Varje affär är en win-win-situation. Ingen säljer något till ett pris som han anser är för lågt. Ingen köper något till ett pris han anser för högt. Alltså går man bara med på en affär om man anser att den ger dig något mer än du skulle ha om du inte gjorde affären. Detta gör att handel omöjligen kan vara ett nollsummespel. Handel skapar värde.

En vanlig taktik som diktatoriska regimer brukar tillämpa är att införa lagar som folk inte kan följa. Om alla medborgare bryter mot lagen finns det alltid en orsak att gripa den medborgare som på något vis har blivit obekväm. Det är en av de saker som skiljer demokratier från icke-demokratier. I en demokrati stiftas lagarna av folket, och således står folket bakom de lagar som råder. I teorin alltså.

I Sverige fuskar 95% av befolkningen med olika bidrag. Samtidigt tycker 95% att det är fel att fuska. Ok, vi är väl dubbelmoralister lite till mans (och kvinns), och vi gillar kanske att bryta mot lagen då och då. Men det är inte bidragssystemen som är problemet här. Det är alla andra lagar som upprättas som antingen inte är möjliga att följa rent praktiskt eller också inte har något stöd bland befolkningen. Lagar som är en direkt följd av bristerna i vår demokrati. Vi har fildelningslagstiftningen som i ett slag gör en klar majoritet av Sveriges ungdomar till brottslingar. Vi har tv-licensen som man betalar om man vill. Jag har säkert glömt något bra exempel. Frankrike följer i samma spår förresten. Det verkar vara något som går.

Jag skulle vilja efterlysa två saker. Dels vill jag se lite mindre dubbelmoral, lite mindre hyckleri. Inte framförallt från politiker, utan framförallt från oss vanliga nollor. Stå för vad ni tror på. Gör rätt. Den andra saken jag vill efterlysa är att politikerna tänker efter lite mer när de stiftar lagar. De blev överösta med argument från lobbyister, de får sitt ställningstagande utan att behöva tänka en egen tanke. Problemet är bara det att lobbyisterna jobbar för någon, och oftast inte någon som företräder den samlade folkviljan (i den mån man kan tala om en sådan). Tänk själva, tänk kritiskt.

Kollade runt lite på last.fm efter konserter i Melbourne under våren. Bara i februari kommer man att kunna se PJ Harvey, Feist, Stars och Sonic Youth. Senare under våren kommer Iron & Wine, Smashing Pumpkins, Qotsa, The Lucksmiths och Foo Fighters. Att jag missar Mars Volta, Coheed & Cambria och Dillinger Escape Plan känns plötsligt lite mer hanterligt.

Jag har alltid känt en viss sympati för Pervez Musharraf. Inte för att jag har varit särskilt insatt i det som pågår i Pakistan, utan för att han har ett väldigt ångerfullt, lite bedjande sätt i intervjuer och på preskonferenser. Han tittar in i kameran med sina hundögon och ber oss att ha tålamod och visa förståelse. Han har också tagit vissa steg mot ett demokratiskt styrelsesätt, som lockar den godtrogne att visa prov på just det han ber om – tålamod och förståelse.

Men nu kommer inga hundögon i världen att hjälpa president Musharraf. Det spelar nog ingen roll vem som var ansvarig för mordet på Benazir Bhutto. Hell will break loose. Det är åtminstone magkänslan man får. Och att helvetet släpps lös i en instabil kärnvapenstat är ju inte det bästa som kan hända. Vi får väl hålla tummarna helt enkelt. Mycket mer tror jag inte man kan göra härifrån.

Jag gillar inte monopol. Det är väl inte så många som gör det kanske. Anitra Steen, några vänsterpartister och ja… ett gäng till. I Enköping finns ett monopol, Joar Blå heter det. Det enda utestället i stan.

Eftersom min frekvens på Joar är så pass låg gör det inte särskilt mycket att man har blivit av med 170 kronor innan man har fått sin garderobsbricka. Det som stör mig är att alla är där. Man kan inte undvika någon om man ska gå ut i Enköping. Ok, alla hålor är väl likadana, det är bara att acceptera sin historia, det man lämnat och kommer tillbaka till. Och det är bara att acceptera att man inte kan kommunicera, att varken ljudnivån eller alkoholnivå tillåter någon interaktion mellan människor.

Och en del saker förstår man inte.

