Den här veckan har det varit O-week på Melbourne uni, (O står för orientation). Veckan går ut på att man som ny på univeritetet ska lära sig så mycket som möjligt om livet här. Främst är veckan riktad till australier som precis ska till att börja sina universitetsstudier, vilket har inneburit att ganska mycket av aktiviteterna inte har känts så relevanta för en annan som är inne på sitt fjärde år. Men jag har sysselsatt mig ändå. Det är ganska lätt att hitta saker att göra här. Igår till exempel träffade jag Karro och Malin, som är ute på jorden runt-resa och visade dem hur man äter sushirullar och dricker frappucini. Sedan har jag hängt med gänget som jag träffade på söndagens välkomstmiddag en del. Vidare har jag anmält mig till diverse klubbar. Hade tänkt att köra futsal (innomhusfotboll i fem-mannalag), vanlig fotboll samt badminton. Har dessutom gått med i Scandinavian Club, som anordnar kubbspel en gång i veckan. Har dessutom hunnit med att lira lite fotboll med Alex och hans kompisar från Monash (ett av de andra universiteten här i staden), gjort en budget, fixat mitt schema och skaffat mig en cykel

Det var lägesrapporten det. Nu är det fredagskväll, och då kan man ju inte sitta här inne och såsa. Nya bilder finns på samma länk som jag postade senast.

Det händer ständigt saker i Melbourne, och det finns alltid nya saker att se. När jag var ute och sprang senast såg jag en “Holistic Dentist”. Jag skrattade hela vägen hem. Och igår när jag var på väg till spårvagnen kom en kille cyklandes. Precis efteråt kom en polisbil, som stannade cyklisten eftersom han inte hade någon cykelhjälm på sig – det är lag på det här. Killen blev förstås skitsur och plockade sedan upp sin cykelhjälm ur ryggsäcken och visade för konstapeln. Han tyckte att han kunde få slippa undan eftersom han faktiskt hade haft hjälmen med sig. Konstapeln var dock svårflörtad. Jag tror att det slutade med en böteslapp till den stackars cyklisten.

Jag har fixat det mesta som behövs till rummet nu. Det enda som saknas är ett bord, men eftersom datorbordet Dave är slut i lagret på ikea får jag klara mig en vecka utan bord. Annars börjar jag känna mig hemma här. Jag hittar till IGA, som den lokala mataffären heter, och till frukt- och köttaffärerna som ligger lite längre ner på Sydney rd. Priserna är lite upp och ner här. Frukt är mycket billigt i specialistaffärerna, ett kilo vindruvor får man för $1.50, runt 9 kronor. Även persikor och nektariner är billiga just nu. Kött och bröd är också billigt, medan mjölkprodukter är dyrare än hemma. Filmjölk verkar inte finnas alls, så jag blir nog tvungen att ändra mina frukostvanor.

Aktiviteterna för utbytesstudenter börjar också komma igång nu. Igår var det välkomstmiddag med efterföljande utgång på ett salsa-ställe. Alltid skönt att lära känna lite folk. Det mest intressanta med kvällen var nog ändå stället vi var på, “Night cap”. Blandningen av folk där var helt otroligt. Människor i alla åldrar från alla världens hörn med alla möjliga stilar samlade på ett och samma ställe.

Vi har varnats för vädret här i staden (“Om du inte gillar vädret i Melbourne behöver du inte oroa dig. Det är bara att vänta en halvtimme så har det ändrat sig.”), men hittills har vädret varit förvånansvärt förutsebart; lite molnigt på förmiddagarna och sol framåt eftermiddagen. Jag tycker det är härligt. Det är dock lite svårt att fatta hur långt borta man är och hur annorlunda en del saker kommer att vara under året.

Imorgon börjar O-Week, med en massa aktiviteter för nya studenter. Mycket av grejerna verkar rätt basic, men man ska nog kunna hålla sig sysselsatt tror jag. Om inte annat kan jag gå runt och fota alla vilsna människor. Man har ju som bekant inte roligare än man gör sig.

Det har varit en herrans massa problem med att ladda upp nya bilder. Internetuppkopplingarna här är inte riktigt vad man är van vid hemifrån. Jag hoppas innerligt att det är bättre på universitetet, för annars kommer jag att få något slags nervöst sammanbrott. Nu har jag i alla fall fått upp ett gäng foton från Enrolment day och flytten till nya lyan. Jag kommer att skriva mer ikväll hade jag tänkt.

