Pris: en booelsk variabel.
Spanarna fyller 20 år denna höst och jag tänkte jag bjuda på en egen spaning.
Mitt första exempel kommer från Chris Anderson, redaktör för teknikmagasinet Wired och författare till The Long Tail, som nästa år kommer ut med sin nya bok Free! – Why $0.00 Is the Future of Business. Där presenterar han teorin att framtidens affärsidé är att ge bort sina produkter.
Jag tror att han har rätt, och tänk bara på alla saker som vi kan få gratis nu för tiden – från tidningar till obegränsat lagringsutrymme på nätet till musik. Men samtidigt är det lite konstigt att vi i allt större utsträckning efterfrågar gratisprylar samtidigt som vi blir rikare och rikare. Och det är ju inte så att vi slutar att spendera pengar. Så vad är det då som händer? Jo, pris håller på att bli en boolesk variabel, som kan anta två värden – sant eller falskt. Vi bryr oss allt mindre om vad något kostar, om vi väl betalar för det.
Detta exemplifieras bra av shoppingsajten zoovillage, som är en sida där hippa och coola människor kan köpa kläder online. När man surfar runt där på jakt efter de perfekta tubrörsjeansen kan man nu inte längre sortera produkterna efter pris, utan bara efter datum och namn. Vad kläderna kostar anses numera vara av sekundär betydelse.
Nu har jag inte varit ute i Sverige på ett tag, men här i Melbourne är det i alla fall så på fler och fler ställen att drinklistorna inte har priset utmärkt, som om vi inte brydde oss. Och det är nog precis det folk inte gör längre. När matpriserna började stiga kraftigt tidigare i år blev det kravaller på många håll – Marocko, Argentina och Senegal är bara några exempel. I Sverige brydde sig dock väldigt få om detta. De som väl tog upp frågan gjorde det inte på grund av den egna ekonomin, utan av omsorg för andra. Journalisterna frågade inte Göran Hägglund eller Anders Borg om utvecklingen, utan de vände sig direkt till biståndsminister Gunilla Karlsson. Att de svenska matpriserna också steg var inte särskilt viktigt.
Allt detta är väl en naturlig följd av den ökade rikedomen antar jag. Vi har mer pengar att spendera, samtidigt som vi blir mer bekväma. Att jämföra priser och att hetsa upp sig över prisökningar är jobbigare än att betala. Och allra bekvämast är det när vi slipper betala över huvud taget. I takt med att vi blir rikare spår jag att den här utvecklingen kommer att fortsätta i samma riktning. Så det är väl rimligt att gissa en lätt tillbakagång om vi nu är på väg in i en recession, men det kommer att vända uppåt igen, så bli inte förvånad om du om några år ser prislappar utan siffror, med bara ordet ‘ja’ eller ‘nej’ på.
Uppdatering: DN uppmärksammar tillgivelsen med en artikel och ett snyggt bildspel.
