Kvinnor ska vara lågavlönade, deltidsarbetslösa, sjukskrivna och utsatta. Det är Ylva Thörns huvudbudskap i dagens DN Debatt. Genom hela artikeln använder hon ordet “kvinnor” som synonym för “låginkomsttagare, arbetslös och/eller sjukskriven”. Som om alla kvinnor är lågavlönade, sjuka eller arbetslösa. Det är tydligt hur Sveriges största fackförbund ser på kvinnans roll. Kvinnan är offret som ska lyftas upp med bidrag. De är SoS. Att hon har fel på en massa andra sätt tänker jag inte gå in på. Det finns det andra som gör tillräckligt bra.

DN har bestämt sig igen. Bestämt sig för hur de ska vinkla ytterligare en fråga. Precis som de propagerar för alkohol- och apoteksmonopolens bevarande och hetsar hejdlöst om klimatet har de nu bestämt sig för att användning av offentlig information är dåligt.

Det handlar alltså om att information som man lägger ut om sig själv på nätet kan samlas i databaser. Dessa databaser används för att se till att den reklam som visas när du kommer in på en Internetsida är anpassad till dina intressen. Detta är i mina ögon en riktigt bra utveckling. Jag får mycket hellre reklam om billiga fotbollsskor och The Postal Services nya skiva än om tamponger och nikotintuggummin.

Man bör väl tillägga att det handlar om en fullkomligt anonymiserad process. Det är inte nån porrgubbe som sitter och bestämmer vem som ska få vilka annonser utan det utgår från rätt avancerade algoritmer som grupperar och ser mönster i den data som har samlats in. Det är faktiskt exakt det jag ska lära mig den här perioden, informationsutvinning kallas det.

Kritiken som riktas mot detta fenomen är att vi kartläggs och att företag vet saker om oss som vi kanske inte vet att de vet eller vill att de ska veta. Det är på sätt och vis sant. Visst, information lagras och används, men det är information vi själva har gjort tillgänglig via medvetna handlingar. Per Ström säger: “Jag anser att vi har en etisk rätt att hålla våra privatliv för oss själva”. Jag håller med, men det är ingen som bestrider den rätten. Det är inte det frågan handlar om.

Vissa personer har också farhågor om att denna information kan användas för att informationen kan användas på fel sätt. Well, det är en möjlighet. Men det är inte en verklighet.

Har man ett verktyg kan man använda det på rätt sätt eller på fel sätt. Verktyg är bra om de används på rätt sätt. Hittills är företagen som är ledande inom detta område inne på rätt stig. Man ska alltid vara vaksam och säga ifrån om någon gör fel, men man ska inte hävda att någon gör fel när de faktiskt gör rätt. Skiftnycklar kan användas både till att dra åt muttrar och till att slå sönder glasrutor. Men man ska nog inte förbjuda folk att dra åt muttrar bara för att man är rädd om sina glasrutor.

Kollar lite på Johanne Hildebrands repotageserie från Irak. Frågan som jag vill ha svar på kommer nog tyvärr inte att beröras. För hur intressant det än må vara med en bild av dagens Irak så är jag mer intresserad av att få höra jämförelser. Hur var det innan Saddam störtades? Vad har blivit bättre, vad har blivit sämre. Jag skulle vilja se ett ambitiöst repotage som försökte svara på det. Tyvärr är inte Johanne Hildebrand en tillräckligt bra journalist för att lösa uppgiften. Det behövs någon i Shachar- eller Zaremba-klass.

Zaremba skrev härom dagen en kort grej i DN. Det var en spin-off på Rättvisan & Dårarna, som är den av hans serier som har engagerat mig minst. Rättsfrågor har överhuvudtaget svårt att fånga mitt intresse. Zaremba är dock alltid bra läsning.

Snart vet vi allt. Någon gång kommer alla vetenskapsmän vara utan arbete. För vad är kvar när vi har animerade tatureringar? Ja, vi ska ju lösa alla i-landsproblem också.