Här är bilderna.

Nu är jag äntligen hemma. Flyttlasset gick i morse, dagen spenderades på Ikea och kvällen har ägnats till att göra mig hemmastadd i rummet och i området. Passade på att springa en sväng också. Riktigt skönt att få röra på sig igen. Det blev en ganska trevlig runda på dryga sju kilometer, runt kapplöpningsbanan i Moonee Valley, strax öster om Brunswick, och tillbaka. Jag ska nog ut en sväng imorgon igen.

Det är skönt att äntligen lämna vandrarhemmet i alla fall. Det är inte ett ställe man kommer tillbaka till. Läget är visserligen centralt, men det är svårt att sova om man har tåg- och tramspår precis utanför fönstret. Lägg därtill ett sunkigt kök, dyrt internet och snålt tilltagen frukost, så har du receptet på ett rätt kasst vandrarhem. Men billigt var det.

All Nations – Onsdag kväll.

När jag gick upp för att äta frukost i morse hörde jag det bekanta ljudet av en upphetsad fotbollspublik inifrån tv-rummet. Det visade sig att ESPN visade matchen mellan Liverpool och Inter. Trevligt med lite Champions League till frukost. Kul match dessutom.

Vi var på bio idag. Filmen, den omtalade Juno, var väl bra. Ingen film som kommer att gå till historien direkt, men inte heller ett slöseri med tid. Det roligaste med det hela var dock själva bioupplevelsen. Vi hade nämligen köpt plats i en så kallad Gold Pass-salong. Det innebär att man kommer in i en lounge, får sig en meny där man kan beställa allt möjligt (trerätters för $39 till exempel). De flesta av oss var lite snåla – vi hade redan betalat $22 för själva biljetten – och nöjde oss med en iskaffe. En del lyxade med tolvdollars-chakladkaka, som tydligen var värd vartenda öre. Det var kaffet också. Själva biosalongen bestod av ett antal riktigt breda fåtöljer som man kunde ställa in lutningen på med hjälp av en liten knapp på sidan. Vi var på första raden och kunde i stort sett ligga raklånga medan vi sippade i oss kaffet. Det fanns en knapp vid varje stol om man villa tillkalla kyparen också...

Biblioteket – Torsdag eftermiddag

Har under dagen varit på ett par välkomstföreläsningar och fått information om diverse mer eller mindre nyttiga saker kopplade till plugget. Vidare har jag anmält mig till kurser, något som gick förvånansvärt smidigt. Skippade dock journalistiken som jag hade planerat att läsa och valde mig att rikta in mig helt på IT-kurser. Har också fixat mitt studentkort och skaffat ett “concession card”, som gör att jag får åka billigare på kollektivtrafiken. De flesta som börjar plugga här nu är kvar i tonåren, så man känner sig faktiskt lite gammal. Allt verkar schysst annars. Träffade en trevlig amerikan som ska läsa filosofi också. Tror att det blir bra det här.

Flytten har blivit flyttad på grund av dagens aktiviteter, så flyttlasset kommer att gå imorgon istället. Måste hitta på något smidigt sätt att ta mig till IKEA och köpa en madrass också. Sedan ska den fraktas hem också. Sen måste man ju ta en dag till att handla lite andra möbler också. Jag vill gärna ha en fåtölj och ett bord. Men plånboken ska få styra ganska mycket. Har hört att det finns någon motsvarighet till Myrorna som har billiga grejer, så jag hoppas på att hitta något där. Annars kan man hitta saker till salu på någon av de många anslagstavlorna här i närheten.

Var precis inne på Apple-affären här bredvid, i Union House, och klämde lite på Macbook Air. Vill-ha-känslorna kom forsande ganska snabbt. Men det får vänta. iPhones verkar vara ganska lätt att få tag på här. Har redan sett en hel del lappar på anslagstavlor, och en affär hade till och med lappar i skyltfönstren om att de hade dem till salu. Apple skulle inte bli glada.

Imorgon flyttar jag!

