Om tre timmar är det juni här i Melbourne. Jag insåg precis att jag har slagit rekord i löpsträcka på en månad den här månaden. I oktober sprang jag totalt dryga 65 kilometer. Den här månaden har jag kommit upp i 85 kilometer. Och på de senaste passen börjar det kännas som att formen är på väg uppåt lite grann. Om tre veckor ska jag delta i Run Melbourne, en 10km-tävling som går runt i de centrala delarna av staden. Kan bli kul, särskilt som jag har lyckats tjata med mig ett gäng andra Melbournebor.

Juni betyder vinter i Melbourne. Det betyder också tentaperiod. Upplägget är dock klart annorlunda mot Sverige. Månaden drar igång med en veckas swot vac (Study Without Teaching Vacation) som följs av tre veckors tentor. Min institution har dock alla tentorna den sista veckan, så för mig blir det en lång ledighet innan det börjar bli dags att dra igång med tentaplugget. Jag känner mig inte särskilt orolig inför tentorna. Jag har följt med hyfsat i kurserna och kan det mesta ganska bra.

Var och kollade på fotboll idag. Melbourne Victory tog emot Juventus i Telstra Dome. Juve kom med b-laget – Nedved, Trezeguet, Buffon, Camoranesi, Sissoko, Del Piero med flera saknades – men vann trots långsamt och ganska idéfattigt spel med 4-1. Dryga 43000 åskådare var ändå nöjda. Det märks att det finns en ganska stor italiensk befolkning här. Juventusfansen var nästan lika många och betydligt mer ljudliga än Melbournefansen. De försökte dra igång vågen, men den kom som längst ett kvarts varv. Åter ett bevis på den obefintliga supporterkulturen i Australien.

Jag blev dock riktigt sugen på att dra igång fotbollsspelandet igen. Tror bestämt att jag ska ta kontakt med universitetslaget. Spela i gärdsgårdsligan kan jag göra i alla fall, och skor och benskydd ligger på hyllan och bara ber om att få användas. Min form har i stort sett bara försämrats sedan jag kom hit, och jag tror att det framförallt beror på att jag inte har tränat fotboll. Tror inte att mina nya löpartights kommer att göra några direkta underverk heller.

När vi ändå är inne på fotbollsspåret kan jag ju passa på att kommentera Fifas senaste utspel. De har beslutat sig för att stödja Sepp Blatters förslag om att klubblag måste ha minst sex inhemska spelare på planen. Förslaget kommer kraftigt att försämra möjligheterna för alla spelare som inte råkar vara födda i de länder som har stora ligor, eftersom antalet platser att konkurrera om mer än halveras. Det kommer dessutom innebära att ligorna i dessa länder, och i förlängningen fotbollen i stort, hindras i sin utveckling. De enda som gynnas av förslaget är medelmåttiga spelare i länder med stora ligor. En del rasister och protektionister kanske tycker att det är bra också. Men vi som gillar att se bra fotboll men skiter i varifrån spelarna kommer kommer definitivt inte vara vinnarna om förslaget går igenom. Nu är det ju så lycligt att vi har EU på vår sida, och det är inte särskilt troligt att de kommer tillåta ett så tydligt brott mot den fria rörligheten.

Elektrikerförbundets kontor i Melbourne är ett stiligt hus. Facken är inte riktigt lika framträdande här som i Sverige. Den mest kända konflikten inträffade i Melbournes hamn för ungefär 10 år sedan. Lastarna hade tröttnat på dåliga arbetsförhållanden och gick ut i strejk. Allihopa fick sparken.

För ett par veckor sedan läste jag en intressant artikel i The Age (har tyvärr inte hittat en länk till den) som handlade om en rektor som hade återgått till klassisk katederundervisning i vissa ämnen i sin skola. Resultaten var smått fantastiska och skolan som tidigare hade legat i bottenskikten i betygsmätningar var nu en av Victorias bästa. Det slog mig att den moderna pedagogik som vi så gärna använder nuförtiden, som mer går ut på hjälp till självhjälp en kunskapsöverföring, kanske inte är särskilt effektiv. Kanske är det där problemen i den svenska skolan egentligen ligger. Vi har helt enkelt valt fel pedagogik. Men jag kan inte påstå att jag har sett någon forskning på området. Man tycker ju att forskarna skulle hoppa på möjligheten att jämföra olika pedagogiska stilar.

