“Wow, what a great country. Everybody’s poor, like us.”
– Mrs. McCormick, Kennys morsa i South Park

Så hände det då äntligen. Nyheten som får bloggosfären att diskutera rättvisa. Anders Borg vill kanske, om staten har råd, höja jobbavdraget lite till. Arga sossar kommer med två sorters kritik, dels klagar de på att sänkt skatt driver upp räntorna och inflationen (jag kan för lite NEK för att uttala mig, däremot finns det andra som sågar friskt), och dels att det är orättvist, eftersom de bara gynnar “de rika”. De menar att det är orättvist av två orsaker, dels att jobbavdraget inte kommer alla tillgodo, arbetslösa, sjuka och pensionärer utelämnas alltså, och dels för att de som har högre lön får högre skattesänkning än folk med lägre lön. Grundpelaren är den gamla Blanc-devisen “Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”, även om tillämpningen numera mest liknar “Av var och en efter vilja, åt var och efter vilja”. Jag skulle hellre vilja se ett samhälle som byggde på principen “Av var och en efter vilja, åt var och en efter förtjänst i första hand och behov i andra hand”.

Spice Girls drar en repa till. Det var ju det jag sa. Return of the 90:s.