Jag har precis fått låna en ny telefon. Nokia 6220 Classic heter den. Sprillans ny. Modellen kom ut för ett knappt år sedan. Innan dess hade jag en äldre Nokia, 6230. Den lanserades för ungefär sex år sedan, och mitt exemplar har varit igång nästan så länge, men nu har knapparna börjat glappa lite för mycket för att det ska vara kul, så när jag hade chansen att låna en ny modell i väntan på at iPhone 3GS ska komma hit slog jag till.

Det skiljer alltså fem år mellan dessa modeller. Borde ju vara en enorm skillnad tycker man, med tanke på hur snabbt utvecklingen går. För sex år sedan körde Apple fortfarande med PPC-processorer och Windows XP var sprillans nytt. Och visst, kameran har många fler pixlar, GPS och 3G finns, blåtanden är av en lite snabbare variant, skärmen är lite större och mer ljusstark och golfspelet som följer med har lite bättre grafik. Sorgligt nog tar de positiva förbättringarna i princip slut där.

Jag pysslar med något som kallas User Experience på utrikiska. Användarupplevelse. Det handlar om hur användarna upplever handhavandet med telefonen. Där brukade Nokia vara ganska bra. Menysystemet var enkelt, knappsatserna var bra och mjukvaran funkade snabbt och säkert. Så är inte fallet längre.

Om man trycker på en knapp tar det ofta en halvsekund eller mer innan telefonen på något sätt reagerar, en riktig dealbreaker. Menysystemet bygger i princip på samma grund som tidigare. Två saker har dock ändrats. Dels har varje nivå av menyerna sitt eget utseende, helt skilt från de andra nivåerna, vilket känns konstigt och förvirrande. Dels har menysystemet växt i takt med att antalet funktioner har ökat, och om det finns tre gånger så många funktioner kanske det är så att samma gamla menysystem inte fungerar så bra som det gjorde innan. Till exempel är vissa funktioner, som att ta bort flera bilder samtidigt, en otroligt tidsödande uppgift. Det har säkert Nokia också insett, därför har man skickat med två nya sätt att titta på menyn, hästsko och “V”. De är fullkomligt obrukbara bägge två. Dessutom kan man ha saker på förstasidan, men åtminstone den är fullkomligt ologiskt upplagd och de gör båda att man inte kan ha genvägar på pilknapparna som tar användaren till de vanligaste funktionerna, vilket var en av de smartaste grejerna på 6230.

Knappsatsen är trög och det är svårt att känna vilken knapp som är vilken. Antagligen är detta något man vänker sig vid, men det är fortfarande en klar försämring. Dessutom används de tre översta knapparna, som ändrar funktion beroende på var i systemet man befinner sig, rätt så inkonsekvent. Storleksmässigt är skillnaden liten. Gamlingen är kortare och smalare men lite tjockare än 6220 Classic.

Överlag så är den nyare 6220 Classic en bättre telefon. Den har trots allt fler och bättre funktioner. Men min gamla 6230 har ett bättre menysystem, bättre knappsats och är rejält mycket kvickare att ha att göra med. Och om man, som jag, mest ringer och skickar SMS, så är 6230 ett bättre val.

Det är beklämmande att se utvecklingen gå bakåt.