Vi betraktar de här första veckorna lite som en semester. Det innebär att vi tycker att det okej att unna sig lite mer än man skulle göra annars. Och lever man utan att ha gjort en budget i en stad som Melbourne, då är det lätt gjort att spendera mer pengar än vanligt. Vi har fastnat för de tre S:en, som tillsammans faktiskt erbjuder allt man kan önska en sommardag. Gärna i kombination med ett par timmar på biblioteket.

Starbucks
När det är knappa 35 grader i skuggan är detgrymt skönt att skaffa sig en frappucino eller en islatte och sänka kroppstemperaturen lite. Ok, det är dyrt (~$5) i jämförelse med Möbiuskaffet (3 kr), men det är en helt annan grej också. Ännu har jag inte hittat något ställe här som kan ersätta Möbius. Har väl inte letat heller, men det känns ändå som ett senare problem.

Sushi
Sushirullar har blivit standardlunchen här. Snabbt, gott och ganska billigt. Tror inte att man kommer tröttna på det i första taget heller. Definitivt en av de saker som jag kommer att sakna i Sverige.

Subway
Jag är väl den som har fastnat minst för denna inrättning, som serverar smaskiga mackor av olika sort. Men är man ute efter en lätt och billig middag är detta ett svårslaget alternativ.

Ja, det är klart att man kan laga mat själv också. Det gör vi ganska ofta. Men om man har sett köket på vandrarhemmet så skulle det nog vara lättare att förstå varför man drar sig för att spendera mer tid än nödvändigt där.

Alla – jag menar verkligen alla – i Australien har flipflops (här kallas de tydligen “thongs”). Det är en fotbeklädnad som jag inte har tagit till mig riktigt. Men jag tänker jobba hårt för att passa in här i mitt nya hemland, så det blir nog till att skaffa ett par ändå. Nåja. Anledningen till att jag skriver det här är i alla fall den Wikipedia-artikel som finns om dessa små sandaler. Den är antagligen det bästa exempel jag har sett på Wikiedias storhet. Helt fantastiskt fyllig och utförlig, med enomgångar av vad skorna kallas i alla olika hörn av världen, av deras fördelar och nackdelar, historia och lassvis med annan mer eller mindre nödvändig fakta.

Idag hade jag 220 nya artiklar i min RSS-läsare. Mycket intressant som vanligt, men det var en artikel som fick mig att bli genuint glad. Glad och förväntansfull. Rasmus “Tiger Lou” Kellerman håller på att färdigställa sin nya skiva och har nu valt producent till den. Att han valde Sean Beavan, som bland annat har mixat Nine inch nails, bådar mycket gått. Jag kan knappt hålla mig.

Jag hade inte klarat mig här utan Internet. För då hade jag inte kunnat läsa Maciej Zarembas nya serie “Först kränkt vinner“. Han väljer sina ämnen med omsorg, och behandlar dem som de förtjänar att bli behandlade. Underbart.

Jag undrar hur jag tänkte när jag plockade ur nagelsaxen ur necessären. Tänkte jag att jag inte skulle behöva den under det kommande året? Eller att jag inte hade plats för den? Antagligen var det någon mycket mindre specifik tanke som fick mig att lämna den i Sverige. Nåväl, det är inte någon större utgift.

Nya bilder finns här.

Bostadsletandet fortsätter. Det är verkligen sjukt många som letar efter rum nu. Det spelar ingen roll om man är i närheten av universiteten eller långt borta i förorterna. Samma visa överallt, om man väl lyckas få komma på visning är man en av runt tjugo som har varit där. Klart det är svårt att få något då. Det sköna undantaget var en skum snubbe som ville ha $170 för ett rum på cirka 9 kvadrat. “Den som ger mig pengarna först får det”. Men man hittar en del roliga saker också. En snubbe hade satt upp två(!) annonser i fönstret vid Readings Bookshop där han erbjöd “Free Rent!” till en tjej som kunde “hjälpa till i huset, konversera och gå på promenader”. Undrar hur många napp han fick.

