Jag har tidigare talat om hot mot demokratin. En av de saker som jag glömde att skriva om då är den tilltagande bristen på respekt för en av de viktigaste demokratiska grundstenarna, rättssäkerheten. USA har länge varit ledande i den rättshaveristiska vågen, med sin patriot act, sina folkrättsvidriga krig och det beryktade Guantanamofängelset. De senaste dagarna har det dykt upp ett par exempel på att denna utveckling även finns nära oss, i Europa och i Sverige.

Det första handlar om den tyska inrikesministern Wolfgang Schäubles förslag om att man ska kunna mörda misstänkta terrorister. Något som så uppenbart strider mot alla rättsliga principer och samtidigt legitimerar dödsstraffet borde förstås skapa enorma protester från alla demokratiskt sinnade. Det mest upprörande är dock inte det konstigaste förslaget i sig – idiotiska förslag dyker upp överallt ibland – utan att Angela Merkel och resten av CDU inte tar avstånd till förslaget. Hon bara säger att det “för närvarande inte finns några planer på att genomföra Schäubles förslag”.

Det andra handlar om Beatrice Asks förslag om att låta upphovsrättshavare begära ut uppgifter om identiteter på misstänkta fildelare. Förslaget innebär i praktiken att polis och åklagare överlåter sin brottsbekämpande verksamhet till de berörda branschorganisationerna och deras godtycke. Som tur är kommer de troligtvis aldrig att få kontroll över fildelningen på detta vis, eftersom det bara går att samla in IP-adresser på Direkt Connect, Kazaa och andra förlegade fildelningstjänster. Modernare tjänster som Bittorrent och eDonkey gör att IP-adresser i praktiken inte kan spåras.

Demokratier krigar inte med varandra. Genom historien är detta en sanning som i stort sett inte har några undantag (kommer ni på något, så säg till). Den säkraste vägen mot fred måste alltså vara att arbeta mot en ökad demokratisering. Att tumma på en så viktig demokratisk princip som rättssäkerheten är alltså ett solklart steg i fel riktning.