Ok, det lär ta ett tag.

Internet är fantastiskt. Jag kan inte tänka mig att gå tillbaka till världen innan Internet. Mina gamla vänner, de som kommer ihåg hur det var att leva på stenåldern (a.k.a. tidigt 90-tal), hävdar att det fungerade ganska bra det också. Jag tvivlar. Jag insåg idag att jag till och med behöver Internet mer än jag behöver glass. Om jag stod i valet mellan en värld utan glass och en värld utan Internet skulle jag välja bort glassen.

Try again. Fail again. Fail better.

Är det egentligen genom misstag man lär sig? Jag tror fan inte det. Det är ett ganska onyanserat synsätt egentligen, att hävda att man lär sig av sina misstag. Om man har gjort fel finns det ju inget som säger att man inte kan göra fel på något annat sätt.

Jag missade en dag för några år sedan bussen på fyra olika sätt. Först glömde jag plånboken, sedan kom jag efter bussen hade gått, nästa buss trodde jag att jag hade missat så jag gick ifrån hållplatsen innan den kom och den sista åkte förbi mig när jag satt i busskuren. Tilläggas bör att jag även har missat bussen genom att vinka förbi vad jag trodde var fel buss, genom att jag stått på fel sida av vägen och för att jag inte syntes i mörkret (har hänt både när jag har haft reflex och när jag har varit utan). Men det var vid andra tillfällen.

Det jag försöker säga är att det finns en jävla massa sätt att misslyckas på. Att man har gjort fel betyder inte att man vet hur man gör rätt. Att man vet att roten ur 169 inte är 2 betyder inte att man vet vad roten ur 169 är. Man lär sig av att göra rätt.

Gör om, gör rätt.

Det är bättre att skämmas för sin skit än att ha den liggande under mattan. Just nu har vårt kylskåp gått sönder och det rinner ut smältvatten på golvet i köket. Jag räknar kallt med att hustomtarna lagar det under natten och torkar upp skiten. Men jag skäms lite också, egentligen borde jag ju ringa och bitcha på Studentstaden. Men de skickade en snubbe som bytte våra trasiga lampsocklar idag, så de får en fridag.

Turkarna har sopat in sin skit under mattan, och där ska den fan stanna. Dumma USA som lyfter upp mattan och påpekar att det inte är rent.

Äntligen! Det är väl så att man borde läsa minst en bok av alla Nobelpristagare. Eller också håller man sig till att slöläsa kurslitteratur och menlösa bloggar och sitter hemma och skämmas.

Det börjar bli kallt ute nu. Löpturerna sker nu med långa brallor, temperaturen hemma på gräddhyllan går upp och ner hela tiden och jag har varit och shoppat vinterkläder – mössa, vantar och de för året obligatoriska handledsvärmarna. Jag är den typen som gillar att sitta med mössan på inomhus så att det är kallt i mitt rum gör egentligen inte så mycket. Kasta upp benen på sängen, plocka på mössa och handledsvärmare och krama om tekoppen – där har vi vinterns framgångsrecept. Jag ser det som vinter nu faktiskt. Mössa = vinter. Ingen mössa = sommar. Så är det.

Jag skulle vilja starta en tidning. En nyhetstidning som vinklar nyheterna åt rätt håll. Där mördare som Che Guevara aldrig kommer att beskrivas som hjältar, där man inte kommer att dra slutsatsen att privatiseringarna i den svenska vården måste stoppas med Sicko som argument, där goda nyheter tas upp på mer än sex rader och där man hellre lyfter fram att arbetslösheten har minskat med 10% bland ungdomar och med drygt 20% bland äldre än att än att tolka avskaffandet av meningslösa arbetsmarknadsåtgärder som ökad långtidsarbetslöshet.

Men jag har annat för mig, så jag bloggar.

