I förrgår efterfrågade jag ju kritik mot Maciej Zarembas nya artikelserie. Och efter tredje delen, som trycktes i dagens DN, kom det två kritiska inlägg i den förvånansvärt lugna strömmen av kommenterande bloggar. Den första arga rösten har egentligen inte så mycket att invända om innehållet utan väljer att kritisera Zaremba som person. Att han, som integrerad invandrare som gift in sig i kultureliten, kommer och säger åt andra hur de ska integrera sig får skribenten att “känna obehag”. Den andra kritiska stämman kommer från någon självutnämnd antirasist som hävdar att den svenska identiteten som Zaremba påstås hylla är “påhittad” och “destruktiv”. Och visst, någon gång i tiden hittade någon på hur vår flagga skulle se ut, någon (Enköpingssonen Israel Kolmodin kanske) hittade på Den blomstertid nu kommer. Men destruktiv? Det om något känns påhittat.

Jag uppskattar dock försöken.