Nu måste de stackars gymnasieeleverna läsa igen. Jag kommer ihåg att jag fick Jonas Gardells Ett ufo gör entré någon gång under min skoltid. Varför just den boken delades ut till alla barn vet jag inte. Men jag tycker i alla fall att Amos Oz bok är något som alla borde läsa. Det är också en bok som alla faktiskt kan läsa.

Jag vill också tipsa om fenomenet som fick mig att läsa boken i våras, nämligen stafettläsningen. Jag fick boken av en vän som hade läst den, under löfte att jag skulle ge den vidare när jag läst klart. Var det exemplaret är nu vet jag inte, men jag hoppas att det är välanvänt. Hittar ni någon bok som folk borde läsa är det bättre att ni ger den vidare än att den står och möglar i en Billy-bokhylla.

På den utmärkta sidan xtvi.com kan man hitta alla de senaste avsnitten på alla vettiga tv-serier (i alla fall de amerikanska). Nu har ju säsongen kommit igång igen, och jag kan glädjas åt nya säsonger av såväl Grey’s anatomy som My name is Earl. Fan. Jag skulle ju plugga ju.

För övrigt är det dåligt med röda tröjor på Ekonomikum.

Bra idéer bör uppmuntras. Även om jag inte är mycket för manifestationer och sånt crap lär jag leta fram en röd tröja imorgon. Lite för att stödja demokrati och sånt tjafs, men mest för att jag precis har tvättat.

Idag lämnades ansökan om att få åka till Australien på ett utbytesår in till Internationella kansliet. Nu är det bara att hålla tummarna och börja sysselsätta mig med annat. Annars är jag väldigt bra på att drömma mig bort och planera inför en eventuell framtid.

Men tanken på att packa ihop sina saker och åka så långt bort man kan är lite fängslande faktiskt. Kom i alla fall på några saker jag inte kan klara mig utan.

• Alfred. Min kära MacBook är det viktigaste jag äger.
• Telefonen. Man måste ju kunna nå och bli nådd.
• Fotbollsskorna. Jag klarar mig inte utan att få lira boll ibland.
• Löparskorna. Är ju träningsgalen.
• Musik. Men det finns ju överallt. Måste dock se till att jag har en stereo att tillgå.

Jag har anklagats för att ständigt leta fel och aldrig se det positiva i saker och ting. Spelar dock inte i samma division som miljörörelsen.

DN är monopolens bästa vän. När HUI kommer med en rapport som säger att ett avskaffande av apoteksmonopolet sannolikt kommer att leda till billigare receptfria mediciner och att fler tjänster kommer att erbjudas i apoteken väljer DN att sätta rubriken “Avreglering ger inte billigare mediciner”. Undrar vad Apoteket betalade för den reklamplatsen.

Jag har chansen att för första gången (såvitt jag kan komma ihåg) gå igenom en hel septembermånad utan att vara förkyld. Jag brukar alltid få den beryktade skolstartsförkylningen. De senaste åren har jag till och med lyckats få den två gånger per höst. Men nu är det bara en vecka kvar av september och jag är inte snuvig, har inte ont i hals eller huvud. Ingenting. Jag är frisk. Runt omkring mig går dock folk omkring och är sjuka överallt. Således försöker jag undvika folk. Lika bra ändå.

Nya avsnitt av Prison Break, Heroes, Weeds och Californication är på väg hem till mig. Tisdagar är utan tvekan den bästa dagen för serier. Och nu är säsongen igång på riktigt.

Jag försöker undvika att skriva om saker som intresserar mig och absolut ingen annan. Men ibland kan jag inte låta bli. Som idag. Min lårkaka som jag ådrog mig i förrgår hade lättat tillräckligt för att jag skulle hänga på b-laget till Grillby för match mot min förra klubb. Första halvleken var ganska bra från min del, medan det blev rätt stelt i benen i andra, allteftersom det blev kallare i luften. Ett mål petade jag in och matchen vanns komfortabelt med 4-2. Härligt!

Unibet hade något slags erbjudande som innebar att om man startade ett konto och satte in en tusenlapp fick man ytterligare tusen kronor att spela för. Jag föll för det, så nu bettar jag så ofta jag kan. Idag har det gått bra, alla fyra matcher gick min väg och jag vann således 400 kronor.

