknad (Systembolaget, spelmonopolet etc), när det finns så många sätt att reglera en marknad utan att ha ett monopol. Men för vissa kanske världen ser svart och vit ut.

Vi luras ibland att tro att demokrati är ett stabilt tillstånd, kanske en del till och med ser demokrati som det naturliga tillståndet. Allt eftersom tiden går tar vi demokratin allt mer för given. En snabb titt på vårat stora nästan-grannland i öster borde få de flesta av oss att tänka om i den frågan. Eller varför inte se till utvecklingen i Kosovo eller Irak.

Inte heller är formerna för vår demokrati, som ändå får anses väl fungerande, något som är hugget i sten. En ständig diskussion om hur demokratin skall hållas levande är en viktig del i den fungerande demokratin. I Sverige är den demokratiska fråga som brukar komma upp oftast den om folkomröstningar. Så också nu, när v och mp kräver folkomröstning om det nya EU-fördraget. Jag tycker att eftersom vi har en representativ demokrati – vi väljer personer som ska bestämma åt oss – så ska vi låta dem göra just det. Folk kommer aldrig att kunna (vilja, orka, etc.) sätta sig in i det komplicerade fördraget i sådan grad att de kan ta ett väl underbyggt beslut. Dessutom är det av yttersta vikt att EU får komma förbi de här internfrågorna och börja arbeta med sådant som vi européer kommer att ha nytta av.

Intressant är att medier (t ex Rapport) menar att det faktum att förslaget till fördrag innehåller kompromisser är ett misslyckande. Kompromisser är ett tecken på en lyckad överrenskommelse.

Två ytterligare akuta frågor för vår demokrati ser jag i nuläget. Den första är just det jag pratade om i början – att vi tar vår demokrati för given. Folk tar allt mindre tid att sätta sig in i politiska frågeställningar, som inte sällan är ganska komplexa. Dessutom blir den allmänna bildningsnivån allt lägre när skolan misslyckas med sitt uppdrag och media hellre skriver om Stella McCartneys gummistövlar och Paris Hiltons fängelsemat än Sahlins argumentation för höjt tak i a-kassan.

Den andra är politikernas medelmåttighet. Vi har en politisk kultur som gör att de flesta ledande politikerna är broilers som fötts upp inom respektive ungdomsförbund och sällan har haft något riktigt jobb under någon längre period. Just därför fick Anders Borg utstå kritik när han tillträdde – han var ju inte politiker! Att han hade arbetat i X antal år som nationalekonom var tydligen inte någon direkt tillgång, tvärtom enligt vissa. Och därför ifrågasattes inte stolpskottet Littorin när han blev arbetsmarknadsminister, han var ju en rutinerad politiker.

För övrigt skriver Neo lysande om personerna bakom Friktion och Sven-Otto Littorin. Jag har inget att tillägga, mer än att jag vill upprepa det jag har sagt tidigare – att Littorin är ett stolpskott som inte har något att göra i regeringen.

“Endast statliga spelbolag ska få bedriva avancerade spel, som lockar till spelmissbruk.”
– Anders Borg och Maria Larsson, SvD:s Brännpunkt

Jag skrev ju alldeles nyss ett litet stycke i ämnet, och det är väl nu rätt uppenbart att regeringen inte planerar att ta sitt ansvar. Snarare tvärtom faktiskt. Om staten nu ska ha monopol på spelmarknaden i syfte att rädda folket från ohälsosamt spelande, vore det inte bra om staten lät bli att bedriva spel som leder till spelmissbruk istället för att vara den exklusiva leverantören av dem? SvD:s nyhetsdel är eld och lågor över ministrarnas nya utredare i alla fall. Kul att någon är det. Personligen är jag naturligtvis skeptisk. Det enda raka borde förstås vara att släppa in externa aktörer på marknaden, reglera annonseringen och beskatta spelandet för att få in pengar till behandling av spelmissbrukare.

Polisen kunde ha skjutit den 55-åring som misstänks för polismordet härom dagen, utan att det hade varit brottsligt. Killen hade vid gripandet inget vapen i hand och gjorde inget motstånd. Ändå hade det alltså varit helt i sin ordning att skjuta honom. Det känns inte helt bra faktiskt. Nu valde polismännen som tur var att hålla inne skotten, så stackaren kan få sin välförtjänta rättegång.

