Utrikespolitiska föreningen är en av de mest aktiva och respekterade studentföreningarna i Uppsala. I våras fixade de hit Kofi Annan för ett samtal tillsammans med bland andra Jan Eliasson. Mycket imponerande får man säga.

Höstens program är här, och bland höjdpunkterna nämns Margot Wallström och Fredrik Reinfeldt. Själv ser jag dock mest fram emot Maciej Zaremba, som ska snacka om Koloni Kosovo, och Ranjula Bali Swain, en uppsalaforskare som ska snacka mikrofinansiering. Med lite tur kan debatten om Israel-Palestina bli en underhållande pajkastning också. Missar tyvärr debatten “Free Trade eller Fair Trade?” och Håkan Syréns försvarssnack, men det kan jag nog leva med.

För länge sedan, på högstadiet, hade jag musik som “elevens val”. Vi hade ett litet band där och vi fick välja låtar som vi skulle spela. Några av tjejerna ville prompt spela Nick Cave & Kylie Minogues Where the wild roses grow. I uppgiften ingick att ta ut text och noter och tjejerna blev mycket bestörta när de efter en period av förnekelse insåg att texten handlar om att Nick Caves karaktär kallblodigt mördar Kylies karaktär, Elisa Day. Att låten kommer från skivan Murder Ballads kanske de inte kände till.

Vi sjunger för glatta livet när vi hittar en melodi som vi gillar. De flesta (åtminstone i min generation) känner någon som gärna lyssnar på Ultima Thule och Hel och helt förnekar att det skulle röra sig om något rasistiskt budskap. Och de flesta har väl någon gång skrålat med i “Staten & Kapitalet”. Det är ju en klämmig låt liksom.

Och det slutar inte där. DN:s recensent hyllar idag M.I.A:s våldsromantik och Manu Chaos kommunistpropaganda. Även Mona Sahlin har fastnat i fällan. Eller kanske det var ett ideologiskt “statement” att hon spelade Castrokramarna Manic Street Preachers i sitt sommarprogram.

Musiken är ett medium där alla åsikter kan föras fram (som Neo redan har konstaterat). Den intressanta frågan är hur stor vikt man ska lägga vid musikens budskap. Jag har inget svar, eftersom jag inte har några fasta principer i frågan. Jag bara slutar lyssna när det vänder sig i magen.

Det är kanske så enkelt, man måste helt enkelt reflektera själv över vad det är man hör och varifrån det kommer. På samma sätt som Tintin i Kongo inte är det farligaste som skrivits trots att det helt uppenbart är rasistiskt så kanske det inte gör så mycket att Manu Chao gillar Chavez mer än han gillar Bush.

Jag gillar Sufjan trots att han är djupt kristen. Hans textförfattande är faktiskt beundransvärt. Han beskriver världen från sin synvinkel och han gör det vackert och utan att predika.

Och Guds existens är trots allt inte den viktigaste frågan i livet, även om Rosenberg verkar tro det.

Få har väl missat det, men Kieth Richards brev till Sveriges kvällstidningar är komik på mycket hög nivå.

Det känns rätt konstigt att plugga men samtidigt göra så lite som jag gör nu. Två timmar schemalagt om dagen är det som gäller hela första perioden, och innan uppsatsen kommer igång blir det inte mycket mer än så. Tur att det är VM på tv, så att man kan hålla sig sysselsatt.

Vi skulle ordna kräftskiva åt nollorna igår. Jag delegerade till Festis, som delgerade vidare till faddrarna. Det blev en jäkla fest, vilket borde tyda på ett stabilt ledarskap. På slutet av kvällen var det inte så noga med att lyssna på toastmaster och sånganförare. En anarkistisk gaskstämning. Det är väl säkerligen ofrånkomnligt när man sätter 60 festglada nollor i samma rum och ger dem mat som ger mindre energi än det kostar att få i sig den. Själv var jag rutinerad och klämde en pizza innan jag åkte dit.

Skolan är igång också. Max åtta schemalagda timmar i veckan den kommande perioden är det som gäller. Det är nu min enorma disciplin ska komma till sin rätta.

Expressen berättar det alla som är lite beresta redan visste: Tierp är sannolikt det fulaste stället i Sverige. De flesta här i trakten känner till att kråkorna i Tierp flyger uppochner.

På detsannasverige.com finns även den “sanna” bilden av min kära hemstad. Bland annat har de förevigat ingången till Tiundaskolans gymnastiksal, där Sportis håller till. Tycker att de borde föreviga Heby också. Inte heller där tittar kråkorna ner om de kan undvika det.