Det var dagens navelskådning. Hoppas den smakade bra.

De senaste veckorna har min favoritlåt varit One med Enter the hunt. Det är en riktig hit, hämtad från deras underbara For Life. ‘til Death. to Hell. with Love. Just när jag börjar tröttna på den, för man tröttnar ju till slut på alla låtar oavsett hur bra de är, just då hittar jag demoinspelningen av One. Jag blev lycklig. Tänk så lite det krävs ändå.

Annars går Snow Patrols Run, Iron & Wines 16, Maybe less och Coheed & Cambrias Wake up varma i iTunes.

DN har i mina ögon två stjärnor. Maciej har jag redan tjatat om så att det räcker. Den andra heter Nathan Shachar och är en av DN:s utrikeskorrespondenter. Han är en slags lyxbloggare, antagligen med guldkort hos de flesta stora flygbolagen och en synnerligen vass penna. Han skriver om stort och smått från flera av världens hörn. Framförallt håller han sig i Latinamerika, Spanien och Israel. Nu senast skrev han om tjurfäktning. Skarpa betraktelser om saker som annars ofta hastas förbi. Kunnigt, snyggt och smart.

Han har förtjänstfullt hjälpt till att såga Uppsala Universitets svartaste får också. Och så snackar han om kaffe.

Ordet i rubriken är kanske inte det fulaste man kan säga längre. Nu är det “oskuld” som sårar mest.

Dagens msn-konversation:

09:36:36 xx: jag känner mig kränkt!

“# Ölskatten höjs med 62 öre per burk.

1. Vinskatten sänks med 47 öre per flaska. ”
   09:50:33 eldh&∞: det om något slår ju mot underklassen….=)
   09:52:52 xx: underklassen hit och dit…det slår ju mot MIG! ;)
   09:58:38 xx: “En bilburen, deltidsarbetslös rökare med hem-pc är den stora förloraren i budgeten för 2008.”
   09:58:54 eldh&∞: som sig bör..
   09:59:03 xx: well…sälj bilen, sluta röka och klipp dig och skaff dig ett jobb
   09:59:42 eldh&∞: de sista två kan man ju begära iaf..
   09:59:59 xx: mmm…obligatorisk klippning
   10:00:12 xx: jag kan se littorin föreslå det
   10:00:24 xx: ny arbetsmarknadsåtgärd
   10:00:25 eldh&∞: hehe
   10:00:51 eldh&∞: då får de väl fixa gratis frisörer också..
   10:00:58 xx: japp – mer jobb
   10:01:08 xx: man kommer in för rakning en gång i månaden hos ams
   10:01:18 xx: så får man sina stämplingspengar, herrar som damer

“Har du blivit gammal och bitter, Andreas?”. Frågan var förstås inte helt obefogad, men den fick mig ändå att haja till lite. “Jo, bitter har jag varit länge”.

Men jag har nog ett antal olika fronter. Den bittra fronten är på ganska ofta. Betydligt mindre ofta plockar jag fram den klämkäcka snubben. Ibland försöker jag vara den där ordentliga ordningsamma killen. Men jag gillar nog den förvirrade, glömska ostrukturerade och lite vitsiga grabben. Vet inte om jag är så bra på att vara honom dock.

Björn Sunesson måste ha något fel någonstans. Man ger sig inte ut på en 500 mils Forrest Gump-löptur om man har alla hästar i stallet. Nu har han i alla fall slutat. Äntligen.

Det finns många i Sverige som får alldeles för mycket medieutrymme. Alla dokusåpadeltagare hamnar förstås i den kategorin, Kicki Danielsson och Runar är andra exempel. Men värst av alla är nog ändå Leif GW Persson. Här har vi en kille som i sina ungdomsår tjänade pengar genom att sälja smuggelgods för att sedan gå över till att forska om smuggling. Efter att ha blivit kickad från Rikspolisstyrelsen blev han författare och “expert” på brott. Av någon outgrundlig anledning används han som sakkunnig hos Justitiedepartementet. Sedan 1991 får han 69 ooo kr (skattepengar) i månaden för att forska åt polishögskolan. Under dessa år har han publicerat nio rapporter, varav fyra har varit samarbeten. Inget direkt rasande tempo. Fem romaner har han dock hunnit med under de fem senaste åren.