Det som är än mer upprörande är att den dödade polismannen hade skyddsväst men att den inte hjälpte det minsta. Det är tragiskt, och kanske polisen borde lägga ner kraft på att skaffa fungerande skyddsutrustning istället för att bråka om nya uniformer.

Biljetterna till Smashing Pumpkins är bokade och planerna inför Roskilde börjar ta form på allvar. Frågan är hur mycket det är värt att städa när man väl är där. Kul idé i alla fall. Och det lär ju funka, för vad gör man inte för en öl när det är torrt i strupen.

Kul match idag, strax bortanför världens ände nämligen i Harbo. Det spöregnade och efter 30 minuter bröt domaren matchen för att åskan kom för nära. Då stod det 1-1 och matchen hade varit ganska jämn. Resultatet stod sig också resten av halvleken, och under tilltagande regn började vi andra halvlek med att göra 2-1. Tyvärr kvitterade de direkt efteråt, nmen med kvarten kvar fick vi straff och Malmfors “placerade” in 3-2 mitt i målet. De hade ett par riktigt bra chanseratt kvittera, och domaren blåste dessutom straff för dem med fem minuter kvar. Som tur var fick linjedomaren honom att ändra sig (helt riktigt) och ge oss frispark istället. Vi utnyttjade tillfället och kontrade in 4-2. Riktigt skön seger, som placerar oss på lite säkrare mark inför fortsättningen. Kul att träffa oväntade bekanta dessutom. På måndag avslutar vi vårsäsongen. Jag kommer att sakna bollen.

Det är tydligen midsommar nu. Där ser man…

Ska försöka ta ett riktigt bra löppass i helgen. Midnattsloppet börjar närma sig och jag ska fanemig vara i form då. Under 42 minuter är målet. Det kommer att bli svårt att nå, men inte omöjligt.

Hillary Clinton bad ju om hjälp att välja kampanjlåt. Nu har resultatet kommit, och det är lika väntat som nedslående. Att folk var korkade visste jag, men hur fan de står ut med Celine Dion är bortom min förståelse.

Farsan ringde två gånger igår från Brian Wilsons konsert i Malmö, så att jag också skulle få lyssna. Det lät förstås skit i min ända av linjen, och vissa tycker att det inte var så imponerande att vara där heller. Men jag misstänker att far&bror tyckte att det var rätt bra.

För mig bär det av till Roskilde om knappt två veckor. Det kommer att bli en grym vecka i gyttjan. Tur att jag inte har jobbiga fobier, som vissa andra. Håller nu på att lyssna in mig på de artister som jag ska se där nere. För tillfället rullar nya QOTSA-skivan Era Vulgaris i iTunes. Låter riktigt bra. Har även planerat att se Soulsavers, Arctic Monkeys, Electrelane, RHCP, In flames, Whitest boy alive, Beastie boys, Tunng, Taxi taxi, Muse och Wilco. Plus så mycket annat som jag kan hinna med förstås.

Men för tillfället är jag fortfarande kvar mitt i mellanmjölkens land. Det är visserligen inte fy skam det heller. Här kan man göra mycket roligt. Såg förresten (på 24, var annars) att det inte är särskilt farligt att låta bli att sova någon natt då och då, eftersom man tar igen det genom effektivare sömn natten efter. Betryggande.

Det är lättare att ogilla än att gilla. Kanske beror det på att det vi tar det vi uppskattar för givet, kanske för att vi lite till mans är bittra och cyniska. Jag är klart bättre på att ogilla än på att gilla, i alla fall den del av mig som skriver här.

Det är nog därför så många gillar sossarna, för de står inte för något. Rättvisa. Frihet. Välfärd. Jämlikhet. Är det ingenting? Ja, jag vill hävda det. Det är åtminstone inte något ställningstagande. Ingen är emot det, alltså är att vara för det ett icke-ställningstagande. Alltså finns det inget att ogilla, och när vi väljer vilket parti vi ska rösta på så gör vi det enligt “the lesser of x antal evils”-metoden – de vi ogillar minst vinner. Vi letar inte efter rätt, utan efter fel. Popper skulle ha jublat åt det här. Falsifikation och politik, kan det bli bättre.