Det har blivit en vana att på julafton börja titta tillbaka på året som har gått. Så här skrev jag för ett år sedan: “Jul är en pina, en dag där alla ska göra så lite som möjligt på samma ställe. Helt onaturligt. Men det är klart, att frossa i mat, kakor och godis är inte fel ibland…”

I princip stämmer det där fortfarande. I år är vi dock mindre folk här på boplatsen. Det är väldigt skönt det. Har dessutom hunnit med en mycket avslappnande löptur på förmiddagen. Dessutom blev julgodiset ovanligt gott i år: Knäcksmet + 3 msk kakao, lägg på bakplåtspapper och låt stelna, häll därefter över lagom mängd smält choklad. Låt svalna. Njut.

Det har blivit mycket snack i bloggosfären om EU-domstolens dom i fallet mellan Byggnads och lettiska företaget Laval. Det är kanske inte så konstigt att åsikterna har blivit så polariserade som de är – antingen tycker man att Byggnads gjorde rätt eller också tycker man att Byggnads gjorde fel. Jag går på det stora hela på Maciej Zarembas linje (Och för de som fortfarande inte har läst hans artikelserie Den Polske Rörmokaren: Gör det! Den är ett absolut måste.), för Byggnads agerande och krav på Laval var helt orimliga. Tycker dock att principfrågan är ganska komplicerad. Jag vill placera mig på de lettiska arbetarnas sida och jag är övertygad om att det bästa för dem är att de får komma hit och konkurrera om byggjobb i Sverige med de förutsättningar de har.

Det som förvånar mig är att ingen från det röda laget har den ståndpunkten. Jag trodde att deras ledord var “Proletärer i alla länder, förena eder”. Jag trodde att solidaritet var ett begrepp som inte förlorade sin mening där Sverige slutar. Men det är uppenbart att den svenska vänstern är starkt nationalistisk. Det är synd. Jag skulle ha mycket mer respekt för en vänster som arbetade för någon slags global rättvisa. För det är inte i Sverige de stora klyftorna finns, det är mellan Sverige och andra länder, mellan i-länder och u-länder.

Något självförsvar i objektiv mening har det inte handlat om, enligt Silbersky. – I stället handlar det om att min klient upplevt en subjektiv nödvärnssituation.
– SvD om dagens hetaste mordrättegång.

Sug på den. Subjektivt nödvärn. Får mig osökt att tänka på South Park:

[Hunting]
Stan: My Uncle Jimbo says that after this, he’s gonna take me hunting in Africa.
Kyle: Wow, that’d be cool.
Cartman: My mom says there’s a lot of black people in Africa.
Uncle Jimbo: Boys, lookee there. That there’s a rocky moutain black bear, one of the few remaining of its kind. Isn’t it beautiful. By God, it’s coming right for us!
[Shoots the Black Bear]
Stan: Hey, it wasn’t coming right for us. It was just sitting there.
Uncle Jimbo: Shhh, not so loud. Now that there’s just a technicality.

Silbersky är rolig. Han har någon slags stjärnstatus. Kan vara för att han gång efter annan ser till att försvara SoS som alla vill se fällda (inte sällan efter att fallet har fått stor medial uppmärksamhet) och ser till att göra det otroligt dåligt. Antingen är han en av landets sämsta advokater, eller också gör han det medvetet. Eller också är jag ute och cyklar.

Vad är det som gör just Ghana till ett land med så stor potential?
-Ghana är ett självständigt land med självförtroende, svarar Mats Karlsson.
-Det finns en stark, öppen debatt med fria medier. Det traditionella samhället har bestått och med starka krav på samförstånd, samtidigt som landet haft mycket utbyte av utlandsghananer i sin modernitetsutveckling. Här är våld avskytt och det finns en respekt för lagen.
– Ur dagens DN.

Ghanas nationella valspråk är för övrigt “Frihet och Rättvisa”. Jag tycker att det låter bra.

Idag slår DN:s förstasida fast att etanoldrivna bilar är dåliga, eftersom man skulle ha kunna göra mat istället för bränsle av samma råvaror. 240 limpor på en tank. Jo, visst. Om priserna på vissa livsmedel går upp kan en del få svårare att klara sig. Men å andra sidan handlar det om råvaror som produceras inte minst i u-länder, alltså kan bönder i dessa länder få betydligt bättre betalt för sitt arbete. Detta kommer att driva hela landets ekonomi framåt. Att påstå något annat skulle vara lika korkat som att hävda att ökad efterfrågan på champagne skulle vara dåligt för Frankrike.