Igår var vi ute på middag med två australiska tjejer. Vi mötte upp med deras kompisgäng och hittade till slut till vad som skulle vara ett av Melbournes “hetaste” ställen, Baroque House har jag för mig att det hette. Jag kom att tänka på White room (“Det mest en lång kö, det går liksom inte att komma in”). Och visst, det var sjukt svårt att komma in, kön ringlade sig lång utanför. (“Kommer du in då?”)Vi fick hjälp av några i gänget med att smuggla in en person i taget genom bakdörren. (“Om jag kommer in? Jag kommer knappt ut!”). Väl inne var det precis som vilket annat hak som helst, men skjortfrekvensen bland killarna var lite högre än jag är van vid – jag bidrog till att höja den – och de flesta tjejerna var, gissar jag, noggrannt utvalda av dörrvakterna. Det är inte min miljö, kan man lugnt påstå. Jag vill hitta de lite mer “alternativa” klubbarna, med lite mer avslappnad stämning och bättre musik. Jag har redan kollat ut en konsert jag ska gå på, The Lucksmiths på East Brunswick Club på lördag.

Vädret blir bara varmare och varmare. Idag var vi uppe i 33 grader och det ska stiga ytterligare de närmaste dagarna. Sedan väntas det komma regn. Det kommer att vara välkommet.

––– Här avbröts skrivandet av att telefonen ringde –––

Nu har jag fått ett rum! På torsdag flyttar jag, om inget oförutsett inträffar, in på 49 Sutherland St i Brunswick, som är en av de norra förorterna. Jag var där och kollade på rummet idag och nu ringde Liah, en av de två tjejerna som bor där och sa att jag fick rummet. Trodde faktiskt inte att jag skulle få det, särskilt inte som jag gick fel när jag skulle till visningen och kom dit en halvtimme för sent.

Stället ligger lite avsides, och läget är inte det bästa, men det verkar vara ett lugnt och trevligt område och det är inte så långt varken till tåg eller spårvagn in mot stan. Det ska tydligen finnas fina affärer i närheten också. Hyran är rätt bra dessutom, $120 i veckan exklusive räkningar. Tjejerna, trevliga men lite tysta bägge två, pluggar på Melbourne University, precis som jag kommer att göra. Liah pluggar till och med inom samma område som jag.

Livet går vidare på mer eller mindre samma sätt här i Melbourne. Jag har återigen hittat till biblioteket, efter en dag på stan med tre glada damer och ett par timmars bostadsletande. Det finns inte så mycket man kan göra för det mesta, men idag hade det kommit upp mycket nya lappar på Reading Bookshop, en liten bokaffär på Lygon street med ett fönster där folk sätter upp lappar om de har rum att hyra ut. Det brukar alltid stå minst fyra-fem stycken framför det där fönstret och anteckna nummer. Jag fick i alla fall ett par napp, så nu har jag ett gäng visningar inbokade de närmaste dagarna. Det är svårt att veta om man är för kinkig eller inte när man väljer vilka rum man kan tänka sig att bo i. Men jag har börjat vänja mig vid tanken att bo på vandrarhem ett par dagar till.

Det börjar bli riktigt varmt här nu. Igår var det runt 20 grader, nu är det runt 25 och imorgon ska det upp över 30-strecket. Helt klart dags att skaffa sig ett par shorts, och en stilig keps. Nu ska biblioteket till att stänga, så jag hinner inte skriva så mycket mer. Lika bra det, för jag har inte så mycket mer att skriva. Jag har lagt till ytterligare en del bilder som finns på den andra länken jag postade igår. Mer kommer när jag har tid. Har inte lika mycket sällskap nu eftersom A&A har flyttat till ett annat vandrarhem i South Yarra, närmare deras universitet, och M är iväg på välkomstvecka, så nu är det bara L och jag kvar på All Nations. Och alla andra som bor där förstås.

Cheers!

Bilder från resan.

Bilder från första dagen i Melbourne.

Mer kommer senare.

Äntligen har jag hittat ett ställe med gratis trådlös Internetaccess: Victoria State Library. Så, nu kommer lite bilder och sådant som jag har skrivit de senaste dagarna. Annars finns inte så mycket att tillägga. Jag letar fortfarande bostad. Det är tufft, vill jag lova. Att få något är svårt, och vill man ha något bra är det riktigt svårt. Jag har haft två erbjudanden som jag har tackat nej till än så länge, och jag väntar på svar från tre ställen där jag kan tänka mig att bo.

Förresten: Port Phillip Bay heter förstås bukten som Melbourne är byggd runt. Jag var trött när jag skrev det förra inlägget.

All Nations Backpackers Hotel – Tisdag kväll.

