Pragmatism eller politik?
Det är lättare att ogilla än att gilla. Kanske beror det på att det vi tar det vi uppskattar för givet, kanske för att vi lite till mans är bittra och cyniska. Jag är klart bättre på att ogilla än på att gilla, i alla fall den del av mig som skriver här.
Det är nog därför så många gillar sossarna, för de står inte för något. Rättvisa. Frihet. Välfärd. Jämlikhet. Är det ingenting? Ja, jag vill hävda det. Det är åtminstone inte något ställningstagande. Ingen är emot det, alltså är att vara för det ett icke-ställningstagande. Alltså finns det inget att ogilla, och när vi väljer vilket parti vi ska rösta på så gör vi det enligt “the lesser of x antal evils”-metoden – de vi ogillar minst vinner. Vi letar inte efter rätt, utan efter fel. Popper skulle ha jublat åt det här. Falsifikation och politik, kan det bli bättre.
Mats Wiklund ger idag (strax bredvid DN:s mycket läsvärda huvudledare) den sittande regeringen tipset att bli mer socialdemokratiska – “Stå inte för någonting och börja smyga med politiken”. Alltså: Har man några åsikter så gör man klokt i att stoppa dem innanför västen snabbt som ögat. Annars kan ju någon komma och kritisera. Det statsråd som är mest socialdemokratiskt i regeringen är onekligen Sven-Otto Littorin. Han håller sig god med de mest högljudda kritikerna i på Norra Bantorget och undviker effektivt alla åsikter och konflikter. Nu är han dock i blåsväder ändå. Ja, förresten, vad är väl en sosse utan en liten skandal.
Vi som gillar folk med tydliga åsikter kan väl hoppas på att regeringens rödaste hittar någon ambassadörstjänst som passar honom bättre än hans nuvarande befattning.
Word!
det bästa man kan göra för att undvika bråk är att nicka inställsamt.
Comment by Jamaica_Slim — June 19, 2007 @ 08:40
Kanske handlar det snarare om att när man uttrycker en åsikt så får man både vänner och fiender?
Många tycker nog att det är jobbigt med fiender och ser inte att de också fått vänner.
Vad det gäller åsikter inom socialdemokratin så sök dig till de mer radikala delarna och läs. Du kommer att bli förvånad. Prova ledarsidan i Aftonbladet. Där finns en hel del inkörsportar.
Comment by LeoB — June 19, 2007 @ 09:52
LeoB, nja, där missar du ju poängen. Säger man “alla ska ha det bra!” och “inte ska vi förstöra miljön!” får man faktiskt inte värst många fiender. Och att minimera antalet fiender är ju a och o som politiker. Det som borde vara viktigt är snarare att faktiskt konstuera ett heltäckande samhälle som fungerar så bra som möjligt. Men tomma slagord tycks betyda mer.
Skolexempel:
Mona Sahlin lovar bara att en sak ska återställas, och det är “rättvisan”. Alla vill ha rättvisa, alltså har hon inte sagt något, alltså kan man inte vända sig mot vad hon sagt. Ryggen fri.
Comment by Gunnar — June 19, 2007 @ 10:54
Att ledarsidan i aftonbladet har åsikter är jag medveten om, det har DN:s ledarsida också. Jag pratar om politikerna i partitoppen.
Comment by eldh — June 19, 2007 @ 10:54
Helt rätt, vem som helst kan säga sig sträva efter “rättvisa” och det som är bäst för alla, men det säger ju absolut ingenting. Tyvärr har det svenska folket inte utamanats intellektuellt på väldigt länge, och då blir det svårt att se igenom alla vänsterfloskler.
Comment by Francisco d'Anconia — June 19, 2007 @ 19:06