Nu har ju knappast målet med den svenska skolpolitiken varit att eleverna ska lära sig så mycket som möjligt. Och även om den nuvarande regeringen tar blygsamma steg i rätt riktning så känns det inte som att en återgång till en mer kunskapsgivande pedagogik är prioriterad. Kanske major Björklund inser om femton år att det inte var tillräckligt att få snorungarna att ta av sig kepsen i klassrummet. Men om femton år kommer hans tid att vara förbi.

Uppdatering: Länken är upphittad. Här.

Det har kommit upp en del nya bilder på flickr på sistone. Kolla in!

Hösten här i Melbourne är vacker. Ibland regnar det, men förvånansvärt ofta är det soligt och rätt så varmt. Idag åkte vi ner till den “coola” stadsdelen St Kilda och gick på en konsert på den underbara lilla skivafären Pure Pop. De har konserter mest hela tiden i sin lilla trädgård. Såklart kan man där också köpa sig en kopp kaffe eller ett glas vin om man skulle vilja det. Livescenen är verkligen fantastisk här. Det kändes helt klart som ett nerköp när vi sedan drog till Eurovision-festen som Musex och Scandinavian club anordnade. Jag höll ut i ungefär fem minuter innan jag tackade för mig och drog mig hemåt, med In flames på hög volym i lurarna.

En del saker fångar ens uppmärksamhet mer än annat. Den här artikeln gjorde det definitivt. Mannen som gör en resa till sina kalsongers rötter och hamnar på ett bomullsfält i Kina fascinerar och inspirerar mig. Jag skulle vilja göra någon liknande resa. Jag tror att sådana resor är nyttiga, och jag tror att de kan ge stor förståelse för hur världen fungerar i dessa globaliseringens tidevarv.

Efter åtta kilometer var mina ben slut. Då hade jag visserligen klarat de två tyngsta backarna på banan, men det var fortfarande 15 km kvar att springa och en hel del av dessa gick uppför. Det blev en smärtsam morgon på Great Ocean Road och resten av loppet gick verkligen inte fort. Men jag tog mig till slut i mål, och med tanke på hur lite jag har tränat inför loppet är väl 23 kilometer på 1.50.08 inget att skämmas över. Vädret var inte optimalt. De första tio kilometrarna regnade det och var rätt kallt men mot slutet sprack det upp och blev riktigt fint. Banan var helt fantastisk och de som hävdar att Stockholm Marathon är världens vackraste har helt klart inte hört talas om detta lopp. Hade jag varit i form hade det varit en riktigt trevlig upplevelse. Men det är ändå fantastiskt att ha gjort, och om jag skulle råka befinna mig här igen vid den här tiden på året någon gång kommer jag att springa igen. Det var en trevlig helg i övrigt också. Jag och två supportrar hyrde en bil och besökte några stopp som vi inte hann med senast vi var här. Nu är jag i alla fall seg som aldrig förr. Helt ärligt faktiskt. Det var inte så här illa ens efter Göteborgsvarvet. Men det var bara 21km också.

En anna sak som inte fungerar riktigt som den ska är min telefon. Den har helt sonika fått för sig att sluta göra ljud ifrån sig. Ringsignaler, alarm, sms-pip etc är borta. Att prata i den går dock fortfarande bra. Hur som helst. Nu ska jag köpa en iPhone. Ska bara hitta lite pengar först.

Det blev lite bilder från helgen också. Kolla in här.

Folk är i allt väsentligt barnsliga. Den senaste veckan har det varit pajkastning mellan höger- och vänsterfolk om var på den politiska skalan Sverigedemokraterna hör hemma. Vänstern säger att sd är höger, högern säger att sd är vänster. Kan de inte bara komma överrens om att sd är idioter? Skule inte det vara lättare? Ett homofobt, konservativt, icke-liberalt och främlingsfientligt parti som Sverigedemokraterna har inget i Sveriges riksdag att göra. Invandring är en tillgång för Sverige, vi behöver invandring. Det är de etablerade partiernas skyldighet att framföra och förklara detta budskap.

Min housemate Liah kom nyss in med en kopp kaffe till mig. Hon har precis skaffat en ny kaffepress, så det är ganska lätt hänt att man får sig en morgonkaffe. Underbart.