Mats Wiklund ger idag (strax bredvid DN:s mycket läsvärda huvudledare) den sittande regeringen tipset att bli mer socialdemokratiska – “Stå inte för någonting och börja smyga med politiken”. Alltså: Har man några åsikter så gör man klokt i att stoppa dem innanför västen snabbt som ögat. Annars kan ju någon komma och kritisera. Det statsråd som är mest socialdemokratiskt i regeringen är onekligen Sven-Otto Littorin. Han håller sig god med de mest högljudda kritikerna i på Norra Bantorget och undviker effektivt alla åsikter och konflikter. Nu är han dock i blåsväder ändå. Ja, förresten, vad är väl en sosse utan en liten skandal.

Vi som gillar folk med tydliga åsikter kan väl hoppas på att regeringens rödaste hittar någon ambassadörstjänst som passar honom bättre än hans nuvarande befattning.

Det svenska spelmonopolet består av fyra bolag, Svenska spel, ATG, Folkspel och Spero. Monopolet motiveras av staten med folkhälsoskäl. Med en monopoliserad marknad kommer folkhälsan i första rummet. Om man skulle släppa in andra företag skulle de använda reklam som uppmuntar till överdrivet spelande. Så går retoriken från regeringshåll. Vad säger företagen själva då?

“Svenska Spels uppdrag är att leverera sin vinst till uppdragsgivaren – staten”
– Svenska Spel

Ok, leverera vinst alltså. Det lyckas de ganska bra med, eftersom staten drar in 5 miljarder varje år på folkets spelande. Och det är inte bara staten som tjänar pengar. Även sossarna får sin del av kakan, tillsammans med IOGT-NTO, en lobbyorganisation som arbetar för ett bevarande av ett annat diskutabelt monopol – Systembolaget.

Men fokhälsan då? Jo då, det arbetet måste spelmonopolet ha gjort väldigt bra, antagligen med stor hjälp av alla reklampengar de har spenderat (runt en halv miljard per år går det åt i statlig spelreklam), för Folkhälsoinstitutet, som ska hantera landets spelmissbrukare, klarar sig på endast 14 miljoner per år. Ja, hur bra de klarar sig vet jag faktiskt inte. Jag tycker dock att det är konstigt att trots att en halv miljard spenderades förra året på reklam full av socialt ansvarstagande – både ATG och Svenska Spel bedyrar att de “noggranna med att i [sin] marknadsföring följa branschens gemensamma etiska riktlinjer” (och jo, de utgör själva hela branchen) – trots all denna reklam kan inte minnas att jag sett ett endaste ord om spelmissbruk i Svenska Spels eller ATG:s reklam. Men jag kanske inte har tittat så noga?

Så, socialt ansvarstagande kostar 14 miljoner per år och kan bara vidhållas av de företag som ger 130 miljoner till (s) och 5 miljarder till statskassan. Jaja. De kanske vet något som inte jag vet…

Zaremba avslutar sin Kosovoserie idag. Han är en riktigt bra journalist och berättare. Ursäkta om jag är tjatig, men det är i min mening motiverat. Repetitia mater studiorum.

En annan kompetent DN-medarbetare är Fredrik Strage. Nu är han på Hultan och är sjukt bitter på alla dåliga artister. Laleh recenseras så här:

“Laleh fyller lyssnaren med tre känslor: irritation, panikångest och slutligen självförakt, […] hon ger mig en intensiv lust att avsluta kvällen med en burk sömntabletter, en hela vodka och en lång simtur i sjön Hulingen.”

Låt oss hoppas att detta är början till slutet på Hultsfred.

Grannen fyller fyrtio idag. Jag pallar inte att vara social med medelåldersklubben (alla där är antingen mer än tio år yngre eller mer än tio år äldre än mig), så jag sitter här och är bitter istället. Borde egentligen plugga lite mer, har faktiskt en lab att lämna in imorgon. Men jag hinner nog det senare. Är ändå mest mekaniskt skitgöra.