Men det mest irriterande är att han får utrymme att uttala sig om varenda jävla brott som begås på denna jord. Nu senast berättar han för Aftonbladet hur Madelaine McCann mördades. För det har han säkert jävligt bra koll på. Nä, fy fan.

Öl, goda vänner och ett fullt Norrlands är ett lika klassiskt som tillförlitligt recept för en lyckad kväll. Dessutom är det roligt att återse gamla bekanta.

En kille kom fram och berömde mig för min otroligt snygga Death Cab-tröja. Jag blev smickrad och konfunderad. För övrigt kände jag mig kanske underklädd i jeans och t-shirt.

Jag gick och lade mig 01.41 ungefär. Som vanligt vaknade jag upp ganska exakt fem timmar senare. Jag fattar inte varför, men varje gång jag intar mer än fyra enheter alkohol under en kväll kan jag inte sova mer än fem timmar. Inte konstigt att man blir seg dagen efter då. Nu tvingade jag mig dock ner i sängen igen och lyckades sova två timmar extra. Jag är stolt över mig själv.

Knytblusar, Ray Ban Wayfarer, hög midja, leggings (redan ute), flanellskjortor…

Blur går i Spice Girls och Backstreet Boys fotspår. Britpopens nummer två (i min värld var Oasis alltid ett nummer större) ska återförenas. Return of the 90’s.

För övrigt sitter jag och tankar ner första säsongen av Parker Lewis. Min ett år yngre kamrat kommer inte ihåg denna utomordentliga serie. Han är för ung. Det är i alla fall nittiotal så att det räcker och blir över. Jag vill ju vara inne… Och Milla Jovovich är med.

Med detta förklarar jag nittiotals-spaningen avslutad. Nittiotalet är här, and that’s final.

Idag var Maciej Zaremba på besök i staden för tala om sin senaste artikelserie, Koloni Kosovo. Föredraget tillförde inte jättemycket rent faktamässigt för mig som har lusläst artiklarna, men det var ändå mycket roligt att höra honom berätta en del anektoder som inte kom med i DN, om saker han har fått reda på efter att artiklarna trycktes, om reaktionerna efteråt, om framtiden och om hans syn på svenskar, FN och världen i stort.

Det roligaste var dock, föga förvånande, frågestunden efteråt. En del personer är roligare än de försöker vara. Personer som är anti-allt-bara-för-att är bland det roligaste som finns.

Förra veckan gick förbi utan att jag noterade någon direkt exceptionell idioti. Den vanliga vardagsidiotin är alltid närvarande förstås, men egentligen inte något utöver det vanliga. Sedan blev det söndag, och jag fick läsa det här. Killen är så fel ute att jag inte vet var jag ska börja. Men jag gör ett försök ändå.

Först vill jag påpeka att jag förstår ironin.

Sedan till sakfrågorna. Idrottsrörelsens verksamhet besparar stadskassan miljarder i uteblivna hälsovårdskostnader. Motionerande människor är friskare än andra. Om pengar ska gå åt något håll för att jämna ut de senaste trettio årens räkenskaper så är det till idrottsklubbarna. Motionerande elever gör dessutom bättre ifrån sig i skolan.

Idrottsrörelsen är en brobyggare, en fredsmäklare. Där kan Israeler och Palestinier kämpa sida vid sida, där kan Irakierna för en stund glömma den blodiga vardagen, där kan Iran och USA hålla varandra i handen. Att påstå att idrott är antidemokratiskt är en ren lögn. Att påstå att rockmusiker gör mer nytta med pengarna är så idiotiskt att jag inte finner ord.

Pete Doherty. Say no more.

Veckans idiot är alltså Jonas Thente.

På sistone har jag fastnat för Rescue Me, en serie om en försupen brandman i New York, som har separerat från sin fru och gör allt för att förstöra sitt liv, samtalar med sina döda vänners spöken och knullar deras fruar. Jag gillar gänget på brandstationen. De är mer cyniska och bittra än jag någonsin kan hoppas på att bli.

