Det har alltid varit enkelt. Gå och lägga sig, somna, sova, vakna, gå upp. Jag har inte haft några problem med det där. Men de senaste veckorna har det varit annorlunda. Jag har dels hållit hårt i min princip att inte gå till sängs före midnatt, vilket i kombination med studier mellan åtta på morgonen och sent på kvällen har gjort att mina vanliga sju timmar ofta har reducerats till fem eller sex. Men på sistone har min träningsdos gått ner ganska rejält, på grund av tidsbrist och förkylning. Därför har sömnbehovet också minskat. Igår körde jag fyra timmar och nu, knappa sju timmar innan jag ska upp och hoppa igen, känner jag mig pigg och sprallig som aldrig förr. Att sova på föreläsningarna är dock inget problem.