Bostadsletandet pågår fortfarande för fulla muggar. M och L hittade ett ställe i Carlton, precis bredvid vårt universitet, som visserligen var ganska dyrt med tanke på att de får dela rum, men de verkar nöjda i alla fall. Jag kan absolut förstå det. Att bli av med pressen som det innebär att inte ha någonstans att bo måste vara helt underbart. Jag är inte riktigt där ännu. Men bostadsletandet pågår för fullt, och förhoppningsvis kommer jag att hitta något acceptabelt inom de närmaste dagarna. Har bokat in två visningar imorgon och ytterligare en på torsdag. Tackade nej till ett ställe idag, som visserligen var trevligt och priset var överkomligt, men läget var inte optimalt och snubben som hade det var rätt skum. Jag tror att jag kan hitta bättre.

Pengarna rullar verkligen iväg här. Eftersom man inte har något direkt hem spenderar man mycket tid ute, och när maten är så billig som den är lockas man lätt att äta ute. Sushirullar kan man få för knappt 15 spänn styck, och med tre sådana i magen är man rejält mätt. Oftast klarar man sig med två. Den som börjar sälja sådana i Sverige kommer att bli rik. Mängden kaféer och restauranger är helt otrolig. Lygon street är en oavbruten kilometer med matinrättningar vägg i vägg, och det är bara en av alla mat-gator.

All Nations Backpackers Hotel – Onsdag kväll.

Idag har jag varit och kollat på två riktigt trevliga rum. Hoppas att jag får något av dem. Det tär på psyket att inte ha något hem. Visserligen är vandrarhemmet ok, men det kommer aldrig att vara “hemma”. Och jag vill inte ha mitt hem i korsningen mellan två hårt trafikerade vägar med spårvagnar i alla riktningar och med en tågbro strax ovanför. Man skulle bli döv ganska snabbt.

Far min brukar irritera sig på Uppsala Konsert & Kongress, eller Forsmark 4 som det också kallas. Och när huset skulle byggas var det ett helvetes liv, där alla i hela Mälardalen hade en åsikt eller två. Det kan man faktiskt förstå. Det finns inget liknande i hela Uppsala, klart att ett sådant nybygge sticker ut, och drar till sig folks uppmärksamhet.

Här i Melbourne skulle få, om någon, bry sig om ett hus som Forsmark 4. Det skulle inte stå ut alls. Det finns ett helt kompani med hus som är mer uppseendeväckande. När man kommer hit märker man hur miljonprogrammet har påverkat Sverige. För här är alla större hus rikligt designade, även de tråkigaste husen i Melbourne skulle sticka ut i Sverige, som ett under av nymodighet och designlusta.

Det är inte bara husen som är mindre likriktade här än i Sverige. Detsamma gäller folket. Som M konstaterade när vi gick runt på St Kilda Festival: “Hur sjutton ska man kunna sticka ut här”. Runt omkring gick gothare, surfer dudes, slipsnissar, pundare, popoffer, en full kille iförd endast blöta kalsonger och en massa andra människor av olika sort, utan att någon höjde ett ögonbryn åt endera håll. Allt var normalt. Allt var förlåtet.

Allt går åt fel håll här. Det är inte bara bilarna. Även rulltrappor, svängdörrar, gångtrafikanter, allt är tvärtemot vad man är van vid. Men man börjar vänja sig så smått. Nu tittar jag för det mesta åt rätt håll när jag ska gå över vägen. All verkar välja olika sätt att hantera ovanan vid vänstertrafiken. Jag har försökt lära mig att kolla “rätt”, en del har valt att börja kolla åt båda håll istället. Ett fåtal kollar inte alls, utan litar helt på de gröna gubbarna.

Här kommer rapporter från resan. Annars går all tid till bostadsletande. Jag lägger upp bilder när jag har tid.

Bangkok

Morgondimman ligger tät över Bangkok. Klockan är halv sju lokal tid, men min klocka står trots en bacon&ägg-frukost timmen innan landning på svensk tid, en halvtimme efter midnatt. Linda däremot har sovit duktigt och kommit in i lokal tid. Trots detta hann hon läsa ut en hel pocketbok. Jag är imponerad. Själv kom jag dryga hundra sidor in i Atlas Shrugged. Men den är ett projekt i sig.