Efter tv 4:s imponerande värvning av Peter Jihde tar nu kanalen ännu ett steg mot helvetets avgrund. De ska skrota Kanon&Kalkon-listan, vilket låter bra eftersom den var rätt tråkig. Men vad kommer de ersätta den med, om inte en krönika av Sveriges sämsta sportjournalist, Patrick Ekwall. Helt otroligt.

Nåja, fyran ska ändå ha beröm för sina sändningar från spanska ligan. Oftast utan såväl försnack som eftersnack och med dugliga kommentatorer.

Jag vet att det bara är tisdag än, men det här går inte att överträffa. Veckans idiot är Bo Rothstein.

I sak håller jag med Bo om att Lundgren-affären sköttes illa av dåvarande rektor och att Eva Lundgren är en usel forskare (och en jubelidiot). Grälet på matteinstitutionen är jag inte tillräckligt insatt i för att uttala mig om, men jag tror att det har blåsts upp lite väl mycket i och med den publika pajkastning som förekommit i morgontidningarna. Den helt fria forskningen är dessutom en princip som håller på att få konkurrens, inte en helig ko som Rothstein vill mena. Men dessa två incidenter är småsaker och inte något representativt för Uppsala Universitets verksamhet. Att dra slutsatsen som Rothstein drar är ett enormt snedsteg.

För övrigt tycker jag att DN Debatt borde ha lite högre kvalitetskrav på sakerna de tar in.

Ingen som har läst en nyhetstidning den senaste veckan har kunnat undgå orkanen “Dean” (varför skrivs alltid namnet inom citationstecken?) som har dragit regn och blåst över Jamaica och nu senast Mexiko. Till alla sensationsjournalisters stora förtret gjorde dock “Dean” inte särskilt stor skada i Mexiko, men nu “laddar den upp igen” och tanken är väl att vi ska vara katastrof-rädda ett par dagar till.

Totalt har “Dean” medfört nio dödsfall (och då inkluderas även hjärtattacker och sånt), alla på Jamaica. Det är knappt hälften så många som har fallit offer för Sepat, tyfonen som har dragit över Taiwan och Kina i dagarna. Men, varför skriver tidningarna bara om “Dean”? Kineser kanske inte är lika viktiga som Jamaicaner och Mexikaner. också är orkan ett coolare ord än tyfon.

Midnattsloppet i lördags blev en trevlig upplevelse. Folk stod längs hela banan och hejade fram det röda tåget av löpare. Jag hade valt en för långsam startgrupp och hamnade i ganska mycket trafik de sista fyra kilometrarna. Trots det klarade jag mitt mål att komma under 42 minuter, om än bara med sex sekunders marginal. Men jag kan bättre.

Det gäller också fotbollsplanen. Jag gjorde en riktigt dålig match idag mot Danmark. Resten av laget var inte mycket bättre och följaktligen blev det också förlust. Att siffrorna stannade vid 2-1 ska vi vara glada för.

Sen har jag inte hunnit med så mycket mer vettigt. Jag är en idiot.

Något Riga blev det inte. Jag insåg att jag inte hade något giltigt pass och att jag därför inte skulle kunna gå av båten på andra sidan pölen. Idiot alltså.

Wikipedia har blivit en av de viktigaste platserna för alla som söker information. Därför blir det som står där allt viktigare, och flera fall har uppdagats där personer och företag polerar extra på sina egna Wikipediasidor (Microsoft och CIA bland annat). Nu finns det en sökmotor där man kan leta reda på vilka saker som ändrats av vem. Skitkul om man inte har något liv.

Ett dåligt program blir ännu sämre. Jihde är ju en idiot, men Marie Lehmann är fan snäppet värre. Hon är lika dålig egentligen men Tone Bekkestad-faktorn* är klart högre. Det skulle ju vara kul om de kunde plocka in folk som faktiskt kan något istället, som exempelvis Eurosport gör. Den enda delen av SVT-sporten som funkar är friidrotten. Fotbollskväll är väl i klass med allsvenskan ungefär.

Lagunda AIK är inne i en bra period just nu, hösten har börjat med tre raka segrar. Idag var det derby mot Fanna, och Boman vann matchen åt oss med tre mål och en målpassning. Hans andra var en frispark som lätt får räknas som årets mål. Stenhårt i krysset via ribban från 40 meter.

Imorgon bär det av till Riga, så bloggen får vila ett par dagar. Midnattsloppet på lördag. Sub-42 är kanske inte troligt, med tanke på startgrupp och form, men under 45 måste det bli.

*Tone Bekkestad-skalan används som mått på hur irriterande tv-personligheter är, döpt efter den person som är ojämförligt mest irriterande på svensk tv.

