Den 15 februari firar Nya Zeeland “Nationella Lammdagen”. När vi stannade för frukost vår första morgon på den Nya Zeeländska sydön kom en pickup och parkerade bakom vår Nissan Sunny. På flaket stod två får. Gubben som körde steg ur bilen, gick och köpte en “sausage roll”, satte sig i pickupen igen och körde iväg.

Visst hade vi hört alla pikar som Nya Zeeländarna får för deras relation till sina får. Det är ungefär som våra Norgehistorier. Men man förväntar sig inte att man ska se norrmän som kör motorcykel i pyjamas när man kommer till Oslo. I Nya Zeeland finns det 12 gånger så många får som det finns människor. Kanske inte så konstigt då att de är överallt.

Det andra som kännetecknar Nya Zeeland är det faktum att landet egentligen bara består av en enda stor bergskedja, som sträcker sig från norr till söder. Om du inte ser höga berg i horisonten så ser du havet. Det finns liksom inget mellanting. Och det är vackert. Överallt är det vackert. Det är små sjöar, det är små vattenfall, det är glaciärer, det är fjordar, det är böljande kullar, det är bergstoppar och det är sandstränder. Vi hade elva dagar på oss att kryssa runt bland allt detta, och det var inte utan av att man mattades lite mot slutet. “Ok, en utkiksplats. En till. En till. Fantastiska vyer, check. Vad händer härnäst? En utkiksplats till? Där ser man.”

Och vore det inte för att det är omöjligt att hitta en dusch med tryck och varmvatten skulle det vara ganska trevligt att stanna där. Det, och det faktum att Nya Zeelands sydö är precis så långt ifrån allting annat som man kan komma. Man brukar få höra att man hamnar på Nya Zeeland om man gräver ett djupt hål rakt igenom jordens medelpunkt från London. Det stämmer inte riktigt, men man hamnar ganska nära.

–––

Bangkok. Mitt i svenskarnas paradis. Lika svenskt som Volvo och röda hus med vita knutar. Och visst är Thailand resmålens motsvarighet till en sossekontainer. Slutmålet i “den svenska drömmen”. Temperaturen är lite för hög för att man ska kunna göra något utomhus annat än att ligga på stranden och bada, lokalbefolkningen kan tillräckligt lite engelska för att svenne banan ska känna sig som en oxfordprofessor när han frågar “hao mattsh fåår dis ti-shöört?”. Att ha det språkliga övertaget är liksom en förutsättning för att vi västerlänningar ska trivas på vår volvo-semester.

Och precis som Volvo så är det inte särskilt spännande. Radion spelar coverversioner av smöriga kärleksballader eller möjligen de senaste thailändska slagdängorna. Folk försöker lura dig eller övertala dig att köpa saker du inte vill ha, oftast båda samtidigt. Lite lagom exotiskt, så att det känns att man är på semester på riktigt. Men samtidigt så pass tillrättalagt att man inte behöver missa slalomen från Cortina. Den visas förstås på storbild på puben, med Stig Strands välbekanta kommentatorsröst i högtalarna.

Dessutom gör Thailändarnas dåliga språkkunskaper att man som västerlänning slipper problemet med att försöka uppleva den inhemska kulturen. Faktum är att det är väldigt svårt att tränga förbi fasaden som sätts upp för turisterna. Det är inte meningen att man ska uppleva det Thailand som Thailändarna lever i.

Och tur är väl kanske det. För vi skulle nog inte vilja leva i ett land där man riskerar 15 år i fängelse om man kritiserar kungen, en kung som har makt över politiker, polis, rättsväsende och militär, i ett land där militären ser det som en självklar rättighet att avsätta en regering som man inte är nöjd med, något som man har utnyttjat mer än en gång. Trots, eller kanske på grund av sin makt, är kungen en garant för ett visst mått av politisk stabilitet. När hans hälsa nu vacklar är det många Thailändare som oroar sig för framtiden. Hans död kommer ofrånkomligen att skapa ett makt-vakuum, där många grupper kommer att kämpa för att få den största delen av kakan.

En sak har Nya Zeeland och Thailand gemensamt, och det är en liberal hållning vad gäller alkohol. Och det känns väldigt naturligt att kunna plocka upp ett par flaskor Monteigh’s Summer Ale i samma affär som man köper sin köttfärs och spagetti. Blev för övrigt nekad att köpa öl för första gången någonsin eftersom jag inte hade mitt pass med mig på New World, Nya Zeelands motsvarighet till ICA Maxi. Studentlegitimationen var “inte giltig id-handling”, enligt den buttra damen i kassan.