Krönikan som ackompanjerar huvudartikeln ropar på bojkott. Inte för att etanolens miljöeffekter är tveksamma (vilket de i högsta grad är), utan för att arbetarna på sockerplantagen inte har särskilt bra arbetsvillkor eller löner. Låt oss då fundera lite över vad en “lyckad” bojkott skulle få för effekter för den stackars Evandro José da Silva, som arbetar på ett sockerrörsfält i Brasilien. Jo, hans arbetsgivare skulle gå i konkurs och Evandro skulle istället för att tjäna ihop pengar på ett jobb som han (eligt artikeln) gör väldigt bra gå arbetslös. Jag vet inte så mycket om de brasilianska socialförsäkringssystemen, men jag gissar att han skulle få ut mindre än de 700 real han får från sitt arbete. Jag tror mig veta att han hellre jobbar där än inte (av den enkla anledningen att han faktiskt frivilligt jobbar kvar). Alltså: Vill man Evandro väl ska man fortsätta köpa hans etanol.

Det har alltid varit enkelt. Gå och lägga sig, somna, sova, vakna, gå upp. Jag har inte haft några problem med det där. Men de senaste veckorna har det varit annorlunda. Jag har dels hållit hårt i min princip att inte gå till sängs före midnatt, vilket i kombination med studier mellan åtta på morgonen och sent på kvällen har gjort att mina vanliga sju timmar ofta har reducerats till fem eller sex. Men på sistone har min träningsdos gått ner ganska rejält, på grund av tidsbrist och förkylning. Därför har sömnbehovet också minskat. Igår körde jag fyra timmar och nu, knappa sju timmar innan jag ska upp och hoppa igen, känner jag mig pigg och sprallig som aldrig förr. Att sova på föreläsningarna är dock inget problem.

Uppsalas studentdatanät UpUnet-S Har jag pratat om förut. För några dagar sedan såg jag nyheten att universitetet äntligen har skramlat ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna uppgradera kapiciteten på nätet något.

Men håll i er nu. Universitetet har hittills kostat runt en miljon i månaden att hålla igång (pengar som går till Sunet), en kostnad som nu kommer att öka med… 4000 kr. Detta alltså för en dryg tredubbling av hastigheten.

“Den som mot ersättning skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse, döms – om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken – för köp av sexuella tjänster till böter eller fängelse i högst sex månader.”
– Sexköpslagen.

Röda korset drar i dagarna igång en kampanj tillsammans med Aftonbladet och Blocket som går ut på att sälja kramar. Dels är det kändisar som säljer kramar till högstbjudande och dels är det “vanliga” Röda Korset-arbetare, företrädesvis unga snygga tjejer som står på offentliga platser och ber förbipasserande att köpa kramar. För närvarande är det högsta budet på en kram från Lotta Engberg 9000 kronor. Peter Harryson kostar “bara” 2300.

Nu hamnar väl vanligtvis inte kramar under definitionen sexuell handling, men jag vill hävda att principen är exakt samma. Röda korset horar ut sig, svenska kändisar horar ut sig och unga tjejer horar ut sig.

“Hockey är inte en sport, det är en hjärnsjukdom.”

Det har ju varit lite rabalder kring den frispråkiga ex-simtränaren Hans Chrunak den senaste veckan efter att han tyckte att någon borde hosta på domaren så att han dog. Personligen ser jag inte hotet som särskilt allvarligt, eftersom jag har svårt att se att han skulle lyckas hitta någon som kan döda folk genom att hosta på dem.

Föreställ er följande: Fotbollsmatch mellan West Ham och Aston Villa i engelska högstaligan. Inför en hörna börjar Olef Mellberg och Lee Bowyer att slåss. Domarna står och tittar på ett tag, tio sekunder kanske. Sedan försöker de skilja slagskämparna åt. Efter ett litet tag lyckas de och spelarna får varsitt gult kort. Tidningarna tar inte upp händelsen, för sådana grejer händer varje match.

Så hade det kunnat gå om fotbollen hade valt samma väg som hockeyn. Som tur är har fotbollen alltid stått upp mot idioti på planen. Det som jag tycker är mest synd är att hockeyn gjorde fel val. Istället för att vara en fristad för övervintrade tonåriga anabolaknarkare hade det kunna vara en riktigt rolig sport. Tyvärr är det för sent nu. Det enda som möjligtvis skulle kunna vända utvecklingen är ett dödsfall inom elithockeyn. Men jag vill minnas att senast hockeyn hade ett riktigt allvarligt tillbud – någon snubbe fick halspulsådern avskuren – blev den enda åtgärden krav på ytterligare skydd.

Update: En halvtimme efter att jag skrev det här tacklades en snubbe i Luleå medvetslös. Patric Blomdahl som utförde dådet fick inget straff. Inte ens två minuters utvisning. När sjukvårdarna hade burit ut liket spelade lagen vidare.

