Tanken var att vi skulle gå på en konsert i fredags. K-Oscillate hade singelsläppsfest på East Brunswick Club. Det råkade bli så att vi blev kvar framför tv:n och kollade på OS-invigningen istället. Att det regnade kan ha haft med saken att göra. Vi förundrades över den lilla ungen som sjöng någon patriotisk sång. Att det var för bra för att vara sant var vi ganska övertygade om i vilket fall. Jag trodde att hon var framavlad med os-invigningen som enda syfte i livet, eller möjligtvis att hon var en android. Verkligheten visade sig vara något mer konventionell. Parallellen till Milli Vanilli känns inte helt långsökt.

Kina visar upp en vacker yta under OS. Men ytan verkar vara allt de är intresserade av. De lyckas dock inte förhindra sprickor i fasaden, som visar hur det ser ut där bakom. Och det förtar liksom hela upplevelsen. När Peter Pan flyger runt vill man inte se linorna som håller honom uppe. Det blir som en trollerishow där det är pinsamt uppenbart hur alla illusioner går till. Det blir bara tragiskt.

Detta måste sannolikt även kineserna inse. Frågan är då varför de ändå fejkar fyrverkerier och byter ut fula sångare mot söta mimare. Jag tror att svaret ligger i den kinesiska mentaliteten. De vill visa upp den bästa showen de kan. Om det blir “bättre” av att göra en Rednex, då gör de en Rednex. Kina handlar inte om att saker är vad de ser ut att vara. Tvärtom. Kina är en diktatur som uppger sig för att vara en demokrati, en kapitaliststat som uppger sig för att vara kommunistisk. Och de är nöjda med att ha det på det viset.

Såg ett repotage om en kinesisk familj vars hus stod ivägen för den nya simstadion i Beijing. De bor nu i ett skjul utanför staden. Mannen i familjen är svårt sjuk, men de har inte råd med sjukvård. De var otroligt stolta över sitt hemland när det kollade på tv-sändningen av invigningen. Jag antar att det har med saken att göra på något sätt.