Ytterligare känslor från Danmark.
SvD:s festivalbloggare är ett rikspucko. “Hoppsan, man måste gå mellan scenerna.” “Va, blir det skitigt när 70 000 leriga människor går till samma faciliteter?” “The Who kanske börjar bli gamla.” Dessutom struntade han i den absolut bästa konsertdagen för att han inte fick betalt för det. De borde låta riktiga festivalbesökare skriva istället.
Danska är ett stort jävla talfel. Man klarar sig dock hyfsad med att låtsas vara engelsktalande eller bara le och nicka. Är dock glad att jag kan räknesystemet hyfsat. Dessutom delar danskarna den allmänna europeiska kärleken för mynt. De finns i alla möjliga färger och valörer, och man tappar alltid bort dem. Men det betyder förstås också att man ibland hittar mynt.
Ölen var i alla fall kall. Särskilt sugen på kall öl blev man dock inte särskilt ofta. Drack gjorde man desto oftare. Fick dock med mig ett gäng hem, att avnjutas då bra tillfällen ges.
Queens of the stone age, The Who och Soulsavers var också bra. Roky Eriksson var det däremot inte.
Sällskapet var gott. Jstat är inte lika gott, men väldigt mättande.
Megan Fox är född 16 maj 1986.
Jag trivs generellt sett bättre i det civilia. De flesta av banden hade passat mycket bättre i Kalmars källare eller på Katalin. Det finns också andra fördelar med att inte vara utomhus 24 timmar om dygnet.
Jag ligger efter.