Bangkok International Airport bjuder inte på någon större underhållning, men det är betydligt mer utrymme att röra sig på än på planet. Långa rullband och tomma stolar. De verkar ha haft gott om plats och pengar när de byggde det här stället. Och kanske är det lite mer folk vid andra tider på dygnet.

Man känner sig lite mer udda som blond och blåögd här än man är van vid, och vi gick precis förbi “Muslim Prayer Room”. Annars är det som hemma ungefär. Tror inte riktigt att vi har insett än vad det är vi har gett oss in på. Någon direkt nervositet har vi inte känt av än i alla fall.

Jag kom till en insikt under flygresan. Egentligen har den växt fram under den senaste veckan, efter flytt och allt. Jag har allt i stort sett allt jag behöver med mig på den här resan. Alla inköp jag gör från och med nu ska vara ersättning för något jag vill byta ut. Köper jag en tröja ska jag göra mig av med en annan tröja. Köper jag ett par hörlurar ska jag göra mig av med ett par hörlurar. Jag vill ha lite mindre grejer än hittills helt enkelt, och absolut inte mer.

Melbourne – Söndag kväll

Andra halvan av flygresan, mellan Bangkok och Melbourne, gick mycket smidigare än den första. Vi plockades upp på flygplatsen och sammanstrålade med det andra Uppsalagänget, som kommit hit från Hong Kong strax efter oss. Vi bor för tillfället på All Nations Backpackers Hotel, ett sunkigt men mysigt vandrarhem mitt i Melbourne. Målet är att ta sig härifrån och till ett permanent boende så fort som möjligt.

Söndagen har spenderats på gående fot. Vi har tagit oss runt i Melbournes centrum, dels för att bekanta oss med staden, men framförallt för att fixa saker. Telefonkort stod högst upp på listan, och det löste sig så snart affärerna öppnade. Förvånansvärt många affärer var öppna, trots att det är veckans sista dag. Folket är precis så trevliga som alla säger, tjejerna är snyggare än förväntat och vädret är perfekt (runt 19 grader och mest sol). Annars står bostadsfrågan högst upp på proiritetslistan. Vi letar bäst vi kan på internet och annat, men än inget klart för någon av oss.

Melbourne är en otroligt levande stad. Överallt är det folk, men det blir ändå nästan aldrig trångt. Det var bara när vi råkade hamna mitt i det kinesiska nyårsfirandet, där falun gong blandades med fyrverkerier och j-pop, som vi kände oss lite trängda. Vi har hunnit med Queen Victoria’s Market och promenaden längs Yarra också, bland mycket annat. Man känner sig ganska hemma här, och för att få ytterligare lite Uppsalakänsla gjorde vi Pasta Rouge till middag. Smaskigt.

Kvällen spenderades i St Kilda, området som ligger längs den östra stranden av Byron(?) Bay. Där var det någon slags festival med band, försäljare, slagsmål, mat och en massa annat. Vi var dock rätt trötta efter en lång dag, så det blev bara ett kort besök.

Jag lever fortfarande. Nu i Melbourne. Mer info kommer inom kort.

Imorgon drar jag iväg till Melbourne. Har börjat packa lite grann, men det är en del kvar att fixa. En hel del. Börjar faktiskt bli lite stressad. Och en smula nervös också. Nåja, ska bli skönt att sitta på flyget i alla fall. Bloggen kommer nog att ändra skepnad lite grann framöver. Riktigt hur återstår att se.

En 23-årig student i Afghanistan har dömts till döden för att ha laddat ner och spridit en artikel som förespråkar större rättigheter för kvinnor. Killen är lika gammal som mig, pluggar precis som jag. Jag är glad att jag bor där jag bor och inte där han bor. Och framförallt är jag förbannad. Förbannad på att ondskan får så stort utrymme, så stor makt.

Dessutom förvånar det mig att ingen av de stora svenska tidningarna har tagit upp fallet ännu. Men visst, det har ju hänt viktigare saker. Pluspoäng till GP, som faktiskt har tagit upp fallet.

Nu har jag för sista gången på länge suttit och pluggat hemma på gräddhyllan. Imorgon är det ventilering av uppsatsen, sen är jag klar. På tisdag går flyttlasset, på fredag åker jag till OZ. Jag kommer att sakna min lilla plugghörna. Åtminstone tills jag hittar en ny.