“Det mest iögonenfallande är designen. Den vita lådan har bytts mot ett hölje av aluminium och glas. Apples design brukar få efterföljare så kanske får vi se fler fall av diskbänksrealism från andra tillverkare.”
– Dagens DN kommenterar nya iMac.

Diskbänksrealism alltså. Måste ju vara den hårdaste dissen Jonathan Ive har fått i år.

Det finns vissa problem med att vara i korridoren under sommaren. För det första är Uppsala väster om ån en riktig spökstad under lovet, vilket gör det lite trist i längden. För det andra har vi uppehåll på morgontidningen. När man går upp för att käka sin morgonfil möts man alltså av ett öde kök med Sibas veckogamla reklamblad som enda lektyr. Inte uppiggande direkt.

Idag låg dock både DN och Ny Teknik i lådan när jag vaknade. Underbart. Man kan till exempel läsa att Daniel Lanois snart ska premiära sin film. Kan bli intressant. Kan också bli sanslöst tråkigt. The Messenger är dock fortfarande en otroligt bra låt.

Det var dags för Smashing Pumpkins igår på Cirkus. Tyvärr gjorde Billy & Co mig lite besviken, med en snabbt överhastad Bullet with butterfly wings, ett tradigt akustiskt parti och en utebliven Geek USA. Tonight var höjdpunkten rent musikaliskt, men även Tarantula funkade bra. Det roligaste var dock det enda riktiga mellansnacket, som kom före sista extranumret och gick ut på att svenska tjejer är så snygga att killarna här runkar tre gånger om dan vilket gör att alla har Interpolfrisyrer. Amerikansk humor kallade han det.

SvD har en förvirrad notis där de hävdar att Stevie Wonder inte har turnerat på tjugo år. Jag vill dock bestämt minnas att han släppte en liveskiva -95 (inspelad i Japan) och att jag såg honom på Stadion för ganska exakt tre år sedan. Får väl hoppas att uppgiften om att turnén bara gäller Nordamerika också är galen. Jag vill ju se honom igen.

Den gladaste överraskningen igår var nog förbandet Eskju Divine. Deras skiva Heights har hunnit snurra ett par varv redan och imponerar stort. Tänk Mew korsat med Keane och du hamnar ungefär rätt. Riktigt bra.

Updaterat: SvD sågar konserten hårt, och skriver att Mellon Collie… kom ut 2005. Det visar ju hur seriös den recensenten är.

Cartman: Damnit Butters! Keep eating or I’ll kick you till you’re deader than Kenny!
Stan: [soberly] Dude, that isn’t cool. You shouldn’t joke about Kenny being dead. Enough time hasn’t passed.
Cartman: So how long until we can joke about it?
Kyle: Twenty-two point three years. That’s how long it takes for something tragic to become funny.
Cartman: Woogh, that’s a long time to wait.

Ingmar Bergman dog den 30 juli. Sedan dess har det skrivits spaltmil om hur unik, fantastisk, underbar och känd han var. Jag passade på att ta upp ämnet med några amerikanskor som jag träffade. De hade aldrig hört talas om honom. Jag tror att det säger mer om svensk uppblåsthet än om amerikansk okunskap.

Hur som helst, jag fick dödsbudet vid tvåtiden på eftermiddagen och vid fem hade jag tröttnat på att man inte kunde vända sig någonstans utan att höra alla dessa jämrans hyllningar. Överexponering är årets grej tydligen. Linné, Pride och Bergman är bara några exempel. Lagom är bäst.

Men om lagom alltid var bäst skulle människans utveckling stanna.

Nu har hyllningsfasen gått över och kritikerna börjar få plats för sina utläggningar. Jaha, han kanske gillade Hitler, aja baja. Och han var inte bra på att säga förlåt heller. Innan man vet ordet kommer väl någon och säger att han var en slemmig mansgris också.

Själv hoppas jag att vi snart kommer in i nästa fas – humorfasen. Det ska förhoppningsvis inte behöva ta 22,3 år heller. Överlag så anser jag (till skillnad från SSU) att det som inte tål att skämtas med inte är värt att ta på allvar, döden inräknat. Och jag tror att Bergman ville bli tagen på allvar. Det var liksom hans grej, det där med allvar. På andra sidan pölen till vänster om oss på kartan tog det dock bara fyra dagar innan Bergman var “fair game”, när Conan O’Brien parodiserade “mästerregissören” (han har gjort det tidigare också).

Jag är inte död. Det bara luktar så.

Bloggen har semester för tillfället. Den är på charterresa på Mallorca.