Update 2: Aftonbladets hockeybloggare kommenterar: “...har inte sett tacklingen, men eftersom domaren inte tog någon utvisning så antar jag att den var schysst. Jag tycker att det tacklas för lite i elitserien.” Det är det som är min poäng. Det räcker inte att någon bankas medvetslös, det kommer att krävas ett regelrätt mord i rinken innan några förändringar kommer till stånd. Och jag tror tyvärr att det kommer att hända förr eller senare. Och hockeyfolket kommer att skylla på att det tacklas för lite.

Kenny är tillbaka för att åter igen rädda världen. Nu ska jag sova med ett litet leende på läpparna. Woolliboolli!

Jag har precis startat en tumblelog. Det är tänkt att det ska bli ett ställe där jag sparar roliga saker som jag kommer på, saker som jag hittar någonstans och kanske en bild då och då. Fördelen gentemot det här stället är att det blir lätt att dela med sig av filmklipp, bilder och ljudsnuttar. Bloggen kommer dock att leva på som vanligt.

Här är tumbleloggen. Den är på engelska också. Bra träning för mig och dessutom gör det att fler kan ta del av den.

Åh, vad underbart, nu har medelsvenssons superhjälte slagit till igen. Det är tydligen så – surprise, surprise – att butiker märker om köttfärspaket där datumet håller på att gå ut. Mycket upprörande förstås. Eller?

Har någon blivit sjuk av ICA:s köttfärs på grund av den felaktiga märkningen? Det är egentligen den relevanta frågan i sammanhanget. Om svaret blir ja, då finns anledning till viss upprördhet. Om svaret däremot blir nej borde vi ställa oss den naturliga följdfrågan: Vad fan är problemet?

För övrigt har jag tillförlitliga källor som säger att samma sak förekommer regelbundet och organiserat även på Sabis. En gissning från mitt håll är att vi bara ser toppen av ett isberg. Personligen kunde jag inte bry mig mindre. Jag har aldrig haft något problem med min köttfärs. Däremot köpte jag en falukorv med utgånget datum en gång för typ tio år sedan. Den smakade inte gott och jag fick pengarna tillbaka av ICA-handlaren Anders Eriksson, må han vila i frid.

“If I want your opinion, I’ll give it to you.”
– Al Capone

Fick precis ett brev från AP Fastigheter med en leende gubbe på. Där stod resultatet från deras hyresgästenkät, ett formulär på fyra sidor om jag minns rätt, som här sammanfattades med fem cirkeldiagram. Inget mer. Rubriken: Så här tycker ni.

Man kan, om man läser det där brevet, lätt få uppfattningen att AP är en bra hyresvärd. Det är mycket möjligt att en del uppfattar dem så. Jag är dock inte en av dem.

I mitt hus finns en porttelefon. Den fungerar inte. Det finns en kortläsare också, där de som har kort kan låsa upp dörren. Den funkar, men är ganska onödig, eftersom det går lika bra att öppna dörren genom att skjuta in valfritt plastkort i dörrspringan där låskolven sitter. Alltså kan alla som vill komma in i vår trappuppgång. Det är väl ok, in i korridoren kommer de ju ändå inte.

Men jag har tur. Korridoren på våningen under mig är inte lika lyckosamma. Där gick kortläsaren som öppnar dörren in i korridoren sönder i somras, vilket gör att de måste ställa upp sin dörr. Kortläsaren är fortfarande, i december, inte lagad. Men höja hyran retroaktivt kan de göra.

Tur att jag är nöjd med dem, och tur att de påminner mig om detta faktum.

Efter IT-bubblan sprack i början av 2000-talet cirkulerade följande historia på nätet.

Om man köpte Ericsson aktier för 100 000 kronor för cirka 2 år sedan så är de värda kring 4600 kronor idag. Om man istället köpte telecom, Song Networks, för 100 000 kronor Så har man idag kvar 791 kronor. Om man var klok och för 2 år sedan gick på bolaget och köpte starköl för 100 000 kronor, drack ur dem, hade trevligt och idag går och pantar tomflaskorna så får man 6741 kronor. Är det därför grabbarna på torget kallas A-laget?

Ändå tänker man gärna på gubbar och gummor som går runt och samlar pantburkar som stackars fattiglappar. Nu kommer ytterligare bevis på att det är dags att tänka om. Ändå, det tar ju sin lilla tid att gå runt och plocka burkar. Jag är för lat helt enkelt.

Några som har tänkt tillräckligt många gånger är grabbarna i Axis of evil comedy tour. Riktigt roligt. Vill man ladda ner hela showen går det att göra här.