Tasmanien är ett lustigt ställe. I resten av Australien skryter man med att saker är “100% Australian”, i Tasmanien är det “100% Tasmanian” som gäller. De är övertygade om sin egn förträfflighet och refererar gärna till resten av Australien som “en ö norr om Tasmanien”. Dit åkte jag och Mike, en glad kanadensare, för att vandra längs The Overland Track, 80 kilometer genom den världsarvsklassade nationalparken som sträcker sig från Cradle Mountain i norr till Lake St Clair i söder.

Mike tyckte att det var moraliskt fel att köpa ett Overland Pass, som man egentligen ska om man vandrar hela leden, så vi köpte bara ett nationalparkspass och sade att vi tänkte stanna ett par nätter runt Cradle Mountain. Det gick riktigt bra, vi träffade bara en parkvakt under hela vandringen och han var en glad skit som pratade om Fraser Island, men inte frågade efter våra parkpass. Säsongen har precis dragit igång längs Overland Track, och det var ganska sparsamt med folk i stugorna som ligger utspridda längs vandringsleden. Senare på året måste man boka i förtid och man får ändå räkna med att det kan vara fullt i stugorna.

Vi hade sex dagar på oss att ta oss till Lake St Clairs södra strand, där bussen skulle plocka upp oss. De första två dagarna bjöd på ganska dåligt väder, med låga moln och en hel del regn, så vi beslutade att vandra lite snabbare så att vi kunde ha mer tid när vi kom till de södra delarna. Vi är båda ganska vältränade pojkar, så vi hade inga större problem med att gå 6-7 timmar om dagen i bra tempo. Efter en natt där en hel skolgrupp försökte torka sina kläder på samma lilla gaskamin i stugan i Pelion Valley kastade min kamera in handduken, med en uppenbar fuktskada. Att jag inte riktigt lyckades regnsäkra väskan gjorde nog sitt till också. Det gjorde att jag inte fick några foton från de fantastiska vattenfallen vi såg den tredje dagen. Men när vädret blev bättre och saker torkade upp började min kamera att fungera igen, lagom till att vi skulle bestiga The Acropolis, en 1500 meter hög topp norr om Pine Valley. Snön låg fortfarande kvar längst upp, men det var varmt i luften, så det gjorde inte mycket. Vyerna från toppen var helt fantastiska.

Bilder kan aldrig göra den här upplevelsen rättvisa, men jag har lagt upp ett gäng på facebook och flickr.