Min musiksamling har mer än halverats i och med Alfreds minnesförlust. Jag sörjer, men åtgärdar samtidigt. Och det skadar inte med lite gallring heller. Hade en hel del skit.

Snart ska jag skriva lite bättre saker här också. Kanske om Nintendo, kanske om åskväder, kanske om något annat.

Örsafestivalen drog igång idag med en “förfestivalkväll”. “Lustigt” nog var alla vettiga band (alla = Solewire och Cavus) förlagda till denna kväll, medan lördagen bjuder på högar av skit staplade på varandra. Jag valde dock middag istället för Cavus, för efter Solewire var magen sur på mig för att jag inte tryckt i mig mer eller mindre onyttiga födomedel. Dessutom var jag rätt nöjd efter Solewires superba framträdande. Punished for devotion och 899 lät oförskämt bra. Tyvärr var trummisen Stefan borta och ersättaren var visserligen inte dålig, men han var inte i samma klass. Har ni inte hört Solewire än är det dags. Punished for devotion finns tyvärr inte att ladda ned på MySpace, men 899 gör det.

Jag hade tänkt ut en hel massa grejer att skriva om, men de försvann någonstans. Tror att jag kommer bli senildement innan jag fyller trettio.

För övrigt bjuder Hamnfestivalen i Enköping på både Markoolio, Danny och Jocke Göransson. Sveriges sämsta festival? Mycket möjligt.

Alfred är hemma igen, med ny hårddisk och utan något minne av sina tidigare erfarenheter. Således har det senaste dygnet i stort gått åt till att återställa det som går att återställa. Mycket av det som fanns är för alltid förlorat, men jag klarar mig bra ändå. Dessutom känns det på något vis bra att börja på ny kula. Nu vet man vilka program man behöver och vilka man klarar sig utan. Det blir liksom bättre då. Saknar tyvärr en hel del musik. Får fixa det.

Mina nya fotbollsskor var ruskigt bra. Jag tog på mig dem i halvtid i gårdagens match mot Söderfors, och i andra halvlek gjorde jag ett mål och ett målpass. Vi vann matchen också, 4-0 blev det, vilket får ses som ett rättvist resultat.

Maciej Zaremba fortsätter att leverera. Den tredje delen i serien om Kosovo var den bästa och värsta hittills i mitt tycke. Den här repotageserien är för bra och för viktig för att bara komma oss svenskar tillgodo, den borde översättas och ges ut i alla inblandade länder.

Sommarregn är trevligt. Sommar över huvud taget är trevligt. Jag ska försöka ta tillvara på sommaren. Imorgon blir det till exempel festival här i byhålan. Solewire och Cavus lirar och jag kollar.

Jag misstänker att Doro inte riktigt tänkte hela vägen när de gjorde sin nya mobil. Eller också vet de något som inte jag vet.

DN har länge varit ganska vinklade när det gäller alkoholfrågor. Det är inte bara ledarredaktion som går ifrån sina normalt liberala värderingar – de är emot både spel- och apoteksmonopolen – till förmån för en missriktad staten-kan-bäst-attityd. Ledarredaktionen har dessutom åsikter i alla möjliga frågor som inte alla håller med om, det är inget att yvas över. Det beklämmande är på det sätt rapporteringen i nyhetsdelen vinklas totalt i Systembolagets favör. När Systemets ledning vill se att alkoholskatten sänks (vilket man borde fundera över om de ska göra över huvud taget) ges de alltid utrymme att uttrycka dessa åsikterna, ofta oemotsagda.

Samma mönster går igen när monopolet står under attack, som nu, efter domen i EU-domstolen i förra veckan. Redan har de hunnit publicera två artiklar som tvärsäkert fastslår att det minsann både är billigare och bättre att fortsätta handla på systemet istället för att beställa sina drycker via nätet. Detta trots att det är högst oklart hur regelverket nu kommer att se ut. I den senaste artikeln gör DN en prisjämförelse där man köper in precis lagom liten mängd för att fraktkostnaderna ska överbrygga det egentlige prisgapet. Inget sägs om hur mycket man måste beställa för att det ska löna sig. Dessutom räknar de med att dubbel skatt tas ut på dryckerna, ett antagande som är högst spekulativt, men som de cementerade som en sanning i den första artikeln.

