Det stora projektet jag nämnde senast blev klart idag. Under arbetets gång har jag kommit till ett par insikter. För det första tycker jag att det är helt ok att programmera. Sedan har jag mer och mer irriterat mig på att programmeringsmiljöerna vi använder oss av inte är särskilt smidiga när man ska felsöka. Det tredje är att jag har upptäckt att jag har en tic, som yttrar sig i att jag kliar mig på vänster sida om huvudet när jag ska skriva kod.

“Du kommer snart inte ha något hår kvar där om vi ska fortsätta programmera”

Kunde inte sova igår. Låg och stirrade ut genom fönstret mot den mörka himlen utanför. Efter att jag hade mentalt piskat mig själv lite för den där hinken kaffe som jag klämde efter middagen vandrade mina tankar över till programmeringsproblemet som hade sysselsatt mig större delen av dagen. Att jag skulle upp fem timmar senare tog jag med ro. Plötsligt kom det där ögonblicket av klarsyn.

Vanligtvis tar det ganska lång tid innan man funderar ut en lösning på ett knepigt problem, ofta blir det fel både första och andra gången man försöker. Men nu stod det klart direkt hur det skulle gå till och hur det skulle lösas.

Ibland när man ligger i sängen och funderar får man en sådan där tanke, en fullständigt klar idé, som kommer från ingenstans rätt in i medvetandet i fullbordat skick. Vanligtvis försvinner den så snabbt att man inte ens hinner skriva ner den, och om man väl hinner det förstår man inte hur man tänkte när man läser det igen.

Det roliga den här gången var att jag inte bara satte mig upp i sängen, drog igång datorn och började programmera, utan att jag efter knappa fyra timmar sömn var minst lika klarsynt. Gick riktigt bra idag, från åtta på morgonen till sju på kvällen. Kändes som ett 16 timmar långt ögonblick av klarsynthet.

Sedan tog det slut lika snabbt som det kommit. Helt plötsligt var det kortslutning i hela hjärnan. Mycket intressant känsla. Undrar vad det var egentligen. Var det en kaffekick utan dess like? Adrenalin? Något annat?

Vad är det som gör att man kan koncentrera sig enormt bra ibland och inte allt stunden senare? Jag ska nog fråga runt lite.

Länge var jag oförstående till hela hypen kring YouTube. Men… Nu är jag fast. Hooked like a fat kid on cake. Like a big-mouth bass on spinner bait. Allt finns på YouTube. Här finns Chuck Norris politiska favoriter, lektioner i alkoholbruk, underbara BlendTec, en snubbe med skägg som gör en Outkast-cover, avdankade stjärnor i desperat jakt på uppmärksamhet… Ja, listan tar aldrig slut. Klart man blir fast.

Förändringarnas tid är här. I veckan valdes den nya styrelsen i STS-sektionen. Vi som kliver av vid årsskiftet kommer att spridas vind för våg. Jag är en av dem som ska fara långt, långt bort. Biljetterna är betalda, facebookgruppen är startad, jag har tagit första ölen med alla andra resenärer och jag har blivit registrerad som utbytesstudent. Om knappt tre månader lämnar jag Sverige och bosätter mig på andra sidan jorden, Melbourne närmare bestämt.

2008 kommer att bli ett spännande år.

När jag sitter och slökollar på tv brukar jag ofta hamna på Discovery Channel. Förutom det magnifika Junkyard Megawars kan man där avnjuta Mythbusters och Brainiac, två program som har en ganska lättsam hållning till det här med vetenskap. Inte alltid korrekt, men för det mesta ganska roligt. Nu är det tydligen en norsk tv-kanal som tar upp konceptet och gör det ännu bättre. Klart att tv-vetenskapen kan komma fram till om gud finns eller inte. Att Mythbusters inte har gjort det redan är faktiskt mycket förvånande.

Kollade på Percy Tårar i helgen. Kommer ni ihåg? Där var Expressen Fredag-redaktionen det coolaste som fanns. Ja, de försökte i alla fall. Etta på Ardis-listan: Ardis – Det är ju ändå hon som ÄR Ardis. Vi som levde på 90-talet kommer ihåg att den riktiga Expressen Fredag faktiskt var ganska bra på sitt tonåriga vis. De försökte i alla fall.

