Läste en recension av någon slags feministisk bok i SvD häromdagen. Det var en sågning utan dess like och kanske just därför var den förhållandevis underhållande. Men det slog mig att jag aldrig skulle ha kunnat skrivit den texten, inte för att jag inte kan komma på fyndiga Kalle Anka-liknelser eller för att jag inte kan inse att (och av vilken anledning) en bok jag läser är skit, utan för att jag är man.

Är man av det manliga könet så kan man inte vara kritisk till feministiska element utan att man automatiskt blir diskvalificerad från debatten. Män har bara möjlighet att delta i den feministiska debatten om de lägger sig platt för den ultrafeministiska rödstrumpeideologin (typ könsmaktsordning, socialism och hår under armarna). Ni kommer kanske ihåg att Jens Orback fick utstå en hel del kritik när han utnämndes till jämställdhetsminister i den förra regeringen just för att han är man, och då lade han sig ändå förhållandevis platt.

Personligen hävdar jag att feminismen som ideologi bara förstärker könsrollerna genom att de lägger så stor tonvikt vid dessa, istället för att arbeta för att alla ska behandlas som människor och inte som män eller kvinnor.

Det är hur som helst ett ganska stort problem att en så pass viktig fråga som jämställdhet endast kan debatteras inom en skyddad sfär. Men att vaginan har blivit ett krav för att man ska kunna vara PK säger enligt min ringa mening tillräckligt mycket om feminismen som ideologi för att man ska kunna avfärda den.

Tyvärr är jag ju inte kvinna, så vad jag tycker i frågan är förstås helt irrelevant.