“This is going to be the worst day of your life. I’m bringing nunchucks.”
– Huey

“I never met a nigger who was smart enough to use a personal computer. Not even a Macintosh.”
– Uncle Ruckus

Den absolut bästa tv-serien just nu är The Boondocks. Jag har tipsat om den förut. Men nu har den andra säsongen äntligen börjat efter vissa förseningar och första avsnittet levde upp till alla förväntningar. Boondocks är en modern klassiker.

Världens bästa skrivkramp. Världens bästa förkylning. Världens bästa väntan på det viktiga beskedet. Världens bästa massmördare. Världens bästa nyetstorka.

Korridorsfest. Konstiga val. Tvivel. Uppladdning.

Det är mycket nu. Mer sen.

Allt finns på Facebook. Det har skrivits så mycket om detta fantastiska community att ingenting egentligen finns kvar att säga. Nåväl, jag har aldrig hävdat att jag är originell. Men allt finns där. Tycker något något finns det på Facebook, är det en fest så finns den på Facebook. Finns det inte på Facebook betyder det bara att du inte har lagt till rätt Application.

Man skulle kunna gå in på de problem som faktiskt uppkommer med otroligt mycket lättillgänglig information. Eller också kan man välja att se möjligheterna.

Det är lätt att leva sitt liv på Facebook. Jag håller på att överföra hela mitt liv dit. Det känns som att det är bra att ha en backup på sig själv. Jag har alltid trott att när jag dör kommer jag att försvinna, men inte längre. När jag dör kommer Facebook använda all information de har om mig och kickstarta mig igen, good as new.

Svaret är inte längre 42, det är Facebook.

Den som har korkade vänner behöver inga fiender. Jag har sagt det förut, och det stämmer fortfarande.

Grunden i den insikten (eller kanske man ska kalla det en åsikt) är att det räcker inte att försöka göra rätt, att handla i ett gott syfte. Man måste faktiskt se till att man har tänkt rätt också, se till att effekten blir den önskade.

Sida får svidande kritik för att deras bistånd inte riktigt får de tänkta effekterna. De har blivit de korkade vännerna.

Bistånd är otroligt svårt. Det är väldigt lätt att hamna i Sidas sits, i korkade vänners lag. Samtidigt finns det en väldigt stor vilja att faktiskt göra något gott, och det finns också stora möjligheter att lyckas. Det är viktigt att man inte bara tänker, utan också gör rätt.

Var på föredrag idag med Bengt Wiström, en rolig gubbe som snackade om hur bra han själv var, att man ska tänka positivt, vara grön och glad, tycka att alla människor är jättebra och vara allmänt orealistisk. Jag tyckte att han mest snackade skit. Han älskade oss alla och alla dagar var världens bästa dag.

Folk är inte bra, folk är idioter. Det räcker inte att tänka rätt, man måste göra rätt också. Allt är inte bäst, en del saker suger faktiskt. Varje dag är inte solig. Men ibland är det bra, soligt, varmt och världsbäst. Det ska man vara glad för.

Först, en helt osannolik grej: Om ett par år kan batteriladdare vara ett minne blott. Det är inte första april, så jag drar slutsatsen att utvecklingen går framåt.

Ett annat tecken på att det faktiskt går framåt är att vi börjar bry oss om saker som vi inte såg som särskilt stora problem tidigare. Nu tar i alla fall Sverige täten i kampen mot i-landsproblemen.

Jag klarade hela september utan att bli förkyld. Men det var på håret, för igår (1 okt) kom huvudvärken och den onda halsen. Inte förvånande alls. Tömde förråden ganska ordentligt i söndags, med runt fyra och en halv timmes träning fördelat över en fotbollsmatch, tre badmintonmatcher och en innebandyträning. Det blev ett par timmars fotboll i lördags också. Totalt kom jag upp i drygt 36 timmar träning förra månaden. Ganska normalt för en månad under fotbollssäsongen gissar jag.