Regeringen planerar en lag som gör att upphovsrättsinnehavare ska kunna begära ut information om misstänkta fildelare. Dessa uppgifter ska sedan användas till att starta rättsprocesser eller till att “påpeka för den skyldige personen att han eller hon begått en överträdelse”. Starta rättsprocesser behöver man inte ha personuppgifter för att göra, det skulle räcka med att lämna över bevisningen till polisen så kan de hämta personuppgifterna om de bedömer att det finns skälig misstanke om brott. Den viktiga effekten av den här lagen är att upphovsrättsinnehavare – i praktiken de stora film- och musikbolagen – ska kunna hota misstänkta fildelare med “åtgärder” om de inte betalar ett skadestånd. På engelska kallas det Vigilante Justice.

Men man borde väl inte förvånas över detta. Vigilantes är populära. The Dark Knight drog fulla hus i biosalongerna tidigare i år och Dexter, om en seriemördare med sin egen moralkod, är en av de mest populära tv-serierna just nu. Jag tror att detta har att göra med en misstro till staten – till politiker och till rättsväsende. När vi inte längre kan lita på dem som borde skydda oss vänder vi oss till de som erbjuder ett alternativ. Dexter tar hand om mördare och våldtäktsmän som inte polisen lyckas hitta, Batman känner att han behövs, för att göra det som en korrupt och inkompetent poliskår inte klarar av. Det är säkert den känslan som fick politikerna att driva igenom den här lagen. Samma känsla av otillräcklighet som gör att lagar om massavlyssning och kameraövervakning går att driva igenom så lätt. De insåg att rättsväsendet inte hade resurser att behandla alla fildelningsbrott, och antipiratlobbyisterna sa “vi kan göra det istället”. Själv är jag sådär gammaldags att jag fortfarande tror att det är dumt att rucka på demokratiska principer om ett självständigt och oberoende rättsväsende.