Australien är numera världens tjockaste land, enligt en färsk undersökning. Nio av landets 21 miljoner invånare är överviktiga. Jag är inte förvånad. Den australiska mathållningen är en blandning av det brittiska bacon&egg-köket och en ganska vedervärdig bbq-kultur, som mest består av avskyvärda snags. Som tur är finns det gott om utländska delikatesser att köpa. China town här i Melbourne har många fina restauranger. Allt är dock inte lika bra. Jag har fortfarande inte hittat en vettig pizza här.

Den andra delförklaringen är att australier inte tränar i samma utsträckning som exempelvis svenskar. Göteborgsvarvet hålls i en stad med knappt 500 000 invånare, och lockar årligen runt 40 000 deltagare (fler skulle säkert springa om det fanns plats). Det största loppet i Melbourne, som har dryga 3 000 000 invånare, heter Run Melbourne och lockade i år drygt 11 000 löpare. Då ska man också veta att man i Run Melbourne kan välja mellan ett gäng olika distanser, från 5km till halvmarathon, medan Varvet enbart är en halvmara. Det är kort sagt inte särskilt populärt med löpning här.

Jag var en av dem som sprang 10 milometer runt Melbournes centrala delar i söndags. Tyvärr har jag varit förkyld de senaste tre veckorna, så min redan dåliga form har ytterligare försvagats. Förkylningen hade inte heller hunnit släppa helt, så det var segt att ta sig runt. De första 4 kilometrarna gick på runt 4.20 min/km vilket jag var ganska nöjd med efter omständigeterna, men sedan tog kroppen slut och jag stapplade i mål på 45.44. Det betyder alltså att jag har tappat mer än fem minuter på milen sedan mitten av oktober. Deprimerande.