Ett nytt förslag från högskoleverkets chef Anders Flodström innebär att dagens 14 universitet bör minskas till fem stycken. Tanken är i grunden god, vissa av universiteten lever kanske inte upp till epitetet (Örebro fick ju sin status för en doktorshatt, som ni säkert minns). Flodström tänker dock fel på ett sätt. Han menar att de fem kvarvarande universiteten bör vara geografiskt utspridda över landet – ett i söder, ett i väster, ett i öster, ett i norr och ett i mitten (Sveriges mitt är tydligen i Linköping).

Om man kollar på internationella rankinglistor över universitet syns framförallt tre svenska representanter i toppen: Uppsala, Karolinska Institutet och Lund. Inom sitt specialområde syns även Chalmers. Menar Flodström att något av Sveriges högst rankade universitet ska tappa sin universitetsstatus till förmån för exempelvis Umeå, vars universitet inte finns med på någon internationell topplista. Menar han att Karolinska institutet, som anses vara ett av de tio bästa universiteten i världen inom sitt specialområde, inte längre ska kunna kallas universitet, eller vill han kanske att Nordens äldsta universitet – Uppsala – som rankas bland de hundra bästa i världen, ska berövas universitetstiteln?

Om nu fem är det magiska numret så borde universitetens kvalitet, inte deras geografiska läge, vara urvalskriteriet. Tänk om, tänk rätt.

Lidl har krypit till korset och börjat med kundkorgar. Bra frukt, bra priser och korgar är de krav jag har på en mataffär. Lidl fixar biffen.

För övrigt: Säll är den som har till rättesnöre, att man nog bör tänka efter före.

För lite drygt två år sedan skrev jag om dödsskjutningen av en brasiliansk man i London. Nu har utredningen om händelsen blivit klar. Resultatet av utredningen säger inte mycket, mer än att någon tjomme ljög om omständigheterna efteråt. Det som är upprörande är ju inte det, utan att det överhuvud taget kunde gå till som det gjorde.

Vad händer då? Ja, kanske kanske kan polismyndigheten få böta. Och dessutom har de bett om ursäkt.

Skjut sju skott mot huvudet på en oskyldig man. Be om ursäkt. Gå sedan och ta en kaffe, det har du gjort dig förtjänt av.

Det enkla är svårt. Om det inte är svårt kan det alltid göras svårare. Allt kan problematiseras ytterligare. Jazzsaxofonisten kan alltid få in en ton till. Det finns alltid en synkop som trummisen inte har utnyttjat.

Ska man bedriva någon sorts småskalig verksamhet; småföretag, idrottsklubbar etc. är det nödvändigt att man kan fokusera på kärnverksamheten istället för att navigera genom en djungel av regler och lagar. Därför pratas det om att förenkla för småföretagare. Därför talas det om att underlätta för idrottsklubbar.

Men ibland glömmer folk bort sig. Missförstå mig rätt, jag har inget emot folk som är homosexuella, men jag tycker att hbt-rörelsen, precis som feministerna, tar sig själv på lite för stort allvar. De har sådant tunnelseende att de helt tappar koncepten och blir i det närmaste sekteristiska. Således blir deras arbete mest kontraproduktivt (som UNT också konstaterar).

Det finns alltid ett reglemente som inte har tagits i bruk.

Friskolor är för det mesta väldigt bra alternativ till de kommunala skolorna (i Enköping har till exempel Kunskapsskolans elever haft bäst betyg i kommunen flera år i rad). De ger möjlighet för lärare och elever att prova pedagogiska grepp som det inte finns plats för inom det kommunala. Det sporrar förstås också de “vanliga” skolorna att bli bättre. men friskolereformen har haft en läskig biverkning – religösa skolor. Nu sätter äntligen major Björklund ner foten och kräver förbud mot otygen. Trots nyhetstorkan som råder anser varken TT eller någon av de stora dagstidningarna att skolministerns utspel är värt att ödsla ens en notis på. Inte ens när DN på ledarplats behandlar ämnet kommenteras ministerns ståndpunkt. Idioter.

Har kommit igång med träningen ordentligt nu efter förkylningen. Minst ett pass om dagen senaste veckan, och så ska det fortsätta. Dryga två veckor kvar till Midnattsloppet nu, så det är dags att få lite kilometrar i benen. Under 42 minuter är målsättningen, och den känns rimlig om det inte blir för trångt. Annars får jag ta det på Hässelbyloppet istället. Sedan ska jag göra ett Coopertest också.

FN får äntligen arslet ur vagnen. Det har ju diskuterats hur man ska lösa konflikter när alla försök till lösningar blockeras i säkerhetsrådet. Den beprövade kompromissen verkar funka fortfarande. Tragiskt att det ska ta sådan tid bara.