Den som har korkade vänner behöver inga fiender, heter det. Det stämmer otroligt bra.

Jag är blond och blåögd, en perfekt företrädare för den ariska rasen. Nazister och sverigedemokrater skulle säkert krama mig, om de bara fick chansen. En vän till mig med iranskt ursprung har en jättesnygg krokig näsa, mörkt skägg och mörka ögon. Usama skulle krama honom varje dag om han kunde. Vi har samma problem. Jag tänker inte idag motivera varken varför rasister eller islamister är dumma i huvudet eftersom jag inte tycker att det behövs. Men gemensamt för de båda grupperna är att de genom sitt agerande skadar dem som de egentligen vill hjälpa.

Bistånd är ett annat tema där korkade vänner syns alltför ofta. Att ge en massa spannmål till ett land som inte har tillräcklig inhemsk livsmedelproduktion får två primära effekter. För det första ger det folk mat. För det andra konkurrerar det effektivt ut landets egna bönder och förhindrar således att landet tar sig ut ur biståndsberoendet. Vi glada bidragsgivare har stillat våra samveten utan att inse att vi är de korkade vännerna.

Mina vänner på studentkåren sliter dag och natt (eller nåt) för att gör mitt liv som student bättre. De försöker få mattelärarna att börja undervisa i termer av genus, de vill kvotera bort kurslitteratur som är skriven av män (könet på författaren är viktigare än om boken är bra) och de vill ta bort mina möjligheter att visa vad är bra på genom att ta bort betygsstegen. Korkade vänner.

“Det är naturligt att dumbommarna är i majoritet i riksdagen; de är i majoritet i folket.”
– Hjalmar Söderberg

Andra delen av Zarembas repotageserie Koloni Kosovo kom idag. Det är precis som senast läsvärt och otäckt. En fråga har jag dock: Var kommer svenskarna in i bilden? Vad gjorde exempelvis Carl Bildt mellan 1999 och 2001? När man pratar “the viking maffia”, är då svenskar helt exkluderade? Jag är skeptisk, men har två teorier. Antingen har Zaremba av någon anledning valt att inte belysa svensk inblandning, eller också kommer han till det i någon av de två kvarvarande artiklarna. Jag tror tyvärr på det första alternativet.

Små tillägg innan kudden tar över:

Fredrik drog axeln ur led på träningen, såg ut att göra sjukt ont. Skorna var snabba.

Jag gillar sommaråskväder.

Imorgon ska jag börja skriva om saker som irriterar mig. Konstanta saker, sånt som inte hamnar i nyheterna, utan bara är fel hela tiden. Sedan ska jag skriva om mitt första år tillsammans med Alfred.

Steve Jobs är som Fantomen i Applekretsar. När han snackar, då jävlar lyssnar man. Idag invigningstalade han på Apples Wordwide Developers Conference och följaktligen var alla Applefantaster på helspänn. Det blev mest snack om det kommande operativsystemet Leopard. De stora överraskningarna uteblev, men jag är ändå imponerad av nyheterna. Framförallt är den nya Findern, med förhandsvisningen Quick look, ett stort fall framåt. Back-up-verktyget Time machine är förstås också viktigt för mig och mitt nyfunna intresse för säkerhetskopiering.

Under presentationerna av Leopards funktioner på apple.com spelas Imogen Heaps Goodnight and go. Trevlig låt för övrigt.

Har varit i Jakobsberg och lekt shopoholic idag. Åkte hem med två par skor och tre par strumpor mer än jag kom dit med. Alla inköp var dock planerade och, vill jag hävda, välmotiverade. Ett par fotbollsskor för att ersätta de som gick sönder för någon vecka sedan, och ett par Vans för att ersätta de som blev stulna. Gröna och fina är de.

Nya Nike-butiken var lite av en besvikelse. Rätt bra priser (Vapor för 900:-), men halvdant utbud, till exempel hade de bara två fotbollsskomodeller och de jag var sugen på fanns inte i rätt storlek (men förstås i alla andra storlekar).