Imorgon drar jag och två kompisar iväg till Great Ocean Road igen. Vid midnatt på lördag, svensk tid, går startskottet för Great Ocean Road Half Marathon. Jag har gjort mitt sista träningspass och väntar nu bara på att musklerna ska bli pigga och snabba. Det ska bli otroligt kul och jag ser fram emot loppet riktigt mycket, trots att vädret skall bli ganska dåligt enligt farbrorn på Channel Nine.

Annars flyter livet på. Lite mer att göra i plugget nu de sista veckorna av terminen. Om två veckor kommer undervisningen att ta slut och tanken är väl att man ska börja plugga inför tentorna. För mig är det dock tre veckor till den första tentan, så jag kommer nog inte att börja med det förrän senare. Jag har lyckats ta mig in som volontär på The Dreaming Festival också. Ska bli sjukt kul att komma iväg lite och samla energi inför tentaperioden. Tyvärr gör detta att jag återigen missar The Thrills. Men Opeth kommer hit i september, så jag är på det stora hela nöjd ändå.

Maciej Zaremba slår till igen. I DN sågar han regeringens förslag om att papperslösa inte ska ha rätt till vård. En stark solidaritet präglar Zarembas skrivande. Det märks här precis som i hans tidigare artikelserier. Som Zaremba tydligt visar är detta en enkel fråga om medmänsklighet, som det är beklämmande att Billström och kompani inte kan hitta rätt svar på. Men visstkan man också se problemet i att ge vård till människor som inte har rätt att vistas i landet. Samtidigt är det självklart att de som är i behov av vård ska få det. Men roten till problemet är att vi inte ger människor rätt att vistas i Sverige. Det är det som borde åtgärdas. Låt folk komma till Sverige. Låt Sverige bli ett välkomnande samhälle.

Australiska företag gillar att framhäva att de är inhemska, och att deras produkter är lokalt producerade. Till och med budgetmärket Black & Gold marknadsför sig som hel-australiskt. Bilföretaget Holden kallar sin modell Commodore för ‘en australisk ikon’, samma sak som klädföretaget Fletcher Jones kallar sig. De australiska Uggförsäljarna varnar för utländska kopior… Listan fortsätter. Kort sagt: Australien gillar att handla australiskt. Detta gör också att vissa saker tenderar att förekomma här, men ingen annanstans. De nyss nämnda Ugg-skorna hade varit ett bra exempel för drygt tio år sedan, innan de blev hippa i andra delar av världen. Den fantastiskt opraktiska bilsorten ‘utlilty’ är ett exempel som fortfarande står sig. Footy är ytterligare ett bra exempel på det nationalistiska australien.

Och så har jag kommit in på det som bringar alla dessa saker tillsammans: Bogans. En bogan är en person som förkroppsligar detta helaustraliska ideal, en stillös slusk som går på puben och dricker VB i sina uggs, trasiga jeans och smutsiga t-shirt. Han kör sin ‘ute’ till puben och tillbaka och är en fanatisk fantast av footy.

Här i Australien finns det inget apotektmonopol. Apotek finns det dock mycket gott om, de är nästan lika vanliga som matbutiker. Och de är mycket mer mångsidiga butiker än hemma. Bland annat är det på apoteken man skaffar sig adaptrar till sina elkontakter. Smycken är också vanligt förekommande. Black & Gold:s Alvedonkopia kostar ungefär ¢5 per tablett (500 mg) på min lokala supermarket. Det billigaste paracetamolpillret på Apoteket kostar motsvarande ¢22, alltså drygt fyra gånger så mycket. Skulle inte vi kunna ha det så i Sverige? Hoppas det. Jag vill se Euroshopper-alvedon på hyllorna när jag kommer hem.

Jag hade tänkt att ta det lugnt igår och kolla film hemma i soffan, men en kompis förslog att vi skulle göra något. Jag är ju inte den som är den, så jag sa ‘okej då’. Då var klockan ungefär sju. Jag kollade om det hände något särskilt på musikfronten men hittade inget jag kände igen. Så jag föreslog att vi skulle gå till East Brunswick Club, ett stålle ungefär tjugo minuters gångväg hemifrån som har huserat ett par bra band tidigare som jag visste skulle ha någon slags konsert. Det visade sig att det var tre hip-hop-band som lirade. Mina förväntningar var inte särskilt höga. Men soulinfluerade Flow & Plenty, coola groovespecialisterna Illzilla och det nio man starka ‘latin hip hop’-kollektivet LABJACD bjöd alla wiggers och andra åhörare på förstklassig underhållning. Det är det som är speciellt med Melbourne. Man kan när som helst gå ut på ett random ställe och få se fantastiska liveband. Utbudet är otroligt. Otroligt roligt.

