Ett fåtal moderater har insett orimligheten i den nuvarande fildelningslagstiftnigen. Det är helt enkelt irrelevant om det är “rätt” eller “fel” med fildelning. Fildelningen är ett faktum att förhålla sig till. Enda möjligheten att stoppa fildelning är att filtrera all trafik mellan internetanvändare, och ens då är det tveksamt om fildelningen skulle kunna stoppas. Det är förstås glädjande att även politiker börjar inse det. Konstigt att det ska ta sådan tid bara. Jag tror inte att folk i allmänhet vill ha ett samhälle där all kommunikation övervakas och filtreras, eller ett samhälle där rättsskipningen går till högstbjudande.

Den ojämförligt populäraste skivan just nu är Radioheads In Rainbows. Statistiken på last.fm är solklar på den punkten. Last.fm må ge ett lite skevt urval, det är mest människor med musikintresse som söker sig dit, men jag är ändå benägen att tro att just den skivan är den som har gått allra varmast i skivspelare världen över den senaste veckan. Musikintresserade är väl mer benägna att lyssna på musik också, antar jag. Den officiella försäljningslistan toppas av Marie Picasso. Hon kommer inte in på topp 400 på last.fm. Ganska långt därifrån faktiskt.

En viss skevhet finns alltså mellan vilka artister som säljer skivor och vilka artister som lyssnas på. Frågan som följer blir då: Hur ska man ersätta artister för deras musik (under förutsättning att man ska göra det)? Ska man ersätta artisterna efter hur många skivor de säljer eller hur mycket deras musik faktiskt används? Ska Marie Picasso eller Radiohead få mest pengar? Om man tänker sig att ersätta musiker med en slags kassettskatt, antingen på internetuppkopplingar eller på musikutrustning (som iPods, hörlurar, förstärkare etc.), kan man säkert hitta en modell som gagnar musikens fortlevnad.

Vem är förresten mest mainstream: Radiohead eller Marie Picasso? Fundera på det ni.