Den som har korkade vänner behöver inga fiender, heter det. Det stämmer otroligt bra.

Jag är blond och blåögd, en perfekt företrädare för den ariska rasen. Nazister och sverigedemokrater skulle säkert krama mig, om de bara fick chansen. En vän till mig med iranskt ursprung har en jättesnygg krokig näsa, mörkt skägg och mörka ögon. Usama skulle krama honom varje dag om han kunde. Vi har samma problem. Jag tänker inte idag motivera varken varför rasister eller islamister är dumma i huvudet eftersom jag inte tycker att det behövs. Men gemensamt för de båda grupperna är att de genom sitt agerande skadar dem som de egentligen vill hjälpa.

Bistånd är ett annat tema där korkade vänner syns alltför ofta. Att ge en massa spannmål till ett land som inte har tillräcklig inhemsk livsmedelproduktion får två primära effekter. För det första ger det folk mat. För det andra konkurrerar det effektivt ut landets egna bönder och förhindrar således att landet tar sig ut ur biståndsberoendet. Vi glada bidragsgivare har stillat våra samveten utan att inse att vi är de korkade vännerna.

Mina vänner på studentkåren sliter dag och natt (eller nåt) för att gör mitt liv som student bättre. De försöker få mattelärarna att börja undervisa i termer av genus, de vill kvotera bort kurslitteratur som är skriven av män (könet på författaren är viktigare än om boken är bra) och de vill ta bort mina möjligheter att visa vad är bra på genom att ta bort betygsstegen. Korkade vänner.

“Det är naturligt att dumbommarna är i majoritet i riksdagen; de är i majoritet i folket.”
– Hjalmar Söderberg