Det är inte bara jag som spelar fotboll, även riksdagen gör det ibland. En glad nyhet, se där.

Jag sitter med en lånad dator i knät och försöker förstå vad det är för fel på folk. Det går halvdant.

Om man vill kolla på tv vid den här tiden har man att välja på ett stort antal teckande serier av tveksam kvalitet och Dr. Phil. Doktorn klagar idag på par med för stor åldersskillnad. “Du är 24 och då är du för ung för att bestämma vem du ska vara ihop med, särskilt om du bestämmer fel.” Pucko. Å andra sisan är hans gäster inte mycket bättre.

Kom hit (till Sveriges Närmaste Håla) igår för att kolla på näst sista omgången i La Liga. Oj oj oj. Det var sanslöst spännande hela vägen. Messis omdiskuterade hands-mål var det första jag såg när jag slog på tv:n. Han kan tacka sitt långa hår för att domaren gick på det. Hade han haft min frilla hade det synts tydligt att det var Guds hand som slog in bollen. Trevligt att spänningen är kvar en omgång till i alla fall. Tyvärr tycker jag att kvaliteten har dalat något i La Liga jämfört med de senaste säsongerna.

För övrigt tror jag inte att han gjorde det för att han är osportslig eller för att han är Argentinare, utan för att han är en vinnare.

Maciej Zaremba skriver igen. Denna gång är det misslyckandet i Kosovo som är temat. Som vanligt är det mycket läsvärt om än mycket otrevligt. Jag kan inte undgå att tänka på det jag hörde från min bekant som just nu huserar utanför Priština, att Kosovo fungerar som en resort för amerikanska Iraksoldater. Det finns en röd tråd, tror jag.

“Det ser, milt uttryckt, inte precis ut som någon intresseorganisation för övermänniskor.”
– Per Gudmundsson om nazisternas marsch på nationaldagen.

Nationaldagen har de senaste åren, efter att den blev helgdag, mer och mer kommit att handla om rasister, fascister, anarkister och andra idioter än om mera normalt nationellt firande. Vi har nog inte tillräckligt mycket av en nationskänsla för att känna att nationaldagen är något särskilt att fira. Vi är bara landet lagom, det är inget särskilt med oss. Det är synd. På många sätt är Sverige ett bra land. Och särskilt lagom är vi inte, mellanmjölken till trots.

Fan, nu känns det som om jag har fått armar och ben avhuggna, samtidigt som att jag inte har en aning om vart jag ska eller varför. Tekniken sviker, folk är idioter, jag är omotiverad och utnyttjad. När det är sommar och tokfint väder vill man ju inte att allt ska gå åt helvete.

Jag behöver en glass.

Povel Ramel är död. Han var ett geni. Jag sätter på Far, jag kan inte få upp min kokosnöt och sörjer lite smått.

Alfred ligger på sjukhus och ska få en hjärntransplantation. Hans hjärna lade av igår vid femtiden. Förhoppningsvis får han inte alltför mycket minnesförlust, men jag är inte alltför optimistisk. Hela mitt jävla liv finns där. Eller fanns, kanske man ska säga. Jag vet inte. Man får väl ändå säga att timingen var ganska bra.

Nu ska jag skaffa en extern hårddisk, okynnesspringa mera, läsa böcker, lyssna på LP-skivor, ha sommarlov och umgås med människor IRL.

Jag lär följaktligen inte skriva här lika ofta som vanligt den närmaste tiden. Men det kanske bara är hälsosamt å andra sidan.

Här i Sveriges närmaste byhåla glädjs vi åt att EU-domstolen gjorde som senast den svenska alkohollagstifningen var uppe för prövning. Det är faktiskt riktigt bra att man får köpa alkohol på nätet. Men som jag har konstaterat den senaste veckan, när jag har haft en låda Tuborg stående hemma, det blir gärna att man tar en till maten om man har sällskap eller om mjölken tagit slut.

En följd av beslutet idag borde vara att även svenska leverantörer får sälja via nätet, för det skulle ju vara ganska skumt om alla i hela världen får sälja alkohol till svenskar, utom svenskarna själva.

