Rätt men fel.
Ett nytt förslag från högskoleverkets chef Anders Flodström innebär att dagens 14 universitet bör minskas till fem stycken. Tanken är i grunden god, vissa av universiteten lever kanske inte upp till epitetet (Örebro fick ju sin status för en doktorshatt, som ni säkert minns). Flodström tänker dock fel på ett sätt. Han menar att de fem kvarvarande universiteten bör vara geografiskt utspridda över landet – ett i söder, ett i väster, ett i öster, ett i norr och ett i mitten (Sveriges mitt är tydligen i Linköping).
Om man kollar på internationella rankinglistor över universitet syns framförallt tre svenska representanter i toppen: Uppsala, Karolinska Institutet och Lund. Inom sitt specialområde syns även Chalmers. Menar Flodström att något av Sveriges högst rankade universitet ska tappa sin universitetsstatus till förmån för exempelvis Umeå, vars universitet inte finns med på någon internationell topplista. Menar han att Karolinska institutet, som anses vara ett av de tio bästa universiteten i världen inom sitt specialområde, inte längre ska kunna kallas universitet, eller vill han kanske att Nordens äldsta universitet – Uppsala – som rankas bland de hundra bästa i världen, ska berövas universitetstiteln?
Om nu fem är det magiska numret så borde universitetens kvalitet, inte deras geografiska läge, vara urvalskriteriet. Tänk om, tänk rätt.
Hmm
Du har kanske inte läst eller tänkt till ordentligt, han talar om fem regioner som mycket väl kan ha flera olika namn ( univeritet ) men som skall styras av en ledning från varje region vilket gör att karolinska kan behålla sin medicinska utbildning och namnet.
Comment by Jag — August 5, 2007 @ 22:08
Nä, han talar om fem universitet, sedan är han otydlig om hur de ska organiseras.
Comment by eldh — August 5, 2007 @ 22:27
Man får ta det här för vad det är, en hafsig intervju i en morgontidning. Jag tycker inte att man ska dra för stora växlar av den, mer än att man nog kan fastställa att antalet universitet kommer minska, vilket ju är helt rätt.
KTH:are tänker rätt ;)
Comment by Andreas — August 5, 2007 @ 23:20
Lund skulle väl i så fall bli representanten för den södra regionen, Chalmers är en högskola och inget universitet, KI borde ju kunna göras om till en fakultet under SU. Uppsala missar man ju likväl, men det borde väl gå att lösa på något sätt.
Hur som helst är det ett intressant förslag, istället för att i god socialdemokratisk anda ge Tarmblåsehult folkhögskola universitetsstatus.
Comment by Erik — August 6, 2007 @ 00:51
Chalmers är idag visst ett universitet även om det heter högskola. Dito KTH. (som för övrigt brukar ligga ungefär lika med Chalmers i de där rankningarna, det brukar till och med växla fram och tillbaka vilken av dem som är överst…).
Att slå ihop ledningarna för SU, UU, KTH och KI skulle väl vara fullständigt möjligt (även om det känns lite som att det i så fall är att slå ihop mycket bara för sakens skull), värre blir det med Handelshögskolan i Stockholm (som också har universitetsstatus, men inte har staten som huvudman). Frågan är också vart SLU ska höra (med huvudcampus i Ultuna, utanför Uppsala), men med campus över hela landet.
Enda sättet att genomföra detta på är antagligen att drastiskt dra in universitetsrättigheter. Förslaget innebär 11 universitet färre än i dagsläget…
Comment by Magnus Persson — August 6, 2007 @ 01:59
Vad är poängen med att bara skapa färre universitet? Storskalighet i sig är ingen lösning på att skapa universitet i Sverige som kan konkurrera med de bästa (eller vad tror man, att man skall kunna spara på administration och sätta de pengarna på forskning? sammanslagningar tenderar att bli väldigt dyra).
Det är återigen en politisk “ovaninfrånlösning” som tror att man kan centralstyra fram förbättringar. Det går oftast inte alls särskilt bra.
Det som vore bra vore att skapa ett system där universiteten får ersättning baseras på hur duktiga de är. Om det nu är så som storstadsuniversiteten säger, att de är bäst, kommer de lyckas även i en sådan modell. Jag tänker mig då att forskningsanslag helt går över till att baseras på publikationer i int. tidsskrifter och liknande.
Inom mitt eget område (på ett mindre universitet) publicerar vi oss rätt mycket i bra tidsskrifter (mer än en del större universitet inom samma område), men vi har ändå större problem att få anslag (“ni sitter ju vid x- och y-bonde-universiteten typ”). Att få pengar för prestation vore bra för oss. Samtidigt som jag har inga problem med att erkänna att den genomsnittliga forskningskvaliteten på vårt universitet är något sämre än vid de större universiteten (även om skillnaderna inte ska överdrivas).
Forskningspengarna behöver koncentreras mer, och en hel del forskning av låg kvalitet behöver bli av med sina pengar, men det betyder inte nödvändigtvis att situationen blir bättre av att slänga in dem rakt in i SU eller UU:s budget.
Comment by Nisse — August 6, 2007 @ 10:43
Örebro Universitet håller hög standard. Ett av de bättre i Sverige. Och det är enbart larvigt att säga att de fick sin universitetsstatus för att de gav Göran P en doktorshatt. För övrigt tror jag på att man ahr fler universitet som skapar en bredd istället för att skala av. Satsa istället på att få upp de universiteten som inte håller standarden till standardnivå.
Comment by Fredrik — August 6, 2007 @ 11:40
Fredrik: sscchh, så får man inte säga. Eller som när utvärdering av (historia tror jag, om jag minns rätt) visade att forskningskvaliteten var högre i Örebro än i Uppsala, rasade hela Uppsala och menade att det var helt fel…varför…för de var Uppsala förstås, och Örebro var Örebro…så det kan inte förhålla sig att en ranking i ämnet X visar att Ö är bättre än U.
Nåväl, i allmänhet är säkert U något bättre än Ö. Det betvivlar jag inte. Men det som är lite tråkigt är att representerar från de gamla universiteten ofta baserar sina åsikter om universitet och högskolornas kvalitet och roll på ideologi snarare än fakta. En hållning man i andra sammanhang kraftigt kritiserar.*
Comment by Nisse — August 6, 2007 @ 13:11
Tyvärr spelar det nog ingen roll om svenska universitet hävdar rankning i en internationell kontext, eftersom dessa svenska inrättningar sällan hamnar över topp 100, oavsett om man heter Lund, Uppsala eller Umeå. Det som gör vissa svenska akademier konkurrenskraftiga är specialisering, likt Karolinska eller Chalmers. Ett universitet bör därför sträva efter en minimikvalitet inom alla ämnen, samtidigt som vissa områden tar sputspetsposition. Detta kommer dock aldrig att synas i en internationell rankning, även om vi så bara hade två universitet i Sverige.
PS. Om jag inte misminner mig så låg Umeå universitet före t.ex. Göteborgs universitet (inte för att Göteborg har ett dåligt universitet, men mest för att belysa den ickerationella och falska dikotomin mellan norr och söder i Sverige) i den senaste Shanghai Tao Jong University Ranking.
Comment by Mattias — August 7, 2007 @ 11:30