Grejen med serien är väl egentligen att den vältrar sig i allas idioti och ofullkomlighet. Det finns inga helgon, inga hjältar. Svart humor och grova skämt, som det ska vara.

Try it, you’ll like it.

I maj fick ju korridoren 15 flak Burn. I början gick den åt ganska snabbt och i i mitten av augusti hade vi fyra flak kvar. Efter storstädningen hade vi helt plötsligt sju flak. Nu har vi åtta flak. Vart kommer all energidryck ifrån? Finns det någon slags Burn-fe som kommer och lämnar ett flak varje gång vi har använt dammsugaren eller något?

Imorgon ska vi börja skriva på ansökan för att få komma till Australien. Ett år i Melbourne är högsta vinsten. Hur mycket av ett lotteri det är vet jag inte, men jag vet att jag verkligen vill komma iväg. Verkligen. Och spännande är det.

Jag är egentligen en listnörd, trots att jag hatar listor för det mesta. Jag gillar egentligen Fredrik Strage också, i alla fall då och då. Nu förenas de två “storheterna”, när Strage ska lista de “100 bästa rockögonblicken” (originellt så det förslår).

De två första (eller sista) klippen är från tidigt nittiotal. För övrigt delar Strage ut “nittiotalistiska stilpoäng”. The return of the 90’s.

Grejen med Fredrik Strage är väl annars att han kan komma undan med att göra en sån här fantastiskt fånig grej genom att ge motivera det hela med “Målet är att kunna säga “tyst, jag jobbar” om någon klagar på att jag sitter och kollar på suddiga bootlegvideor med Einstürzende Neubauten.”. Det är han och Fredrik&Filip som i dagsläget kan göra sådana saker i Sverige.

I senaste avsnittet av Entourage (bästa serien för tillfället) är gänget i Cannes. Vad gör man på fester i Cannes då? Man dansar Macarena. The return of the 90’s.

Själ lyssnar jag väldigt mycket på Snow Patrols Run just nu. Även Coheed & Cambria, Enter the hunt och Eskju Divine går varma just nu.

Spelade fotbollsmatch i fredags kväll. Idag packade jag återigen väskan och åkte till byn för att spela igen. I omklädningsrummet inser jag att mina skor inte ligger i väskan, så jag antar att jag glömt dem på badrumsgolvet där de brukar ligga mellan matcherna. Har ett par taskiga reservskor som jag får skavsår av, genomlider 90 minuter i dessa och hittar när jag kommer tillbaka in i omklädningsrummet mina skor, liggandes i skåpet som jag vänt upp och ner på i jakt efter en penna strax innan matchen, såklart kvarglömda redan i fredags. That’s me.

Jag skrev tidigare om idén att vandalisera bilar som man inte gillar. Personligen är jag ju för växthuseffekten och tänkte inrikta mig på miljöbilar. Eftersom jag är en civiliserad människa har det inte blivit något av med det, men idag fick jag höra att folk nere i söder har snott min idé och använder den i helt motsatt syfte. Jag är mycket upprörd! Dels är jag en stark försvarare av upphovsrätten och hävdar att det är jag som har rättigheten till all form av vandalisering av bilar i politiskt syfte och dels arbetar ju dessa kommunistsvin (för det antar jag att de är) för fel sak. Jag kommer att stämma skiten ur dem. See you in court!

I dagens UNT ger Tore Frängsmyr Bo Rothstein svar på tal. Mycket bra dessutom. Jag har som jag har sagt tidigare inte mycket till övers för Rothstein efter hans senaste artiklar på DN Debatt. Att DN debatt tar in Eva Lundgrens (inte särskilt lyckade) svar men inte Frängsmyrs replik, som till skillnad från Lundgren förtjänstfullt svarar på Rothsteins huvudpoäng, att Uppsala Universitet genom sitt agerande har hindrat den akademiska friheten, är bara ytterligare ett bevis på DN Debatts fascination för kändispajkastning och klatschiga rubriker och dess ointresse för relevant meningsutbyte.