“The majority is very concerned about Islamic extremism, compared to around a third in France, Germany and Spain. 5% have a favourabel view of al-Qaeda (too many of course, but 5% of any population is always nuts, nazi or Stalinist).”
– Johan Norberg, en annan bra bloggare.

Och man får inte säga vad som helst om Maciej Zaremba, åtminstone inte ostraffat. Neo har sammanfattat det mesta på ett bra sätt.

En nära släkting till mig köpte nyligen en datorskärm på Elgiganten i Västerås. Modellen var I-Inc AH191. Den skulle, enligt specifikationerna, ha både D-sub- och DVI-ingång, men en snabb titt på baksidan (vilket var det första jag gjorde när jag såg den) visade klart att någon DVI-ingång inte stod att finna. Om det handlar om falsk marknadsföring eller inkompetenta försäljare vet jag inte, men slutresultatet är det samma: Grundlurade kunder.

Jag har såhär under slutet på perioden känt ett visst behov av motivation i fast form. Det har kanske blivit lite för många Daim. Men en grej har jag lagt märke till, som irriterar mig ganska mycket. Det är utmärkt på förpackningen var man ska öppna den, för där ska det finnas ett litet plastsnöre som gör att plasten rivs upp på rätt sätt. Problemet är bara att för det mesta finns det inget snöre alls, och om det finns så sitter det vanligtvis på fel sida. Kasst, irriterande och värdelöst. Jag tror jag ska ta med alla mina gamla Daimpapper tillbaka till Folkes och kräva pengarna tillbaka. Folkes ja…

Folkes livs är värdelöst. När man börjar köpa något där, kan man ge sig fan på att de tar bort det ur sortimentet veckan efter. De har till exempel tagit bort båda Arlas och Icas Mild Yoghurt, kvar finns endast arlas ekologiska variant, som kastar fyra kronor mer. Dessutom har de slutat med Icas förträffliga halvlitersvaniljglass med krossad choklad. Mina snusande vänner har inte heller Folkes som favoritplats på jorden, kan man ju lugnt säga.

Sedan har vi ju den utmärkta kampanjen som sängförsäljarna Sova kör med just nu. Skulle det regna på midsommar får man pengarna tillbaka på allt du köper. Låter ju skitbra. Men om man läser det finstilta ser det lite annorlunda ut. Erbjudandet gäller “varor till ett värde av minst 5.000 kr”och definitionen av regn på midsommar är att “det faller mer än 5,00 mm regn (mätt i flytande form) på SMHI´s mätstation Malmö Jägersro, mellan kl 12.00 och 15.00 på Midsommarafton den 22 juni 2007”. Sanningen är relativ, eller hur det var.

Den ofta alldeles utmärkta bloggen Neo gjorde mig uppmärksam på ett fenomen som tyvärr sprids alltmer och inte lär avta när vi går ifrån det tablålagda tv-tittandet mot on-demand-tjänster i stil med Joost. Det handlar om ämnesplacering. Tydligen är TV4:s Förkväll det värsta exemplet på fördold reklam. Men det är ju ganska kasst på alla andra sätt också, så man behöver väl varken bli besviken eller upprörd.

Jag skulle sitta och studera istället för att slösa bort två timmar på att se Sverige få grundligt med pisk av danskarna. Det blev mest att jag satt och tryckte på reload-knappen på expressens textreferat, men ändå. Lite vettigt gjorde jag också. Det var ju en tillställning utan motstycke verkar det som.

“- Vi har anholdt ham, der slog dommeren. Om han er fuld eller på stoffer ved jeg ikke, siger Jens Carlsen, central vagtleder for Københavns Politi, til ekstrabladet.dk”
Saxat från ekstrabladets nätupplaga, om killen som kom in och slog på domaren.

Som en vis dam sade: “Det handlar ju inte ens om sport längre.” Huliganer borde ställas mot en vägg och skjutas inför ögonen på deras egna barn. Nä, kanske deras barn kan få leka på en lekplats någonannanstans istället. Allvarigt: Alla huliganer borde stängas av från all fotboll på livstid. Och ingen sån där livstid som innebär att man kommer ut efter 15 år om man sköter sig, som när man skjuter någon med tre skott i pannan, utan riktig jävla livstid.