Soluppgång över Bell’s Beach, en av världens mest berömda surfstränder, strax utanför Torquay, staden som utgör början på Great Ocean Road. Kanske mer gul än orange, men jag gillar bilden så…

“Possibly they saw it coming, but…” Så inleds artikeln i gårdagens The Age med rubriken “Psychics may face regulations that help tell which is witch”, om de nya konsumentskyddslagarna som planeras för sierskor, helare och medium. Det är inte utan att man skrattar lite. The Age är en bra tidning. Tar man sig tid att läsa den hittar man i stort sett alltid ett gäng läsvärda artiklar, ofta med fyndiga formuleringar och kvicka ordvitsar. Och för $20 (120 kr) per år är den ett riktigt fynd dessutom.

...ända tills man hamnar på sportsidorna. Minst halva sportbilagan ägnas åt footy varje dag, trots att det bara spelas en omgång per vecka. Blir det någon plats över fylls denna med nyheter om cricket och simning. Tur att man kan kolla på SBS The World Game varje söndag, där de går igenom veckans fotbollshändelser. SBS sänder förresten Wallander- och Back-filmer ibland. Bisarrt.

Rasism blir inte mindre vidrig bara för att man står på “rätt” sida och skanderar. Linda Skugge, som i och för sig aldrig varit något ljushuvud, levererar i en krönika den värsta rasistpropaganda jag har läst på väldigt länge. Byt plats på orden “svenskar” och “invandrare” i artikeln så får du något som inte ens Sverigedemokraterna skulle ta i med tång. Texten kommenteras av ett gäng bloggare också. Ingen av dessa upprörs över den uppenbara rasismen i inlägget. Därför gör jag det.

Idag är det två veckor kvar till Great Ocean Road Half Marathon. Idag tog jag mitt första längre träningspass sedan jag kom till Melbourne. Hittills har jag mest fokuserat på intervaller och snabbpass, för att få upp lite fart och löpkänsla. Men framförallt har jag fokuserat på andra saker än löpning. Nåväl, det var ett bra pass idag i alla fall. Det är skönt att känna att formen kanske är något sånär på väg ändå. Princes Park är så nära joggarnas paradis man kan komma i norra Melbourne. Det säger inte så mycket, men det är i alla fall dryga tre kilometer bra löpspår utan en enda korsning, i vacker miljö.

Den gågna veckan har en lätt våg av hemlängtan slagit mig. Den största orsaken till detta var förstås Valborg, studenternas största högtid och vanligtvis en sjukt rolig dag att spendera i Uppsala. Dessutom var jag och besökte ikea igår. Jag predikade om svenskheternas storhet för mitt sällskap och köpte lite väl mycket mat. Men hur kan man motstå Ahlgrens Bilar och Kalles Kaviar? Insåg dock att jag hade blivit lite tokig när jag började lovorda Leksandsknäcke och blev upphetsad av att Blossa Glögg var på extrapris.

Har dessutom varit en duktig hemmaman och tätat ytterdörrarna här hemma. Det behövdes. Jag kan utan att ljuga säga att det var en dryg centimeters glipa under ytterdörren. Dessutom satte jag upp lite plast över toafönstret, som inte har någon fönsterglas i sig, utan bara myggnät. Jag är så duktig.

Ett par nya bilder finns i detta album på facebook.

Alla mina bilder på flickr är numera licencierade under Creative Commons Attribution License. Jag gillar Creative Commons. De erbjuder ett gäng olika licenser som medger olika typer av användning av verken. De mer strikta licenserna tillåter bara kopiering i icke-kommersiellt syfte och tillåter inte att verk ändras eller säljs. Jag valde den mest tillåtande licensen, som innebär att vem som helst kan göra vad som helst med mina bilder, så länge jag nämns om bilderna, eller något alster som bygger på bilderna, sprids vidare.