Nu är det inte så längre. 00-talets Expressen Fredag gör inga försök. Är man på bra humör kanske man kan kalla det lättviktigt fluff. Men lyckas de vara riktigt roliga. Inte i sig själva kanske, men de förmedlar i alla fall då och då roliga saker.

Jag hade lovat mig själv att inte skriva om Paris Hilton, men nu kan jag inte hålla mig längre. Det här är bara för roligt för att jag ska kunna låta bli att sprida det. Det är bara så absurt.

En veckans idiot-utmärkelse går till Zana för det här lilla snedsteget. Jag tänker inte döma stackaren för hårt, han är ju inte ens myndig. Men jag kan ändå tipsa om att han bläddrar igenom “Till världskapitalismens försvar” (eller kollar på filmen) och slutar jämföra mord på meningsmotståndare med att vilja sälja saker istället för att ge bort dem.

Har skaffat en provprenumeration på Neo. Det är en mycket intressant tidning. Första numret damp ner igår. En av artiklarna handlar om gatukonst, och att viss gatukonst är pk medan annan ses som skadegörelse. Idag kollade jag för första gången på väldigt länge på tv, närmare bestämt på ABC. Det var intressant att se att deras fredagsreportage handlade om … gatukonst. Det är tydligen inte bara jag som läser tidningar.

I Uppsala finns det tretton så kallade nationer. Varje nation har en pub där studenter kan gå och ta sig en nachotallrik, en burgare eller kanske en Staropramen. Det är trevligt.

Jag och mina vänner har sagt ända sedan vi började här att vi någon gång ska gå Stora Pubrundan, som innebär att man under en kväll dricker en stor stark på varje nation. Nu börjar vi se slutet på vår tid tillsammans här i staden och det var dags att göra slag i saken. Igår hände det. Det är svårt att säga hur det gick egentligen. Ingen kommer ihåg så mycket av de sista nationerna. Det sägs dock att vi tog oss runt på alla tretton. Men jag vaknade med huvudet på rätt kudde och hade alla tillhörigheter med mig hem. Tio streck på armen har jag också. Sammantaget var det en riktigt rolig upplevelse, som jag aldrig vill vara med om igen.

“Jämställdhet är i grunden en fin idé. Synd bara att den oftast förespråkas av idioter.”
– Mr. Andersson träffar rätt igen.

Jag bor fyra trappor upp i ett hus utan hiss. Det gör att jag är van att gå i trappor. Trapporna i mitt hus är spiraltrappor. Det jag irriterar mig på är att folk på väg upp alltid försöker ta ytterkurva. Försöker de mörda mig eller? Det är ju omöjligt att gå nedför en spiraltrappa längst in mot mitten. Jag ska nog starta ett Cause på Facebook: Innern uppåt!

För övrigt irriterar jag mig på folk som lägger ned en massa kraft på i-landsproblem. Det finns faktiskt riktiga frågor att ta tag i!

Jag är avundsjuk. Sjukt avundsjuk. Sveriges mest kända proffshatare (A. Schulman) ska få chansen att kasta skit på ett av mina största hatobjekt (P. Jihde). Nu är vi ju knappast ensamma om att tycka illa om slemproppen från Malmö, men det finns ändå saker som behöver sägas. Jag hoppas bara att Schulman levererar.

Nathan Shachars krönika igår är det bästa jag har läst i DN på väldigt länge. Tyvärr har de inte lagt upp biten på hemsidan än, men ni som har fredagens papperstidning bör titta noga på förstadelens trettiosjunde sida. Shachar är en mästare på att tydliggöra de stora sakerna med hjälp av små anekdoter. Den här gången handlar det om kubanska födelsedagstårtor.

Update: Nu finns Shachars krönika att läsa på nätet också. Här. Schulman dissade mycket riktigt Jihde, hårt och skoningslöst men utan finess. Här kan man kolla på det om man vill.