Det verkar hur som helst som att den där mannen kommer att få det hett om öronen de närmaste dagarna. Fotboll är en vacker sport, det är mitt livs stora glädje. Bill Shankly, en gammal Liverpooltränare, uttryckte saken på följande sätt: “Fotboll är inte en fråga om liv eller död. Det är mycket viktigare än så.” Just därför får man inte låta idioter förstöra den.

Och just därför är det helt ofattbart att Johan Esk fortfarande får komma i kontakt med ett tangentbord. Snälla någon, ge killen en RUF-behandling.

Man ska inte skämta om tortyr, kanske någon säger. Jag hävdar att det som inte kan skämtas med är inte värt att tas på allvar. Och tortyr är värt att tas på allvar. Vem har förresten sagt att jag har skämtat?

Sådär, nu har jag suttit och skrivit på det här alldeles för länge. Ni som redan har sommarlov eller bara har någon minut över kan med fördel snurra bort till lostkingdom.se. Ryktet om den klassiska musikens död är kraftigt överdrivet.

Ibland överträffar verkligheten dikten. I Good bye Lenin är det en kommunist-tant som vaknar efter ett halvår i koma, ett halvår under vilket Berlinmuren har hunnit falla och Tyskland har enats. Nu har en snubbe vaknat efter 19 år i koma. Och gissa om killen är bitter. Jag undrar om jag skulle vara bitter om jag vaknade om 19 år. Antagligen, men kanske inte av samma anledningar som han.

Östgöta nation stod som värd för gårdagskvällens tentamensfest. Det är ett ganska lustigt ställe. Det är uppbyggt som en lång snirklande korridor. När ställes fylls med folk, som det gör på fredagar, blir det som en tv-studio där 70 olika team försöker spela in ett varsitt avsnitt av Vita Huset samtidigt. Folk bara går och går, och försöker man stanna upp så kan man räkna med att man står i vägen. Det finn lite ställen att sitta på också, men om man nu skulle lyckas ta sig dit kan man ändå inte prata med folk, eftersom musiken och allt annat jävla tjatter är för öronbedövande. Men annars var det trevligt.

Texasgubben står för övrigt högst upp på min hit-list för tillfället.

På den andra sortens hit-lista är Keane – Nothing in my way högt uppe nu.

Cirkeln är sluten, jag är tillbaka där jag började. När jag startade Cynisk & småsur satt jag och höll på med en hemtenta i vetenskapsteori, var bitter över livets otillräcklighet och längtade bort från mitt trista korridorsrum. Det var ungefär två år sedan. Det är inte särskilt mycket som har förändrats sedan dess. Ett annat korridorsrum, en annan kurs, ett annat år, men samma känsla, samma längtan och samma otillräcklighet. Egentligen är jag väl mer nöjd nu än jag var då. Samtidigt är jag mer fylld av frågor, och mindre fylld av svar.

• Hur såg livet ut innan Internet fanns?
• Sade verkligen Magnus Betnér att han skulle köpa en fittpiercing till sin tvååriga dotter, eller var det bara något han kom på efteråt?
• Vad gör Promoe för tid på halvmaran?
• Kommer Apple att släppa en iPhone nano?
• Hur är det egentligen med ventilationen under sommarmånaderna i Australien?
• Är det bäst att satsa på Indien- eller Kinafonder, eller kanske något helt annat?
• Hur är tillgången på bajamajor på Roskilde?
• När blir man vuxen?
• När kommer de göra film av Kalle & Hobbe?
• Blir världen bättre eller sämre?
• Borde man införa pant på fler saker, till exempel plåtburkar?
• Är Nikes outlet-butik i Barkarby bra?
• Vem är fulast av bröderna Gibb i Stayin’ alive-videon?
• Hur blir vädret i sommar?
• Finns det någon bättre cover än A Perfect Circles Imagine?
• Var är mina tröjor?

Jag har inga svar. Inte än. Only time will tell.