När jag hör ordet “vild” går mina tankar till forsande vatten. Det här vilda vattnet fanns i Town of 1770, där vi stannade för lite chillaxande och surfning på vår väg nedför östkusten i vintras. Det sägs ha varit där som James Cook först gick i land när han upptäckte Australien. Cook var för övrigt långt ifrån först med att som västerlänning komma till Australien. Holländaren Willem Janzoon var där dryga 150 år tidigare, men han tyckte inte att det var värt att kolonisera den lilla kontinenten.

Våren har verkligen kommit till Melbourne. Igår nådde kvicksilvret upp till 28 grader och solskyddsfaktorn ligger alltsom oftast i tjocka lager på oss bleka nordbor. Passande nog bjuder Melbourne Uni oss på två veckors “spring break” just nu. Den första veckan spenderade jag tillsammans med det europeiska fotbollslaget (och en kanadensare) i Gippsland, den sydöstra delen av Victoria. Gippsland är vackert i allmänhet, med böljande gröna kullar och vackra skogar. Längst söderut ligger Wilson’s promontory, det Australiska fastlandets sydligaste udde. Jag var där i påskas och längtade verkligen efter att komma tillbaka och göra de delar av nationalparken som jag inte hann med senast, till exempel sydudden och den berömda fyren.

The Prom lämnade oss inte besvikna den här gången heller. Även om naturen inte var lika spektakulär som under mitt tidigare besök kan man inte vara missnöjd om man får se en knölval i det fria. Efter 50 kilometers vandring på två dagar var det åtta trötta pojkar som drog vidare mot Sandy Point, en liten håla som bestod av en husvagnspark, en affär, en pub, en minigolfbana och en strand. Där hängde vi med lokalbefolkningen, som tyckte att vårat middagsätande var väldigt underhållande – vi hade en publik på upp till tio personer. Vi hann med en del surfande innan vi drog vidare till Philip island, för att surfa ytterligare ett par dagar.

Det är skönt att vara borta och riktigt roligt har det varit, men att komma hem är minst lika trevligt. Nästa vecka ska tillbringas i Melbourne, tanken är att jag ska utforska stadens attraktioner som jag inte har hunnit med – Eureka Tower, Melbourne Museum och en del andra saker som man “bör ha sett”. Men mest ska jag bara slappa och ha det skönt i vårsolen.

Bilder finns på facebook och flickr.

Antagligen är den mest talande höstbilden jag har tagit den som finns i menyn här till höger. Den är tagen dagen efter den värsta stormen i höstas, som visserligen inte var så farlig, men något trä ramlade ner i alla fall. Annars handlar höst i Melbourne mycket om regn. På bilden här ovan står vi och väntar i Old Quad på att regnet ska avta. Som de brukar säga: “Om du inte gillar vädret i Melbourne, ta det bara lugnt och vänta en halvtimme så ändrar det sig”.

Vi svenskar vill nog gärna tro att vi är ganska ensamma om vår Jantelagsmentalitet. Jag hade då aldrig hört talas om något liknande begrepp någon annanstans. Men vi är inte ufon. Däremot är nog våra språkkunskaper lite sämre än vi inbillar oss. När min kombo sa “we’re very TPS around here” satt jag som ett frågetecken. Och hur många hade egentligen hört talas om Tall Poppy Syndrome tidigare?

Jag har länge funderat över när vi kommer att få se automatstyrda bilar. All teknik finns ju redan. GPS, sensorer som upptäcker objekt runt bilen och information om de aktuella fartbegränsningarna och eventuella hinder på vägbanan borde ju vara allt man behöver. Well, nu har jänkarna i alla fall börjat köra med automatiska bussar. Låt gå för att det bara är på experimentstadiet än så länge. Coolt är det i alla fall. Jag tror att framtiden kommer att bli bra.

Jag lyxade till det lite grann igår genom att köpa apelsiner för ¢99 istället för den billigare ¢79-varianten. Jag tror att det var värt det. Fantastiska frukter. Jag räknade lite på vägen hem från universitetet. Jag passerar sex mataffärer på vägen. Då räknar jag inte den som ligger på campus, eller 7-eleven. Dessutom passerar jag fyra fruktaffärer, ett antal bagerier och några köttaffärer. Utbudet av mat är med andra ord ganska bra i Brunswick. Det stora utbudet gör att konkurrensen är ganska hård, och man kan fynda ganska ofta. Men det gäller att veta var man ska handla vad. Om man skulle få för sig att köpa apelsiner på Safeway får man punga upp minst $3.50. Däremot är både mjölk, glass och müsli billigast där.

Det går att hitta mycket spännande saker också, sånt som vi svenskar inte ens kunde drömma om. Min kombo kom härom dagen hem med något slags godis som såg ut som hundhår. Det smakade ungefär som koncentrerat socker , vilket tydligen var precis vad det var. Inget jag kommer att sakna.

Ramadan började i måndags, och man tycker att det borde märkas ganska mycket i Brunswick, med tanke på antalet muslimer här. Några omvälvande förändringar har jag dock inte lagt märke till, förutom att pitabrödet nu kostar 15¢ mindre per påse på Omara Market. Ramadan SPECIAL!!

Fotbollssäsongen är över för min del. De senaste veckorna har jag tränat med MUFC (Melbourne Uni FC, that is). Det har varit roligt, men jag inser hur lyckligt lottad jag är med förutsättningar hemma i Sverige. Där har vi (minst) tre planer att välja på medan lagen här får nöja sig med att spela på en cricketoval utan målburar. På grund av torkan som Australien är inne i sedan tio år går det inte heller att vattna planerna. Nåväl. Jag får väl börja ägna mig åt skolarbete istället. Och löpning förstås. Sen har jag ytterligare två fotbollspass, två futsalpass, två ultimatepass och ett badmintonpass i veckan. Jag kommer nog inte bli helt försoffad.

Sista dagen på resan längs östkusten spenderade vi på stranden i Byron Bay. Vi hade inhandlat lite picknick på väg dit och satte oss vid esplanaden för att avnjuta skinkbaguetter och allt vad det var. Av någon anledning valde vi dock att spara kronjuvelen, chakladtårtan som vi hittade för $3.20, tills vi var på stranden. När vi insåg vårt misstag var det för sent, M’s försök att skydda den hjälpte föga. Det blev en ganska sandig efterrätt. God var den dock.