Home sweet home.
Jag hade inte klarat mig här utan Internet. För då hade jag inte kunnat läsa Maciej Zarembas nya serie “Först kränkt vinner“. Han väljer sina ämnen med omsorg, och behandlar dem som de förtjänar att bli behandlade. Underbart.
Jag undrar hur jag tänkte när jag plockade ur nagelsaxen ur necessären. Tänkte jag att jag inte skulle behöva den under det kommande året? Eller att jag inte hade plats för den? Antagligen var det någon mycket mindre specifik tanke som fick mig att lämna den i Sverige. Nåväl, det är inte någon större utgift.
Vi som hade olyckan att vara med under 1970-talet känner igen stämningarna som Zaremba beskriver. Då gällde det socialismens himmel och kapitalisternas svarta själar, och de som predikade ådrog sig beteckningen “Tokvänstern”. De tog kommandot i massor av miljöer och sammanhang och förmörkade livet för många, och än har de inte dött av. Deras gelikar, med den gamla vänstertokan Gudrun Schyman i spetsen, har nu hittat HBT-plattformen att förtrycka sina meningsmotståndare ifrån och blivit “Tok-HBT”. Därmed gör de livet surt för människor i deras väg, som Zaremba beskriver. Cyniskt nog marginaliserar de också, genom att föra in dem i sin tokvärld, dem som har verkliga problem på grund av sin sexuella läggning.
Steffekingen
Comment by eldh — February 19, 2008 @ 12:01